achtungberlin.blogg.se

Bor i Berlin och skildrar mina tankar och upplevelser kring detta. Ocensurerat.

Weirdos, burlesque, booze and friends

Publicerad 2013-03-31 15:52:00 i Allmänt,

Jag har inte bloggat på fyra dagar.Önskar jag kunde minnas varje ord från varje konversation, varje känsla från varje tillfälle, varje sinnesförnimmelse, men framförallt kunna förmulera allt i skrift. 

Förbannelsen att uppleva massor och vilja dela med sig av allt, men ändå känna ändå känna sig oförmögen till att göra detta.
 
Så vad har hänt sen sist? Jag har fått jobb på Canons svenskspråkiga kundtjänst. Pengar. Äntligen. Haha...kan knappt blogga, är så bakis. Vad mer. Igår hade min tidning sin launch party. Överlag var det jättelyckat, men vi är rookies så vi behöver slipa på vissa saker till nästa fest. Utöver delarna av lokalen som var till för konstutställning så innehöll uppträdanden bland annat burlesque, psykadelisk musik, contemporary dance, med mera. Det bästa var helt klart burlesque, det känns för mig väldigt retro (tänker mig cirka 30/40-tals Paris, Moulin Rouge eller dylikt) och väldigt elegant. 
 
Vi höll på med förberedelserna till festen in i sista stund. Jag hjälpte till med allt möjligt: mörklägga lokalen för projektionernas/scenens skull, göre entrén till en mörk passage, fixa till baren, inventera, och under festens gång vara allt från garderobiär till nisse och bartender. Kul att så många av mina vänner och bekanta kom. Jag tror jag lyckades dra med mig cirka 25-30 pers allt som allt. jag utnyttjade vår vodkasponsor Held (Berlinbaserat märke) lite väl mycket och söp gladeligen ner mina vänner med gratis shots och enormt spetsade drinkar. "Philip...sa du om det var nåt annat än vodka i den här drinken...för jag känner inte så mycket annat" *host*
 
En vän till mig kom till festen nykter och ville dricka ikapp med mig efter att jag sa att jag "typ varit här sen halv ett och druckit sen dess", så det han gjorde var att shotta/dricka drinkar med mig i en väldigt snabb takt. Tillslut när ett gäng stod i en ring och pratade kläckte han sig ur "Jag är nog full nu" och storlog. Hahah, det var härligt. 
 
Tyvärr rundades alla uppträdanden av ungefär en timme innan utsatt tid, mycket på grund av att vi delar lokalen med en gammal gubbe som bor på övervåningen. Mina vänner stack åt olika håll, tackade för sig och jag var kvar och städade och hängde kvar lite med kollegorna. Vi städade i det som kändes som en evighet (jag ska snart iväg och städa igen), tog en drink och en joi... eller två, sen gick vi gick till en bar längre bort i samma byggnad (byggnaden är ett omgjort gammalt tegelrött postkontor) men det var inte kul. Det sög. Jag kände faktiskt att jag började bonda med kollegorna just igår och allt togs flera steg längre. Vi var inte längre enbart kollegor, igår kväll var vi vänner. En italiensk kollega som jag gjort sällskap med ett par gånger efter jobbet när vi går åt samma håll mot tåget tog kontakt med mig igår. Likaså en tjej från New York som lånade ut sin analoga kamera till mig.
 
"You suck, you don't get it"

"No one gets it. He's a photographer (pekade på en fransk kollega) and he doesn't even gets it"
 
"Well...anyways...you suck!"

Ett annat samtal med en anna kollega från Kanada.
 
"So are you speaking French or just know a few words?"

"Nah, I wasn't raised in the French parts, but had a teacher from New York with a real big thing for France. Madame Bellerose. A real treat, that woman."

"So you're not fluent?"
 
"Nah, man, but the thing is I don't like French people. Quebec, all that, too much. Snobbish fuckers."

"So you've learned French in a Know your enemy kind of way?"

"Exactly man, you're getting it, you're not that dumb, and you're not even Canadian!"
 
 
Annat tillfälle från igår:
Jag står ensam och kollar på konst och dricker öl. Går runt lite i lokalen. Fastnar med blicken på en tavla. Hon kommer fram till mig med glada bestämda steg.
 
"Hey, you okay?", och borrar sina ögon i mig som om nåt allvarligt hänt.
 
"What...yeah, thank you, I'm good. Your tone, haha, it seemed like you thought somethings was really wrong"
 
"Haha, no, just asking", sa hon och log. 
 
Sen gick vi runt och pratade om allt och inget. Vi har varit i Berlin lika länge och gled in på det klassiska ämnet som alla i Berlin verkar prata om: lägenhetssökande och boendesituation. Hon pratade om att hon hade en så kallade "audition" vilket blivit termen för när man söker boende och de/den som hyr ut verkligen går in på djupt om huruvida man anses lämplig för att hyra eller inte. Så många söker via en hemsida som heter Wg-Gesucht, så hyresvärdarna blir jättekräsna. Min italienska kollega  berättade att hon mannen och kvinnan hon blev intervjuad av var veganer och hon fick absolut inte ens äta eller äga annat än veganprodukter. Så då var hon ute ur leken. 
 
 
"I think you're weird...but I like you"
 
"Wow...weird..hmm, the good kind right."
 
"Yup. I'm also weird, that's totally fine. We can be weird together."

"Uhm okay."
 
"Yeah, next time we should have a Weirdos Theme Night!"


 
 
Träffade lite väl mycket svenskar. Träffade till och med folk från Älvsjö. Det var indirekt mitt fel att dessa kom eftersom jag hade bjudit folk och bad alla jag bjudit att ta med sig vänner. Damn small world, curse you! Berlin, ack du lilla hipstermecka. För nära Sverige för att undvikas, så som London.
 
De jag hade bjudit till festen var ute och slirade i vanlig ordning så som vi skitungar gör när stora helger kommer. Alla skäl för att få dricka, du vet.
 
Jag var kvar och
 
Är en zombie idag, men måste sticka till festlokalen om en stund och städa. Good God, detta blir intressant. 
 
Bilder från alla spektakel finns på min FB och Instagram. 
 
Hörs senare
 
 
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (2)

Berlin Kapitel 2

Publicerad 2013-03-27 11:29:36 i Allmänt,

Är fortfarande uppe i varv. Min puls är hög. Riktig jäkla känslomässig berg-och-dalbana sista veckan. Saker har varit oklara, stundtals deppiga, förvirrande, jag har mentalt sneglat mot Ryanairs hemsida för en lösning (men haft en dialog med pappa om att INTE FAN ska jag ge mig).... och det gjorde jag inte heller. Igår gav jag mig en spark i röven på jobbet och var mer produktiv än någonsin. Kreativiteten flödade och resultatet blev ett par nya artiklar, likaså även två musikrecensioner för två olika tidningar nyligen. Jag är som fisken i vattnet i Berlin. Jag kan verkligen vara mig själv här och få ovanligt positiv respons tillbaka. Dessutom är jag mer kreativ, ambitiös och social än vad jag varit på länge. 
 
Igår var det en lång dag. Jag var på jobbet, hade möte samt skrev massa artiklar och gjorde reklam för vår fest på lördag, hade möte, med mera. Därefter när jag slutade vid sju-tiden så skulle jag direkt och titta på lägenheten (som jag senare skrev kontrakt för). Ägaren var småflummig och skön...jag var förmodligen lite väl uptight, och han sa "Relax. You nervous?", varpå jag svarade "Yeah, a bit, just want everything to be right". Lägenheten överträffade bilderna: den var rymlig, fräsch, intressanta, originell, med ett väldigt optimalt läge i Rahaus-Neukölln. Gatan låg inklämd mellan två av de största gatorna, men var ändå lugn och behaglig. Nära till allt - jag kommer att trivas.
 
Efter jag tittat på lägenheten skulle jag på Sameheads (stand up comedy på engelska), vilket var jättekul (som vanligt). Min favorit är en man med gitarr som skriver väldigt roliga låtar där han parodierar ämnena som pratats om av andra komiker tidigare samma kväll. "This is a song about comedians making lame penis jokes and I'm the only one not laughing", sa han. 
 
Därefter stressa tillbaka, ge ägaren pengarna, skriva på kontrakt och runda av dagen inte tidigare än runt 12 på natten.
 
Väntantes på tunnelbanan hade jag ett trevligt spontant möte med en kille från London. Han ska också (liksom ALLA andra) hem över påsk, men vi ska ses när han kommer tillbaka. Hade dessa spontana möten och situationer hänt hemma? Not likely. 
 
 
 
Känns jävligt konstigt att i skrivande stund sitta i en nästan helt tom lägenhet, helt utan min rumskompis tidigare prägel med härlig musik, tavlor, något stökigt, hennes parfym, och VÅR ordning/o-ordning. Hon är dock tillbaka i Berlin snart (hem över påsk), men det känns ändå som vi kommer sakna det här stället trots alla opersonliga (fula) posters på storstäder som täcker varje liten del av varje liten vägg. 
 
Nya steg, nya tag.
 
Berlin Kapitel 2 börjar imorgon.
 
