Berlin Kapitel 2
Är fortfarande uppe i varv. Min puls är hög. Riktig jäkla känslomässig berg-och-dalbana sista veckan. Saker har varit oklara, stundtals deppiga, förvirrande, jag har mentalt sneglat mot Ryanairs hemsida för en lösning (men haft en dialog med pappa om att INTE FAN ska jag ge mig).... och det gjorde jag inte heller. Igår gav jag mig en spark i röven på jobbet och var mer produktiv än någonsin. Kreativiteten flödade och resultatet blev ett par nya artiklar, likaså även två musikrecensioner för två olika tidningar nyligen. Jag är som fisken i vattnet i Berlin. Jag kan verkligen vara mig själv här och få ovanligt positiv respons tillbaka. Dessutom är jag mer kreativ, ambitiös och social än vad jag varit på länge.
Igår var det en lång dag. Jag var på jobbet, hade möte samt skrev massa artiklar och gjorde reklam för vår fest på lördag, hade möte, med mera. Därefter när jag slutade vid sju-tiden så skulle jag direkt och titta på lägenheten (som jag senare skrev kontrakt för). Ägaren var småflummig och skön...jag var förmodligen lite väl uptight, och han sa "Relax. You nervous?", varpå jag svarade "Yeah, a bit, just want everything to be right". Lägenheten överträffade bilderna: den var rymlig, fräsch, intressanta, originell, med ett väldigt optimalt läge i Rahaus-Neukölln. Gatan låg inklämd mellan två av de största gatorna, men var ändå lugn och behaglig. Nära till allt - jag kommer att trivas.
Efter jag tittat på lägenheten skulle jag på Sameheads (stand up comedy på engelska), vilket var jättekul (som vanligt). Min favorit är en man med gitarr som skriver väldigt roliga låtar där han parodierar ämnena som pratats om av andra komiker tidigare samma kväll. "This is a song about comedians making lame penis jokes and I'm the only one not laughing", sa han.
Därefter stressa tillbaka, ge ägaren pengarna, skriva på kontrakt och runda av dagen inte tidigare än runt 12 på natten.
Väntantes på tunnelbanan hade jag ett trevligt spontant möte med en kille från London. Han ska också (liksom ALLA andra) hem över påsk, men vi ska ses när han kommer tillbaka. Hade dessa spontana möten och situationer hänt hemma? Not likely.
Känns jävligt konstigt att i skrivande stund sitta i en nästan helt tom lägenhet, helt utan min rumskompis tidigare prägel med härlig musik, tavlor, något stökigt, hennes parfym, och VÅR ordning/o-ordning. Hon är dock tillbaka i Berlin snart (hem över påsk), men det känns ändå som vi kommer sakna det här stället trots alla opersonliga (fula) posters på storstäder som täcker varje liten del av varje liten vägg.
Nya steg, nya tag.
Berlin Kapitel 2 börjar imorgon.