 
 
 
 
 
Kommentarer (1)

Mix 2

Publicerad 2013-03-25 22:11:54 i Allmänt,

Så konstig dag. Fick veta en jättetråkig sak angående en vän. Hon kommer inte komma hit den 31:a mars, tyvärr. Dagen gick i hurtighetens tecken: städa hela lägenheten, tvätta, laga gardinerna (med en mkt innovativ lösning från min sida), laga mat, med mera. Snart ska min roomie och jag fira vår nästa sista dag i denna lägenhet med kebab. Härlig matkoma. Det har varit skönt väder idag. Solen är åtminstone vår vän, vinden och kylan är dock inte. Jag föreställer mig en tydlig tröskel gällande vädret nu i  början av april: snön försvinner abrupt, temperaturen går från nollgradigt till runt tio plus, fåglarna hörs inte bara, utan de syns också och jag kan dumpa min fårskinnsjacka mot något lättare. Dessutom ha solglasögon för att öka vårkänslan ytterligare.
 
Jag har blivit lovad att gå till Berghain i helgen. Snälla Emelie, bli inte sur, vi ska också gå dit, hehe.
 
 
Finns så mycket som är oklart, men mitt humör har gått från skit till bra idag. Så mycket blandade känslor, end of an era (lägenhetsflytt och fin period som lider mot sitt slut) om man ska vara superdramatisk - vilket oftast inte är klädsamt. Men nu får det lov att vara både ledsamt och kul/peppande att jag kliver in i en ny period i en fortfarande väldigt främmande stad som lugnt vaggar mig till sömns varje kväll. 

FAN, fick precis reda på att jag blev nekad min drömlägenhet. Shit. Över till nästa, finns inte tid att haka upp sig på något nu. Tänker somna med det goda (vända) humöret jag lyckats skaffa mig idag. Jag tränade på kvällen, kändes skönt. Alter Bridge- Metalingus är nog bästa träningslåten ever. Blir så jävla peppad. 
 
 


Imorgon jobbar jag igen. Jag har tisdag till fredag-veckor. Ska bli kul att planera mer inför festen den 30:e och hänga lite med mina underbara kollegor. Förhoppningsvis hittar jag något bra att skriva om snart igen och får mina artiklar publicerade. Den här kombinationen nuvarande kombon upprymd/tveksam/nedslagen är jävligt udda...men kanske nyttig i långa loppet?
 
 Igår kväll såg jag om Perks of Being a Wallflower. Förmodligen top fem bästa boken jag läst, likaså kanske topp 20 bästa filmen jag sett. Filmen saknar en del djup och komplexitet (såklart), men castingen i filmen är nästan idealisk, säkert mycket tack vare att författaren av boken har både producerat och regisserat filmen. Den är värdig sig själv, så att säga.
 
Min nya favoritlåt är filmens så kallade "tunnel-låt", även känd som David Bowies - Heroes. I filmen/boken letar gänget febrilt efter låten efter att den spelats på radio första gången de åkte igenom en särskild tunnel och ställde sig på bilens flak, lyfte armarna så där som i Titanit ("I'm the KING of the world) och i just den meditativa stunden kände sig "infinite" som huvudpersonen Charlie uttrycker det. 
 
Boken fungerar på samma sätt som On the Road och andra liknande böcker för mig. Jag får sån jävla lust att resa, upptäcka nya saker och platser, möta folk, dela med mig/ubyta erfarenheter. Det är en vacker och genuin bok och film som bör vara lika oblagorisk i skolan som Catcher in the Rye. Boken är faktiskt en modern Catcher in the Rye, trots den ironiska referensen till ovannämnda klassikern. 
 
Ska bara njuta ikväll.  Rolling Stone 500 Greatest Songs Of All Time (PLAYLIST)
 
P
Kommentarer (0)

Mix

Publicerad 2013-03-25 11:56:41 i Allmänt,

I förrgår var jag på White Trash Fast Food, ett gigantiskt och originellt ställe bestående av ett hamburgeställe, tatueringsstudio och biograf i ett. Runt elva-tiden sätts alla dessa avgränsande verksamheter ihop och alla dörrar öppnas. Den yngre skaran tar sig snabbt ner till källaren där det är ett stort svettigt dansgolv med rockmusik. Här spelas Foo Fighters, Fall Out Boy, White Stripes, med mera. Känns skönt att dansa till något jag genuint gillar, istället för att dansa bara för att musiken anses dansbar. Min vän S drack öl på det mest sparsamma och kanske taktiska (?!) sätt, genom att gå till närmsta matbutik och köpa en öl där, istället för vid baren. Jag och A satte kvar med våra ljuva (något dyra) öl i halvlitersglas och inväntade att S skulle komma tillbaka. Bredvid oss satt ett finskt par som var definitionen av en stel förfallande relation och oromantisk dejt. Kvinnan tittade ner i sin sallad, de hade beställt varsin mojito och en flaska vitt, ingen sa ett ord (musiken var hög, men ändå) - var fanns kemin och glädjen? Vi såg att mannen hade en snusdosa och insåg då att han potentiellt kan vara svensk, eller åtminstone förstå vårt viskande. 
 
Vi begav oss ner till källaren med den pumpande rockmusiken. Det var kul i ett par minuter, sen tänkte vi skeptiskt att varför dansar vi om inga tjejer tittar på oss? Ja, det var väl en "sådan" kväll, en kväll man faktiskt vill flirta lite, socialisera sig lite och inte bara hålla sig till gänget man kom med. S valde att gå hem ganska omgående. Ballongen som kunde varit vår entusiasm för kvällen pyste långsamt ut. "Ska vi gå?" hörde jag mig själv säga till A, som nickade. Vi skulle till Cookies, men Cookies var ju vid närmare research som Stureplan, och Stureplan håller i alla fall jag mig långt bort från. 
 
 
Kvällen rundades av fort. En rolig grej var en hit and run-olycka av en liten skitunge inne på Donken som valde att välta alla brickor som var staplade på en hög, därefter springa för livet med ett fniss i halsen. Han svischade förbi fort den där lilla skitungen. Mötte min roomie vid Gesundbrunnen, en station från oss. Oddsen på det? Båda hade haft trevligt, och min roomie hade träffat min chef på en vernisage. "Den var lite väl konstig", sa hon. 
 
 
Vi sov gott när vi kom hem.
 
 
Igår gjorde jag inte så mycket annat än att titta på en lägenhet i en bra del av stan. Dock var lägenheten sunkig och överpris. Pappan som hyrde ut stället glömde den lilla detaljen med att få ett ythyrningsobjekt tilltalande, då han lämnade kvar alla leksaker från sin dotter, samt sunkig lukt och fläckiga möbler. "Kul", tänkte jag. Jag log och pratade som om jag vore intresserad, men tänkte "hell no".
 
 
------------------------------------------------------------
 
Blev nyss uppringt av företaget som rekryterar till Canons svenska kundtjänst. Jag skulle låtsas att personen som ringde mig var en kund som hade fel på sin skrivare, fått den reparerad, men den fortsatte strula. Mycket proffsigt hänvisade jag till garanti och närmsta återförsäljare. Det blir intressant om ett par dagar att se om jag fått jobbet...
 
Facebook-konversation idag:
Lite förvirrad och ivrig och allt möjligt på samma gång. Måste fixa boende och jobb väldigt snart. Speciellt boende. Har inte behövt tänka på så mycket på en månad, men nu blir allt verkligare i och med att jag inte bara har flyt längre
 
Min vän svarade:
Den dagen kommer också, haha... (talar av erfarenhet)
 
 
Jag är i en liten dimma nu. Jobbjakt och lägenhetsjakt kantas med oklarheter och forcerade beslut. "Verka inte desperat, var avslappnad", sa min mammas barndomsvän till mig igår över telefon. Min vän tycks ha klippt all kommunikation mellan oss och kommer kanske inte (som det nu verkar) hit den 31 mars. Jag fattar noll. För en vecka sedan festade jag tills solen gick upp...nu tycks vissa saker för första gången vara lite motiga och konstiga. Lite vemodigt är det att flytta ut här på torsdag, för den delen också. Det har varit en till mestadel obeskrivligt fin månad.
 
Nu ska jag på en promenad i kylan/solen. Hörs snart!
Kommentarer (0)

BERLIN I ETT NÖTSKAL

Publicerad 2013-03-23 20:06:41 i Allmänt,

http://fuckyeaberlin.tumblr.com
 
 
 
http://whenyoureallyliveinberlin.tumblr.com
 
http://fredrikberlin.tumblr.com/
 
 
 
http://postersofberlin.tumblr.com/
 
 
http://www.tumblr.com/tagged/berlin%20germany
Kommentarer (0)

The Berlin Syndrome. Part two

Publicerad 2013-03-23 18:07:30 i Allmänt,

Igår var jag på jobbintervju för Canons svenskskråkiga kundservice. Det var lite språktester, testa att navigera sig på Canons hemsida och svara på frågor, testa att med lite fantasi svara på ett påhittat email från en missnöjd kund, etc. Allt verkade bra, lönen, arbetet, det enda minuset är att jobbet ligger i Potsdam, och det räknas knappt till Berlin. Men jobb som jobb, så den detaljen ska inte ses som allt för stor. 
 
Igår kväll var jag hos min roomies klasskompis på lite födelsedagsfirande. God tårta, lugn liten bjudning med tilltugg, trevligt folk med blandade nationaliteter (kines, korean, isreal och två italienare) och allt man kan tänkas behöva för att ha trevligt. Satt med en israel och pratade om allt från Ship to Gaza till patriotism, Stockholms skamliga priser, att norskor är (quote) "Lite fetare", med mera. Smakade på en kinesisk cigarrett för nyfikenhetens skull. Den var faktiskt god. Älskar att hamna i sammahang där jag inte känner någon från början. 
 
Kvällen hade all potential att bli jättekul, men jag valde att hänga med fel gäng (mycket på grund av att "rätt" gäng ej gick att få tag i, tyvärr), men om jag inte gjort det hade jag inte haft en udda story att berätta. Jag träffade en tjej som jag egentligen inte klickar med, men ändå umgås med då och då här i Berlin. Hennes syster var med, men det ändrade inte på något egentligen. Vi hamnade i en bar/klubb vars namn (Pizza Suicide Club) var lika originellt som lokalen och konceptet. Först och främst: pyttelitet, som ett förråd. För det andra: oskönt skrikande folk. För det tredje: en wannabe DJ som skrek i sin mikrofon med psykadeliska drömska toner i bakgrunden och en bar med en kille som såg ut som Bam Margera med dreds. Jag försökte le mot de jag småpratade med, men sneglade allt för ofta på min mobilskärm: varför har ingen hört av sig, den där jävla fotbollen är ju slut nu?! Flydde in på toa för att döda lite tid. Glömde läsa lappen "Do not lock or else...."
 
Stod där och knackade på dörren och hoppades att någon skulle höra, och där dyker Bam Margera upp och räddar mig. Min prins. Haha. 
 
Försökte komma på någon bra ursäkt att sticka. "Jaaaadu, du förstår...varit på ett födelsedagsfirande innan, och folket jag var med skulle på ladies night..."

"Så du vill på ladies night...varför då?"
 
"Nej alltså...venne, jag vill inte på ladies night, men vill träffa dom, och ni får ju följa med om ni vill, det är gratis inträde och billiga drinkar för er."

 
Vi går till tunnelbanan och sen säger jag ändå att jag ska hem. Smart.
 
Jag får inte tag i någon jag ville hänga med, och sen går jag på fel tunnelbana när jag ska byta. Fryser, nyktrar till, hamnar vid något som ser ut som Stockholms Central x 1000, och jag blir lite vilse. Väntar på nattbussen hem till Wedding, en jättesöt tjej är den enda som gör mig sällskap på bussen. "Fan, hon gick av, jävla passivitet"
 
Kommer hem och känner att kvällen rundades av för fort. Är lite fyllekåt och hör av mig till hon jag brukar höra av mig när jag är det. Eller egentligen inte, jag vet inte vem jag brukar tänka på mest när jag är det. Finns ingen speciell. Wish there was. Hur som helst somnar jag otillfredställd annat än tillfredställelsen av staden och umgänget. Magen bubblar av whiskey, vodka och vin. Något jag skulle få erfara som jobbigt dagen efter.
 
Shit, en timme kvar tills lägenhetsvisning, bakis, fort, ät flingor, ta lite deo, på med allt, shit, inte ens kollat hur lång tid det tar dit...tur...kom dit två minuter innan utsatt dit. Möts av en jättetrevlig kille, lite skäggig, svart t-shirt, lite ostädat (attraktivt) utseende. "You must be Felix", säger jag. "Hi man, welcome in!"
 
Vi satte oss i köket och pratade om allt från stamning och hur man botar det, till rabatt på baren som låg i samma byggnad, bryggning av eget vin, den stora barkollektionen de hade på ett långsmalt bord och skillnader/likheter mellan svenska och tyska. Min magkänsla stärktes ytterligare. Jag hoppas de mailar mig med positivt besked inom kort.
 
Ikväll vet jag inte vad jag ska göra. Hoppas jag lyckas nå någon, haha.
 
Red Hot Chili Peppers – Hey
 
P
 
Kommentarer (3)

The Berlin Syndrome

Publicerad 2013-03-22 10:25:00 i Allmänt,

Igår gjorde jag inte så mycket, men desto mer händer i helgen. Jag avbokade alla mina planer igår och lät kroppen bestämma att jag skulle träna lite, men mestadels vila. Nu är det inte mycket tid kvar innan jag måste flytta ut ur denna lägenhet, då ägaren snart kommer hem från sin USA-tripp. Läget är inte optimalt (se tidigare inlägg om brist på närbutiker och bankomater), men jag har ändå trivts i lägenheten. Mycket tack vare min roomie, och hon och jag ska inte bo med varandra efter detta kontrakt går ut 28:e mars. Oh well.
 
I eftermiddag har jag en intervju för svenskspråkigt kundtjänstjobb. Det blir spännande. Efter det ska jag antingen dra och se fotboll på en bar, och/eller gå till White Trash Fast Food http://m.guardian.co.uk/travel/2011/aug/17/10-best-clubs-berlin. Känner inte riktigt att jag grävt djupt nog i Berlins uteliv. Eller Berlin överlag.
 
Imorgon har jag en lägenhetsvisning som blir väldigt intressant. Känns så vuxet att titta på lägenheter, stampa i golvet och fråga "Ek eller mahogny", (like you give a fuck), pilla på väggarna och fråga om det är gips eller betong, eller både och. "Lyhört?" En annan intressant sak är att visualisera ett tomt rum faktiskt kan ha potential att fyllas upp och bli personligt. "Här kan sängen stå", tänker du för dig själv. Att pussla ihop saker från grunden - Sådant är kul.
 
Jag vill bara spola fram till första april och se hur vädret och livet är då. Jag vet att jag kommer ha besök, men hur ser mitt boende ut? Är vädret fint? Känns det som vår, som påsk? Mår jag bättre eller sämre? Har jag fått jobb? 
 
Nä, det blir roligare att blogga efter helgen när det varit lite action. 
 
 
 Instagram: Thesocialdistortion
 Kik: Philipvianelli
 Mail: [email protected]
 
Bye haters and lovers
 
P
 
Kommentarer (1)

I don't wanna set the world on fire.

Publicerad 2013-03-21 20:30:32 i Allmänt,

Shit, fan, förlåt. Är inne i en jobb/lägenhetssöknings/förkylnings-dimma. Både jag och min roomie har legat däckade stora delar av dagen, och hon sover bredvid mig i skrivande stund. Även jag har sovit, men är ganska nyvaken. Äter choklad och dricker te, tänkte se lite serier och koppla av. Glädjer mig åt nyhetet att min egentliga roomie som drog sig ut i sista stund kommer hit den 3 april, och det bästa är att hon bara bokat one way ticket. Dessutom har hon med sig en tjej som heter Sara som hon hittade på en resepartner-site. Väldigt spännande. Mitt första besök kommer om tio dar, och mitt jobbs stora fest är om nio dagar, och fy fasen vad tiden går, och imorgon har jag en jobbinterju, och hej och hå, det enda dåliga just nu är min förkylning och det trista vädret, men hey, good things come for those who wait.
 
I och med att min tidigare planerade roomie kommer den 3 april ska jag (enligt hennes önskemål) gå på Berghain och Primark, bland annat. Känns kul att jag inspirerat henne till live and let go, och bara köra på. Det är så jag hamnade här, vilket resulterade i tummen ur röven och en bra mer intressant nyanserat liv än hemma. Jag vill dela det med henne, för det var tänkt så, och äntligen kan vi det. Jag känner inte henne vidare bra, men våra lustar och våra olika behov/intressen förde oss samman. Hon har lite inre strider, skit som är i vägen för en fint polerad spegel som reflekterar en fin värld - och jag vill gärna tro att vårt möte blir givande för båda parter.
 
Min humörs lägstanivå har höjts här, och motgångar är inte riktigt motgångar på samma sätt, trots att de är mer "äkta" då jag kommit utanför alla bekvämlighetszoner och skyddsnät som finns hemma. 
 
Jag är bara tacksam. Det är ett ord jag använder för lite...en känsla jag för sällan bemödar mig att känna.
 
Här är härlig i form av bild och ljud - http://www.youtube.com/watch?v=QbDWgmYWc9s&feature=youtu.be
 
Även: John Frusciante – Sum
 
 
 
P
Kommentarer (0)

Busy_boy_92

Publicerad 2013-03-20 18:13:07 i Allmänt,

Min kropp tackar mig för att jag valde sängen istället för kontoret idag. Mycket som händern nu, så jag behövde den där "lilla" powernapen som tog typ...halva dan. Jag vaknade vid nio och det fanns ingen mjölk. Fan. Knappt heller några ätbara flingor, inget bröd, inget te, inget kaffe (misären fortsatte och eskalerade) och listan på saker som inte fanns där var så lång att jag var TVUNGEN att gå ut i kylan. Oh well, när jag väl kommit ut så kanske jag ser det som en uppfriskande promenad, tänkte jag, och satte skratten i halsen. Uppfriskande....promenad...nej!
 
Först var jag tvungen att gå till en bankomat, och jag visst bara på ett ungefär var denna kunde ligga, så det blev lite sightseeing. Efter jag tagit ut pengarna kom jag på att Wedding är som att bo på glesbygden: utbudet är lite och avstånden mellan allt är stora. Så där går jag med mina cash, på väg tillbaka mot min lägenhet, för jag vet att över bron finns mitt kära Aldi (typ som Lidl), och där finns en slags civilisation som möjliggör att jag kan köpa mina varor. 
 
Det blev storhandlande: pesto, pasta, fisk, spenat, frukt, mjölk, te, et cetera. Allt mer än en liten chokladbit kommer kännas i ben och armar när man går upp för trapporna till lägenheten och förbannar vem det nu som kom på att lägenhetshus ska ha flera våningar, och att alla (inklusive jag själv) tycks bo på högsta våningen. Men när jag väl kom fram tackade jag mig själv för lite work out...faktiskt
 
Hem och planera/strukturera https://www.facebook.com/events/298070786986256/?fref=ts, min tidnings stora event den 30:e. Igår gjorde vi lite promo videos där vi bland annat stod uppradade som fångar. Föga förvånande kunde ingen hålla sig för skratt eller ens bestämma om man skulle skämta bort situationen när kameran svepte förbi ens ansikte, eller se svart och svår ut. Min reaktion förvånade mig själv: jag såg ut som en nervös skolflicka som drar cirklar i marken med skospetsen och biter sig själv i läppen för att dölja ett leende. 
 
Haft lite dialog under dagen med chefen för VICE.com gällande skrivjobb. På fredag ska jag infiltrera scientiologcentrumet här i Berlin, som är ett av Europas, kanske världens största. Jag ska göra ett så kallat gratis "personality test". Det blri spännande. Mycket hjärntvätt, så får se hur jag känner mig efteråt när deras lilla "doktorer"/viktigpettrar berättat för mig om mitt inre väsen och vad jag är bra på/mindre bra på. Det känns som Berlin är rätt stad för att få ett bra journalistiskt scoop. 
 
Tid för lägenhetsvisning är spikat kl. 13.30 på lördag. Den är väldigt fin, och dessutom inte alltför kostsam. Jag håller alla tummar och tår för detta, likaså jobbet jag ansökt på en dejtingsida. 
 
Mycket händer hela tiden, men ikväll ska jag bara ta det lugnt, faktiskt. 
 
 
Trevlig kväll på er
 
/ Te-slurpande Philip
 
 
Kommentarer (1)

Saker som är bättre i Berlin

Publicerad 2013-03-20 01:32:00 i

Kan det vara folket, ölen, vädret? Vad är egentligen bättre här jämfört med hemma. Flaggan är ju fel, språket likaså...och var finns mamma som nattar mig?
* Mjölken - Även mellanmjölk har denna tjocka feta gräddiga smaken jag brukar gilla. Den är smakrikt och utsökt. Jag tänker mig att detta är resultatet av bratwursttuggande och öldrickande Må-bra-kor i tyska Alpbyar. Deras välmående hamnar i mitt dricksglas - jag njuter.
* Kebaben - Du har förmodligen aldrig varit med om en kebab som täcker hela kostcirkeln. Här har vi färska grönsaker, god icke fet sås, rostat grovt bröd och ett kebabkött som är utan dess like. Det spelar inte någon roll vilket gatuhörn du går till - lägstanivån för en döner är skyhög. Låt dina smaklökar göra stående ovationer. Bitte!
* Bostadspriserna - I Vilken storstad/världsmetropol kan du få en 30-40-kvadratare för under 4000 kr i månaden. Hur fan är detta möjligt? Löjligt. Låt dig Inte bry dig on vissa skavanker/obekvämligheter som trång dusch, eventuell lyhördhet, renovingsprojekt, gas-spis, brist på element, en balkong med tråkig utsikt utöver något som ser ur som miljonprojekt utan växtlighet, samt en snudd på uppmaning att hoppa från det låga balkongräcket. Det du faktiskt får (bortsett från dessa saker) är bra centrala förbindelser och välmående plånbok varje månad. Dessuton (oftast) rymligt och inte så lyhört. Förutom den knäppa feta ryssen mitt emot eller det unga nymfomanparet vägg i vägg. Eller nya tondöva Mozart/Bach wannabe:n direkt under/över dig.
* Ölen - No need to say? Tyskarna skapade ölen så som vi känner till den idag. Runt 25 kr/halvlitern drickbar gudabenådad dryck på krogen, eller runt 14 kr/halvliters sexpack fullt drickbar (till och med god!) öl från Lidl. Mustig, balanserad, ljus lager, mörk lager, rostat, mesigt, mjukt, se upp för så kallad "Dunkel" = skumbanansmak, men annars fritt fram. Allt är Gott.
* Mentaliteten - Jag slipper drygheten, blygheten och inskränktheten av en typisk svensk. Här slipper jag krysta mig fram med användandet av ironi och sarkasm för att annars blir saker "för stela" - underbart. Dessutom är nästan alla sociala situationer jag hittills varit i alkoholrelaterade, men det betyder inte (så som i Sverige) att folk är beroende av att vara fulla för att ens kunna socialisera. Här träffar man folk i alla möjliga situationer, och just som jag försöker påvisa i Sverige (fel land för det) så SKA man kunna prata med folk oavsett ålder, kön, värderingar, tid på dygnet, et cetera, utan att det ska bli/vara konstigt. Fuck that. Efter lite rödvinsfilosoferande vid en konstutställning så kom jag/vi fram till att Berlin är anspråkslöst, man bara "ÄR" jämfört med låt säga Paris...där man måste vara snobbig eller ha lite skinn på näsan för att inte bli tryckt ner till marken och känna sig värdelös. Jag har en stor näsa, men kanske inte så mycket skinn på den, så Berlin tycks göra mig gott.
Kommentarer (2)

Härliga möten och vind i seglen.

Publicerad 2013-03-19 11:27:00 i Allmänt,

Fin, produktiv, tråkig, trevlig, intressant dag igår. Den hade lite av varje. På dagen så sökte jag jobb och boende. Ett jobb har gått vidare med min ansökan och jag ska på lägenhetsvisning i helgen - skönt när envishet ger lite flyt. You make your own luck. Efter det blev jag akut trött, gick på promenad i rysskylan (som extrem ovälkomnat är tillbaka), kom hem igen, gjorde power yoga och lite styrketräning, såg tv-serier med min roomie, åt currykyckling med pasta (mums) och kände mig ganska ynklig. Ville skylla på vädret. 
 
Min roomie sa att hon kunde fråga om jag fick följa med till hennes kompis-kompis, och ålder på denna man till trots (dryga 32) samt en fru på 27 år, och ytterligare en kompis runt samma ålder, så hade vi jättetrevligt. Vi åkte till Rathaus-Neukölln och vi var totalt min roomie, hennes vän, hennes väns klasskompis, hennes väns klasskompis fru och detta pars nära vän. Vi drack öl, rödvin, vissa (ej jag) kedjerökte, andra inte, vi pratade om allt från DDR-arkitektur till Förintelsen, filmer, Gary Busey, Steven Seagall, dialekter, konstiga situationer på arbetsplatser, et cetera. 
 
Min trötthet till trots så hade jag en jättetrevlig kväll. Den var udda på ett fint sätt. Jag ser det alltid uppfriskande att umgås med lite äldre, så som min äldsta bror eller min gamla mentor, det ger mig distans och perspektiv på saker. Ny input. Det mest charmanta på hela kvällen var när Amir, mannen i paret vi var hos, visade oss en film gjord inför en svensexa. Den utspelade sig på en grekisk paradisö och var en Bond-musikal på hebreiska, innehållandes allt från Doctor Evil, en bondbrud (spelad av Amir), till Hitler och en scen som man lätt skulle råka tro var LSD-förespråkande med experimentiella effekter gjorde av Amirs vän som redigerade filmen och la in allt från snöflingor till starkt drömlikt ljus. Det var inget man skrattade till överdrivet mycket, men det fanns något härligt och äkta med det, jag blev varm inombords att dessa hjärtliga personer var så öppna och inbjudande mot oss totala främlingar.
 
Både bra och dåligt så skulle jag ha svårt att hitta sådan anspråklöshet, genuinitet och öppenhjärtlighet hemma i Svedala. Ack, ack, tacka Berlin.
 
Ska snart till jobbet, trots trötter, sen hem och fixa sista delarna av min jobbansökan som kanske eller kanske inte bär vägen.
 
Många roliga planer denna vecka: inflyttningsfest/mys bland annat.
 
Min nya favoritlåt från Walking Dead: Jamie N Commons – Lead Me Home - The Walking Dead Soundtrack
 
Take care
 
P
 
 
Kommentarer (0)

"I swear in this moment, we were infinite."

Publicerad 2013-03-18 10:18:00 i Allmänt,

Tja. Låg lite i koma igår. Det var ändå söndag, Guds proklamerade vilodag (då allt är stängt), så det gjorde inte SÅ mycket. När jag kom hem var det ljust, och när jag vaknade runt klockan fyra höll det på att bli mörkt igen. Det blev dock en fin dag, trots att den gick i övertrötthetens/baksmällans tecken. Jag började att Skypa med mina föräldrar, alla lever och mår bra, inklusive katten och hunden, det har tapetserats på övervåningen, och saker rullar på trots på - bristen på min närvaro till trots.
 
Jag visste inte hur jag skulle prioritera måltiderna igår, men åt ändå frukostflingor vid halv fem, och sen någon slags lunch/middag vid åtta. Jag tände levande ljus i hela vår etta, och vi drack kaffe, te, och försökte få liv i våra slagna kroppar. Det blev Girls och Walking Dead-maraton, den sistnämnda serien föll inte min roomie i smaken, och hon log i tystnad och av artighet. "Vi kan titta på Girls igen om du vill", sa jag, och hon sa entusiastiskt "Ja, tack, hehe!" 
 
Innan vi skulle sova igår vid 12-tiden skulle jag dra för gardinerna, och gardinlinan gick sönder på vänster sida. Jävla skit. Inväntar händighet/lösning.
 
Kvällen innan hade ett gäng samlats hos en vän vid Karl Marx Str. Det skulle bli ett slags förkrök, men vi kom sent, och gick inte därifrån förrän runt klockan fem. Detta är Berlin och andra storstäder i ett nötskal: man går ut när man behagar för klubbar/barer stänger inte förrän alla gått hem. Oftast. Innan vi drog ut landade samtalsämnena på allt från svensk inskränkthet till dialekter, dialekter och hur man bäst tar hand om sig själv. "Att klippa sig för tvåtusen kronor är ju en slags vardagslyx, faktiskt", kläckte en tjej ur sig. Hon fick föga förvånande inget sympatiserande där.
 
Min roomies manliga vän (Martin) hade med sig en ett sällskap vid namn Andrea (kallar vi henne) som åtminstone lämnade mig relativt oberörd, både till personligheten och utseendet. Jag har märkt sedan jag var fjorton att epititet "vän" är ett löst begrepp, och snart försvann dessa två (ut och rökte?) och det var bara jag och min roomie som undrade. Någon sa att en av dem setts gå in på toaletten, och båda hade varit borta ett tag innan en av oss tittade in genom det suddiga badrumsfönstret. Två siluetter. "Där är dom ju! Oj, vad gör händer...suger hon av honom!?", minns jag mig själv säga.
 
Martin kommer ut ur badrummet och jag måste nästan lägga mig platt på det runda bordet vi sitter runt (akta alla flaskor som täcker hela bordet) och fnissa ett tag. Jag biter mig själv i knogen. De ser så påkomna ut, som om det finns något skamligt med att de (potentiellt, men troligen) haft för sig sexuella aktiviteter för ett par sekunder sedan. Martin rodnar och tittar blygt mot min roomie, som ler menande. Varför skämmas?
 
Vi fortsatte att prata om allt eller inget, och Martin och Andrea försvann hem till någon, vilket inte störde oss direkt, vi hade väldigt kul. Vandrandes genom vad som strax skulle bli soluppgången hittade vi ett konstigt charmant ställe vid namn Räven & Skatan där dörrvakterna schyssade oss. Fler än jag tyckte det var konstigt att man blir nertystad vid entrén, inte för att man inte riskerar att komma in (för full), utan snarare för det vore som om man inte skulle väcka sin familj när man kommer hem dyngrak vid sjusnåret och tror sig i sitt övermod kunna "smyga". Hela gänget märkte snart att detta var ett ovanligt kul ställe, och det var en underbar mix av ska/rock, spelat på enbart LP-skivor. Charmant garderobiär med en cowboy-hatt, roliga Versailles-liknande tavlor, svettigt, härligt, ohämmat....vi hade inga planer på att bli trötta på länge!
 
Jag brukar inte vara mycket av en dansare, men nu jävlar ville jag dansa...musiken, stämningen, miljön....allt var så medryckande och jag gav mitt bästa försök till att fuldansa lite. En tjej jag tidigare tyckt varit dryg släppte lite på sina tyglar och blev därigenom sötare och charmigare, vilket var kul. Inget blir som man tänkt sig, men få saker resulterar ändå i att det blir dåligt av det skälet. 
 
Gäspningarna kom smygandes, mot alla odds, så vi började runda av kvällen. Jag ville skrika ut i ren lycka hur underbart det kändes att spatsera genom Berlin till fåglarnas kvittrande, i gott sällskap. När jag kom till Wedding så köpte jag en Snickers, sprang hem (lite snett men jag kom hem utan större problem), mötte min roomie precis innan hon skulle fumla med nycklarna till vår dörr, skrattade åt att hon hade åkt hem minst en timme tidigare och ändå kom vi hem samtidigt, gått och lagt mig rastlös men nöjd, tagit ett glas vatten, sen däckat.
 
Hon sover så rofyllt, som prinsessan på ärten, tänkte jag precis innan jag somnade.
 
Jag känner mig ibland som Charlie i Perks of Being a Wallflower:

"I swear in this moment, we were infinite."


 
 
 
 
Kommentarer (3)

Odd night out.

Publicerad 2013-03-16 19:08:00 i Allmänt,

Hellu på er alla bakis-själar. Orkar ni festa idag igen?
 
Igår var en konstig kväll. Jag träffade två svenska tjejer på tunnelbanan på väg till en fest. 96or (och där går även MIN gräns, tro mig), varav den ena bor precis bredvid mitt ex i Älta....i Stockholm. Världen är så liten att det behövs fler planeter, vädjar till NASA att hitta fler. Kvällen verkade lovande till en början, men för mycket var avtrubbande, distraherande och bara allmänt...fel? Försöker hitta ord här. Inför min flytt hade jag pratat lite smått med en viss tjej, låt oss kalla henne Sara. Denna person bjöd i alla fall in mig på en förfest igår, och föga förvånande hamnade jag i Kreuzberg, precis bredvid mitt jobb, för det är där "allt" händer. Alla tycks alltid av nåt jävla skäl jävlas med att bo på översta våningen, så kylan till trots så var jag och min vän A svettiga när vi nådde festen, och jag gav Sara en (för min del) efterlängtad kram. Shit, hon ser ut som en näst intill identisk (men vackrare variant) av min stora lågstadiekärlek. Dessutom är hon göteborska, och jag smälter av göteborskor. Kemin var dock ganska obefintlig mellan oss, eller så var det bara fel forum för att knyta ny bekantskap. Jag och min vän A kommer in i rummet där alla sitter och krökar/röker med öppna fönster. Det är som ett långt bort längst med väggen där alla sitter på tjocka skitiga sprit/fimp-dränkta madrasser, och hela lägenheten är ett renoveringsobjekt, dock med en viss charm. Inget ser helt ut, men det är stort, och Sofia som bor där (som av en slump jobbar vägg i vägg med mig) sa nåt i stil med att det bidrar till konstnärlig anda. En "hen" kliver in, och jag säger inte detta för att vara taskig, utan för att fler än jag tyckte att det var väldigt oklart vad dennes kön var. Jag har ingen aning om vad dennes namn var, men jag fick veta att denna "hen" var en "hon". Skälet till att könet var svårt att bestämma har en ganska tragiskt historia. Det var nämligen så att denna person, vi kallar henne X, var en sällan skådat stor junkie. Hennes käkben och kindben var urgröpta så som någon hade skopat glass ur hennes ansikte, hennes bröst var nästintill obefintliga (något hon försökte kompensera med vadderad BH), höfterna obefintliga, benen tändstickor, händerna skakiga av abstinens och fingrarna krokiga och beniga. Ni fårstår bilden. Medans alla rökte sin tobak så började hon nonchalant rulla sin egen variant av röka, och jag vet fortfarande inte vad det var, men starkare än marijuana i alla fall. Hon satt där och puffade världsvant och nonchalant på denna anonyma drog, småpratade med en bruten stämma, och kort därefter snortade hon en lina kokain från en mobilskärm med en bunt dollarsedlar formade som ett rör, så som på film. "You want more?" frågade hennes kompis, och hon sa med någon svårdefinierad accent att "Naaah, I'm gonna save it for tomorrow....It's this party youuu see"
 
Jag brukar inte vara politiskt korrekt. Jag är en stor förespråkare av dekadens, och detta var "SÅÅ BERLIN", men jag kunde inte annat än att tycka att det var egendomligt. Dessutom satt jag bredvid en 28-årig tvåbarnsmamma från Stockholm (trevlig, vacker, men ack så fuckad) som hävdade (pårökt på vad fröken X nu hade, och full) att hon inte brydde sig om vad sina barn gjorde hemme i Stockholm, och vem som passade barnen.
 
Jag och A tänkte dra till Watergate, men det var för lång kö, så vi tog varsin gudomlig döner på ett irakiskt ställe, skrattade/förundrades av allt, och drog hem och sov.


Berlin slutar aldrig att förundra, charma....och framförallt leverera.
 
P
Kommentarer (1)

Achtung, hets.....!

Publicerad 2013-03-15 20:31:00 i Allmänt,

Går var/varannan dag in till Aldi, vår närbutik på andra sidan bron. När jag kommer in är det alltid lugnt och stillsamt, stressfritt skulle man till och med kunna säga att det är. Jag plockar på mig det vanliga: pasta, mjölk, juice, kanske en flaska vin eller ett sexpack öl, väldigt nöjd över att notan slutar på en löjligt liten summa.
 
"Det är helt sjukt, köpte pasta, juice, falukorv, pesto och öl för 60 kronor....tillsammans, fatta, TILLSAMMANS, hur sjukt är inte det", uttryckte jag min första dag i Berlin. 
 
"Jo det stämmer, skitbra", sa min rumskompis, betydligt mindre exalterad, log, och dunkande mig i ryggen. "Men vänta bara tills du kommer till kassan", sa hon och log pillemariskt. Shit, älskar det ordet. "PILLERMARISKT". *Smackar med tungan*

Anyhow...jag kom fram till kassan, la upp mina varor på rullbandet (ovetande om vad fan min rumskompis kan ha menat), ser slutsumman på skärmen (för jag förstår inte varken siffror eller annat på tyska), sträcker nöjt fram min 5 euro-sedel (som kan betala hela kalaset), och kunden bakom mig lägger (stressat?!) upp sina varor på rullbandet, det piper ett par gånger, och nu förstår jag vad min rumskompis menade...."Achtung, achtung", blablabla, (massa obegriplig tyska), sen viftar/slänger/föser kassörskan bosktavligen bort mina varor och stirrar snett på mig. "Men chillarååå tant jag hinner inte i ert tyska militäriska tempo, jag packar så snabbt jag kan", tänker jag, och svettdroppar formas på min panna. "Låt mig vara", skriker jag inombord...."Om ni skulle mind your own fucking business nån gång hade ni inte haft två världskrig och en Berlinmur på ert CV, gooooosh!"
 
Jag går ut ur butiken som om min stolthet inte skadas, men den har nog det. Jag torkar bort svetten från min panna, och NU förstod jag vad min rumskompis menade.


 
Puh
 
Kommentarer (3)

Jag fick mail från Bingo Rimér, Håkan Hellströms nya singel suger, men Berlin fortsätter att vara bra.

Publicerad 2013-03-15 11:23:00 i Allmänt,

Email till pappa, skrivet igår:

Paris och London tillhör mina favoritstäder, men att man bara "ÄR" i Berlin har sin charm, och jag känner inte att mentaliteten är lika rogivande som i Berlin. Du måste testa att vara här för att förstå, speciellt i min ålder skulle jag tro. Det är ju som känt en "ung" stad. På lördag ska jag börja min tandem (jag lär en tysk svenska/han lär mig tyska). Det blir intressant. Dessutom ska jag kolla på en ny lägenhet.
 
 
Det har varit en riktigt produktiv vecka på jobbet, och den rundades av med after work/reading där vi drack öl, vin, skrattade och snackade skit. Jag var ganska nervös när jag läste upp min första text för alla. Broken English, here I come.
 
 
Mailet fortsatte:
Jo, jag försöker sticka under stolen med att jag blivit SÅ JÄVLA BERLIN enligt min rumskompis. Sådan hipster-varning på mig. Brorsan Alex flickvän Sanna la till mig på Facebook, de skulle "hålla koll" på mig, sa Alex. Nästa vecka blir det varmare igen, rysskylan kom plötsligt och varade i ett par VÄLDIGT långa dagar. Jag har bara ett par skor med mig i ren naivitet och snålhet. Sponsorerna för tidningen är på ingång, och brakfesten den 30:e mars kommer bli både rolig och viktig för vår tidning. Jag omges av så extremt kreativt och begåvat folk. Det är fantastiskt. 
 
 

Ikväll ska jag förmodligen på något event på en klubb som heter Loophole. Eventet heter 
†† ª π RUBY CULT π 15th March @ LOOPHOLE på Facebook för den som vill se efter vad det är. 
 
Nu ska jag äta frukost och titta på någon mys serie, och skissa mer på dagens planer. 


Puss
 
 
Kommentarer (0)

"Så jäla berlin äg stolt över dig"

Publicerad 2013-03-14 18:37:57 i Allmänt,

"så jäla berlin äg stolt över dig", är alltså ett felstavat citat (möjligen orsakat av vinet jag lämnade i köket) från Facebook från min kära rumskompis. Detta grundar sig i att jag berättade att jag sitter på kontoret och dricker Club-Mate. Jag gjorde en annan sak också, men ska kanske inte nämnas här. Ni får gärna kommentera med vad ni tror att jag gjorde. 

Försöker finna intressanta saker att skriva om: Nynazister, knäppa religiösa fanatiker, vad händer efter drottningen i  England dör, vad är den expressiva/estetiska poängen i att tatuera sig från topp till tå, et cetera. Har lite idétorka. Tips välkomnas.

Hipsterandan följer mig vart jag än går. Jag tar en döner kebab på det coolaste stället, dricker IT-ölen från världens äldsta bryggeri, jag bor i ett så numera vanligt kvarter att min kollega himlade med ögonen och sa "Oooooh, how original", och det värsta är att inget är påtvingat, jag bara "gör" och "råkar" smida mig själv inom mallen av en sann Berlinare. Kanske är det Berlinhipster-blod som landade här för två veckor sedan, och nu känns allt så naturligt, som jag sagt i tidigare inlägg så är det så att när man kommer till Berlin så bara "ÄR" man. Sådant gillar jag, så anpassningen har inte varit så stor hittills.

TV-tornet är så jävla fult. Min hittills enda dislike med Berlin.

 

P

 

Kommentarer (1)

Run bitch, run

Publicerad 2013-03-14 13:32:21 i Allmänt,

SItter här i en jättekall lägenhet, vars element har vikit sig för minusgraderna utomhus. Lägenheten jag nyss var och tittade på verkade bra, dock omöblerad. I och med det finns det en viss tveksamhet att den lägenheten är "rätt", men det kanske finns charm att köpa några billiga saker på marknader/Ebay/Ikea, och leva ytterst spartansk till en början, köpa något att sova på, sedan ett lite bord, sedan lite målarfärg och måla över den mörklila väggen vid sängen. Det var längesen jag satte en prägel från scratch på mitt boende. Här kan jag plocka på mig möbler, tavlor och så vidare och göra ett kul projekt av obekvämligheten/charmen att börja från noll. Det är väl det denna resa/flytt har som huvudmål: att börja om. 
 
Lata dagar i alla ära, men jag ska faktiskt in till kontoret senare och jobba, sen ha något vi kallar "readin" som är en slags blandat after work med jobb där vi planerar, bara hänger, dricker öl, och läser upp våra senaste artiklar för varandra. Det blir trevligt att bonda lite mer med kollegiet utanför kontorstid. 
 
Min roomie övertygade mig att titta på Girls. Jag är inte blown away, men jag förstår varför folk tycker det är bra. Det är som en mer genuin jordnära version av Sex and The City. Att huvudpersonen inte är gudomligt vacker och faktiskt har skavanker gör serien lite mer trovärdig. Saknar att följa mina favoritserier, för här i Berlin får man inte ladda ner och jag vet ingen streaming förutom Netflix som ger bra kvalité. 
 
Var så jävla badass idag att jag sprang från tunnelbanekontrollanter. Hade "råkat" glömmat att köpa biljett, och pulsen var skyhög. De går runt i vagnen och tåget sniglar sig fram till stationen jag ska av på. Jag ser besvärad ut och hjärtat dunkar genom bröstet. Ut, ut, ut, men se cool ut. Fail. Jag kom åtminstone ut utan att bli tagen. Där räddade jag min plånbok från en hård ekonomisk smäll. För att inte nämna massa tjafs på obegriplig tyska.
 
Solen skiner försiktigt mellan molnen. Jag ska dricka kaffe, söka jobb/boenden och hänga med min roomie tills det bär av mot kontoret. Helgen är nära nu, jag inväntar lite galenskaper.
 
P
 
 
Kommentarer (1)

FUCK YOU, HIPSTERS!

Publicerad 2013-03-14 09:23:00 i Allmänt,

Igår firade jag två veckor i denna underbara stad. Två veckor, och jag har gjort mer än vad jag gör på ett halvår hemma i Svedala. Här kan jag äntligen maximera mina intressen och min personlighet. Vissa dagar känns allt för stort, för jobbigt, för osäkert, men så ska det vara, jag vill ha lite tvekan, lite strid, innan jag helt finner mig till ro här. 
 
Nu har jag två artiklar färdiga till tidningen. Jag är väldigt stort över dem, och vi får se när de publiceras, det finns nämligen ett schema att det måste publiceras lika mycket av varje kategori, samt att vi snart ska nylansera sidan med nytt namn och image, så mina artiklar kanske sparas till början på april istället. En artikel handlar om vem som får ligga mest i ett rockband och varför, och den andra handlar om "Jedi Church", en sekt/kyrka/rörelse i stark anknytning till SW-filmerna. 
 
Jag har alltid velat väcka känslor, provocera, få folk att förundras, grubbla, glädjas, och igår på jobbet fick jag konstaterat att vad jag står för väcker en del känslor. Utanför ingången till mitt jobb på tidningen stod det klottrat "FUCK YOU HIPSTERS ---->"

Jag var lite trött och stirrig igår, men min franska kollega (apotekaren kallas han) sa att "oavsett ditt tillstånd eller tillståndet du vill befinna dig i, så har jag nåt för dig." Klart jag var skeptiskt, också smått ivrig måste jag erkänna, och cirka 10 minuter senare vände min dag till det bättre tack vare honom.
 
 
För kreativitetens skull så tog jag den bästa drogen jag vet. Vid första anblick verkar den inte som något speciellt, alla tar den och få har några livsomvälvande berättelser. Jag brukar inte vilja glorifiera droger, men denna får verkligen mig att prestera på högsta växel varje gång jag tar den. Dessutom är den lugnande, och jag kan befinna mig i nuet. 
 
 
Vad skulle jag göra utan dig, kaffe?

Din 

Philip
 
 
 
Nu måste jag springa för jag ska kolla på en ny lägenhet. Puss
Kommentarer (0)

Berlin, och du är avis.

Publicerad 2013-03-13 01:33:07 i Allmänt,

Nyss hemkommen från engelskspråkig stand up-kväll. En man med en gitarr sjungandes låtar om om en 14-årings syn på relationer, samt hur många triljoner partiklar det finns i ett vattenglass, var särskilt rolig.
 
Nu kommer jag gå till sängs nöjd. Lång och produktiv arbetsdag idag, slutade runt halv sju. Min första artikel för min nya tidning ansågs "Perfect" av ett par kollegor, vilket kom en glädjande lättnad. Jag hade innan varit ganska nervös och kritisk inför min första artikel som jag ville skulle bli ovanligt bra i inte bara mina egna mått mätt...den skulle verkligen sticka ut. 
 
Blir mycket planerande gällande nytt boende och alla lägenhetsvisningar detta innebär. Jag har ett par stycken boenden jag ska kolla på denna torsdag, och jag hoppas specifikt på ett, utan bindningstid. Ingen dålig stad att "råka" stanna lite extra i. Min andra prio i ordningen är jobb, och jag hittade ett minst sagt lämligt jobb med tanke på tidigare kommentaren här på bloggen om sexnoveller. Det är nämligen så att eDarling söker en praktikant i ett par månader som bland annat (förutom att få fram företaget bra på sökmotorer och dylikt) skriva en rad olika sexnoveller. Tänk att få betalt för att vara snuskig, fast slippa smutskänslan av prostitution. En slags ordbaserat prostitution, kanske. 
 
Om jag lyckas boka in tid med min tandempartner denna vecka så ska jag faktiskt lära mig mina första meningar på tyska, som förmodligen innehåller perversioner eller svordomar, men det kan ju vara nyttigt det också. 
 
Så mycket uppstyrt planerar denna vecka. Produktiva saker, vuxna saker. Det är väl det som gör denna vistelse så mognadshöjande för mig. Dock ska jag skaffa mig nåt att skriva om i veckan/helgen som är sjukt. Om det är sjukt kul, konstigt, vidrigt, eller hur det nu kan vara sjukt, det återstår att se. Finns mycket att utforska och göra, så det kan bli vad som helst.
 
Jag får besök 31 mars. Så jävla efterfrågat.

Sov gott

Philip

www.xxxtravaganza.com
Instagram: TheSocialDistortion
Sensa Nostra @ Twitter
Ligga? 0707 563 456 75
Kommentarer (1)

Ah, that's funny

Publicerad 2013-03-12 14:35:47 i Allmänt,

http://whenyouliveinberlin.tumblr.com/ - Om ni vill veta hur det känns i Berlin, situation för situation.
 
Eder
 
P
Kommentarer (0)

Ich Lieben Dich

Publicerad 2013-03-12 11:13:20 i Allmänt,

Tack för besökarrekordet igår. Det måste varit tack vare min massiva spam om att gå in på denna blogg. Hur som helst... 
 
Min rumskompis sa att listor på bloggar är en stor hit, så here we go:
 
Vädret: Kyligt
Humör: Bra
Planer för idag: Jobb och sen se stand up comedy
Existentiell kris: Möjligen
Sexuellt tillfredställd: Nej
Kär: Nej
Mätt: Ja
 
Tråkigt. Hey now, nästa vecka blir det plusgrader igen, och då kanske jag slipper se min favoritstad täckt i en bädd av snö. I Woody Allens film "Midnight In Paris" påstod man att Paris gör sig vackrast i regn, och jag måste säga att Berlin var gudabenådat vacker för ett par dagar sedan med sitt orangea solsken, och sina filmiska solnedgångar. Dessutom kunde jag klä mig lättare, och vem blir inte glad av att yttre värme går rakt genom huden och in i ett kassaskåp inombords. 
 
Berghain är på ingång, gott folk. Jag hoppas det blir av denna vecka. Jag tror nog ni är trötta på filosoferande om världsliga ting som väderlek och vad jag åt till frukost. Just det, glömde säga, åt fullkornsflingor blandat med kalaspuffar, med mjölk. Fullkorn vs. Socker, det bästa och värsta av två världar, och mjölk, naturens sportdryck.
 
Fy fan vad spännande liv jag har.
 
 
 
Kommentarer (0)

Rysskyla och spontana kärlekshandlingar.

Publicerad 2013-03-11 18:06:35 i Allmänt,

Saknar värmen. Idag har jag varit på lägenhetsvisning. Ack, så fint det var, dock är det bara short term rent, så jag kommer förmodligen tacka nej. Jag får väl ändå lite vuxenpoäng att gå runt och titta på lägenheter i en helt främmande stad, helt ensam också för den delen. Sprang tillbaka till lägenheten bäst jag kunde, och lagade stekt  pasta med smält ost från ost/vinkvällen igår. Idag ska jag hänga lite med min roomie, söka mer jobb/boenden, jobba lite, läsa lite, dricka stora mängder kaffe, och ligga i sängen och hoppas på att elementen tål denna kyla. Känns inte så i skrivande stund, mvh frusen.
 
Min rumskompis gav mig choklad idag när jag låg nyvaken och förvirrad efter min powernap. Det är sådant man grundar sin kärlek/sin goda bild av någon - små spontana "betydelselösa" spontana handlingar. Jag må frysa i denna kyla, men i hjärtat blir jag varm.
 
Ska snart ut i rysskylan och handla lite mat. Något avsmalnat näringsintag nu med öl, vin och pasta. Jag lyckas dock aldrig mätta min nyfikenhet i denna stad.
 
Hörs snart
 
P
Kommentarer (0)

Vin och ostkväll och höjden av prettoness

Publicerad 2013-03-10 23:38:26 i Allmänt,

Usch och fy vad det snöar här. Tydligen så är det en börda som hela Europa bär tillsammans (tur det). På söndagar här i Berlin är allt stängt, så det blev min ursäkt att lata mig. Jag brände min lunch, men den smakade gott ändå, jag låg i sängen och klagade över min trötthet (till min rumskompis belåtenhet), och jag var långt ifrån produktiv, men sådana dagar får man ha ibland. Jag har FAKTISKT (potentiellt) fixat ny lägenhet, då kontraktet för denna lägenhet går ut i slitet av mars. Så det blir jobb, stand up comedy och lägenhetsvisningar från och med imorgon måndag - mycket fina/roliga planer nästkommande vecka.
 
Snabbspolning till kvällen, då inget vettigt hände under dan. Jag hostade en vin och ostkväll, som rundades av tidigt (folk har redan gått hem i skrivande stund), men det var verkligen jättetrevligt. Mitt nya favoritgäng (ett tjejgäng från Umeå bestående av fem tjejer) kom hit, även fast de sticker tillbaka till Umeå imorgon förmiddag. Utöver dessa härliga personligheter så medförde kvällen en hög standard av karismatiskt och trevligt umgänge.
 
Ska ta mig upp till Umeå inom ett par månader och hänga med "mitt" tjejgäng. Blir kul att se lite mer av Sverige, dessutom.
 
Imorgon ska jag jobba hemifrån och titta på en lägenhet klockan elva på förmiddagen. Imorgon börjar en ny spännande vecka. Carpe diem, eller "carpa" som min roomie säger. Ja, det ska jag verkligen, för det finns så mycket att göra och så lite man ska hålla sig borta från i denna stad. Utbudet sträcker sig som en ändlös horisont, och imorgon hugger jag åter igen in på buffén som kallas Berlin.

Puss

/ En salongsberusad rödvinsslurkande Philip
Kommentarer (1)

Gayness och Women's Day

Publicerad 2013-03-09 17:40:13 i Allmänt,

Gjorde inte ett skit på hela dagen igår (fredag). Tog mig en riktig latdag och sov, drack kaffe, skrev artiklar, terroriserade min roomie med dåliga skämt och kuddkrig. Det var inte förrän fram på kvällen som det hände nåt. Först Skype:ade jag med mina föräldrar. De lever, de saknar mig, och min älskade valp växer sig mer och mer till storleken av en islandshäst. Det pågår många små projekt där hemma för att kompensera bristen på barn som tagit sig ut ur boet. Mamma, pappa, kom hit istället, kom ut ni med, Berlin får inte missas oavsett ålder!

Därefter drog jag till Rosi's för att se Velvet Two Stripes, ett tyskt trio som lirade bluesrock/psykadelia, och fy fan vad bra, jag tappade hakan många gånger. Samplade beats med bluesriff, shredding och de bankande likt besatt av djävulen skiten ur golvpukor med sällan skådad karisma och energi. Efter den drygt 45 minuter långa spelningen fanns det inte så mycket mer att göra än dansa eller dricka, vilket jag lätt tröttnade på. Spelningen kunde inte toppas med nåt annat den kvällen. Jag och min vän gick upp till den lugna övervåningen, satte oss i en av alla sammetsfotöljer, drack öl och pratade. Bartendern jag nyss beställt av satt bredvid mig, och jag sneglade åt hans håll då han tog upp en påse ur sin ficka. Jag fortsatte prata med min vän, men min blick drogs åter igen till bartendern sysslor.  Jag kläckte ur mig mitt andra "Is that what I think it is?" som den senaste veckan tycks blivit min standardfras, och han svarade på snudd till nonchalant att "Yeah, it's pot".  Han la i det gröna och tobaken i ett filterpapper (About 60/40, förtydligade han), rullade ihop, tände, och räckte mig jointen. Så där satt jag i en gammal nerlagd asiatisk bordell på en sidenfotölj med en joint i handen. 
 
Kände mig hög på diverse berusningsmedel, och bestämde mig för att dra vidare till en klubb där en kvinnlig bekant var. "Om hon messar så här mycket så måste hon vilja ha dig", sa min tyska vän till mig. Jag var dock inte så säker, med tanke på att hon kallat mig konstig häromdan och saker kändes lite tafatta. Jag sa snabbt hej då till vänner och bekanta, tog min jacka och begav mig ut i storstadsmörkret för att leta rätt på klubben där min kvinnliga bekanta var. Jag hade namnet på klubben på ett sms, frågade ungdomar på stan, varpå jag för varje gång jag frågade vägen dit (det tog ett tag att komma dit), så tittade folk på mig granskande och sa "Gonna have a gay good night, ey?" Jag förstod ingenting, och fortsatte min färd mot klubben. När jag trodde jag var nära destinationen frågade jag om vägbeskrivning en sista gång, och fick frågan:
 
"What brings you there?"
"A girl", sa jag
"Oh, that's what they all say"
"Not sure what you mean", svarade jag
"It's a gay club, you didn't know?"
"What? No, I'm new here, haha"
"Well, have a good night meeting that girl of yours"
"Thanks. I promise, it's a girl"
"Yeah, yeah, whatever"
 
Kändes inte som kontentan blev att han trodde mig, men oh well. På gayskalan över hur gay stället var så var det snäppet över Elton John.
 
Förstod inte skepticismen. En gay kväll är väl en bra kväll?
 
P
Kommentarer (1)

Recap: Första jobbdagen

Publicerad 2013-03-08 21:43:04 i Allmänt,

I all förvirring och snudd på förtvivlan så hittar jag äntligen, äntligen till kontoret för tidningen jag fått uppdrag av. Det ligger i en intetsägande tegelbyggnad, som vid första anblick inte ger någon hint om vilka typer av företag som kan arbetta där. Jag öppnar en dörr där det står XXX, vilket likagärna kunde vara en porrfilmsstudio (därav byter vi namn till Sensa Nostra för att bli mer neutrala i vår image.) Jag hälsar på chefen/skaparen Marc, en väldigt snygg ung man som är skottsk/fransk, vilket tack vare denna otippade blandning gav ett bra resultat både visuellt och intellektuellt. Därefter hälsar jag på Borja, en spansk man från Oviedo (Jag tänker genast på Vicky Christina Barcelona och Javier Bardems karaktär som kommer därifrån). Han ser väldigt medelhavsaktig ut, på gränsen till mellanöstern-aktig ut med sitt korpsvarta tjocka skägg och lite smått judiska anletsdrag. Marc drar ut en stol för mig, jag lägger ner min pinsamt billiga och prestandasvaga Asus-laptop på det slitna träbordet, och sätter mig bredvid en okänd man. "Hugo", säger han med fransk brytning, och räcker fram sin hand, och ler. "Philip", svarar jag, och ler tillbaka, och trycker hans hand lite extra. "Utspegla självsäkerhet nu när du är ny här", tänker jag. Marc och Borja går ut och röker, och jag sitter bredvid Hugo med min billiga och dåliga laptop och klickar upp dokumenten med alla mina utkast på artiklar, och sneglar mot hans håll, ser en påse med en väldigt stor klump av en väldigt bekant grön massa, och frågar honom medans han öppnar påsen "Is that what I think it is", varpå han svarar med fransk accent "Yeesssss, it's pot, I smoke it everyday", och rullar en joint som ser ut som den där megajointen jag garvade åt när jag såg filmatiseringen av On The Road. Fördelningen av tobak och majja var rätt jämn, dock. "Healthy smoker", tröstar jag mig med. 

Allt på kontoret är en oklar blandning av lekstuga och väldligt ambitiös/fokuserat arbeta. Jag utnämns till ansvarig för tidningens Twitter-konto, och jag spammar egensinniga grejer med nöje och glädjer mig åt Twitters enkla gränssnitt. Jag hade dock inte bangat på att ha Instagram-kontot, då jag älskar foto. 


Någon sa att Mexico City var lustarnas stad, men Berlin kan likagärna också bära det epitetet. 
 
Ikväll ska jag se Two Velvet Stripes på en klubb och dricka öl med nytt folk. Jag kommer ha det bra, och jag hoppas du får en fortsatt fin internationell kvinnodag, och i övrigt en fin helg.


Tyska illaluktande öl/korvpussar


Philip
 
 
Kommentarer (1)

Kvinnor, kvinnor, kvinnor

Publicerad 2013-03-08 13:28:11 i Allmänt,

Mörkt och grått här, minusgrader väntas i helgen. I bästa fall är vårvädret tillbaka inom kort. Igår var jag på kontoret och spånade på idéer till nya intressanta artiklar för tidningen. En artikel kommer förhoppningsvis publiceras på måndag, om den hinner färdigställas. Mycket händer var dag, det finns alltid ett slags "event", oavsett om det är helg eller vardag. Igår var det flera roliga events som krockade (Searcing for Sugarman på svenska kyrkan, Scandinavian Meetingpoint med mingel skandinaver emellan), men jag valde att gå till en Shakespeare bokaffär och se på olika kortfilmer från spansktalande regissörer. Vissa var jättebra....vissa var mindre bra. Jag älskar känslan av att man inte behöver anstränga sig för att ha något att göra här, och alla event som tycks vara så "underground" och "speciella" faktiskt inte anses så märkvärdiga av Berlinare själva. I Stockholm skulle jag behöva ha ett väldigt brett kontaktnät för att hitta liknande event. Allt är mer tillgängligt här, oavsett vad du gillar.
 
Idag ska jag skriva färdig lite artiklar, förbanna vädret, och förhoppningsvis styra upp något trevligt ikväll. Jag ska gratta samtliga kvinnor på Den Stora Dagen som äger rum idag, dricka lite öl och kanske äta en wurst/döner eller två. Min rumskompis vän firade denna dag med champagnefrukost, så jag undrar vad fan som gick fel, jag gillar inte kvinnor, men jag gillar champagne. 
 
 
Bitte

Philip
Kommentarer (0)

Achtung Berlin

Publicerad 2013-03-07 15:50:00 i Allmänt,

Hej bloggen, nu är du född, skapad, och ska härmed användas. Så...hur är Berlin, frågar folk. Vad fan tror du? Jag slipper drygheten, blygheten och inskränktheten av en typisk svensk. Här slipper jag krysta mig fram med användandet av ironi och sarkasm för att annars blir saker "för stela" - underbart. Dessutom är nästan alla sociala situationer jag hittills varit i alkoholrelaterade, men det betyder inte (så som i Sverige) att folk är beroende av att vara fulla för att ens kunna socialisera. Här träffar man folk i alla möjliga situationer, och just som jag försöker påvisa i Sverige (fel land för det) så SKA man kunna prata med folk oavsett ålder, kön, värderingar, tid på dygnet, et cetera, utan att det ska bli/vara konstigt. Fuck that. Efter lite rödvinsfilosoferande vid en konstutställning igår (pretto points, scoring), så kom jag/vi fram till att Berlin är anspråkslöst, man bara "ÄR" jämfört med låt säga Paris...där man måste vara snobbig eller ha lite skinn på näsan för att inte bli tryckt ner till marken och känna sig värdelös. Skön grej: Berlinare kan prata engelska (min räddning), för jag kan bara ord med nazistiska anspelningar, alternativt svordomar. Om jag stannar här ett tag (flera månader) så ska jag definitivt ta en tyskakurs. Jag har redan nu en deal med en kille som heter Richard att han ska lära mig tyska, och jag ska lära honom svenska. Good, huh?

Åh, dekadensen (slickar mig runt munnen), dekadensen i Berlin är så vacker. All street art, East Side Gallery (Berlinmuren), alla äckliga men ändå charmiga källare där jag hittills varit på allt från live improviserad jazz till stand-up comedy. Ah! Fucking love it. All billig öl, ingenting kostar här, och avstånden är stora (så som det är i de flesta storstäder, pyttelilla Stockholm ack du sjunker i mina ögon som en ej genomförbar jämförelse), men en vän sa till mig en gång att "Du kan gå vilse, men inte fel", för vad är "fel" när destinationen ej är uttalad.

Poetetisk, jag vet.

Min room mate (inga namn nämnda, inga tårar spillda), är en glad prick med stora glasögon och tjockt mörkt hår, född 93 från Jönköping (Jönet). Att ha plockat en room mate på måfå var lite daring, men ack så bra nu när man har svart på vitt. Vi klickar verkligen bättre än väntat, och tacka för det, utfallet kunde blivit hur som helst ju. För er Stockholmare som läser detta ser hon ut som en intellektuell estetare á la Södra Latin. Det var min första tanke. Dessutom låter hon inte någon man missa att hon är charmant och söt. Hittills på den dryga veckan jag varit här så har hon bland annat fått ett skamligt förslag från en sexuellt experimenterande (trodde hon) gaykompis om att "köra 69an". Hon log snällt, men avstod. Dessutom har hon förfört en hyresvärld och erövrat en rysk killes vodka- skadade hjärta. Damn, om bara jag var så charmant. Det enda som hänt mig är att en brittisk/tysk söt tjej snodde min jacka på ett konstgalleri igår när hon skulle ut och röka. I shoot that sheep myself, sa jag stolt (men på skoj, syftandes på min jacka) varpå hon svarade "Damn, that's so cruel". *Tystnad*

Ska bara kort berätta om detta lilla jobb jag skaffat mig som kanske (hoppas) genererar pengar inom snar framtid. Det är nämligen så att jag hittade en viss Marc på Craigslist.de, och han råkar har startat en hemsida/online tidning som heter Xxxtravaganza.com (Kan ej Googlas, vi är bannade, copy/paste är din vän), men vi byter snart namn till Sensa Nostra...och vad det sistnämnda betyder, det kan du däremot Googla (Om du inte har bra latin-kunskaper.) Jag är väldigt ivrig på detta jobb, och vi har ett launch party den 30:e mars för att få lite sponsorer och få igång allt på allvar. Jag har hittills i tidiningen skrivit intervjuat en rockare angående vem som får ligga mest i ett rockband, samtalat med The head of Jedi Church (No joke) om sektens/rörelsens alla filosofier, jag har intervjuat en vän angående introverta/alkohol och alla dess effekter, samt en vän vars företag heter Fair Faces, och hur hon startat en minirevolution i skönhetsbranschen. Alla dessa artiklar kommer upp på hemsidan inom kort. 


Tänker hänvisa till mitt Instagram-konto (TheSocialDistortion), för här på bloggen kommer det inte att publiceras några bilder. Jag spammar redan så bra på de flesta sociala medier. 
 
 
Jag ska ha ett bra flöde på minst ett inlägg per dag, så lägg till denna blogg på dina favoriter, tell all your friends, och så hörs vi inom kort. 

Vill ej hem på ett bra tag, så alla som vill träffa mig får gladeligen kontakta mig. Finns golv/säng att sova på i min lägenhet.
 
Eder Philip
Kommentarer (1)

Om

Min profilbild

Vemvet

Vemvet

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela