achtungberlin.blogg.se

The sound, the brushing sound, it never seems to quit. Gently lets every straw of the new toothbrush caress his gum and polish his teeth to whatever perfection there is left to reach. He’s glory days are over, they’re not yet to come. So he’s been told, and so is he shown. “Aging worthily”, he mutters to himself sometimes, “that’s what’s it all about.” “Hell, I’ve been a smoker since age of 14.”, he says to the young man before him, and further explains the yellow teeth that won’t get whiter. The young man nods politely and smiles. It’s heartbreaking for him to see that the young man smiles without a wrinkle and with pearl white teeth. “I’d like to see myself as a rare bird”, the man begins. “One that doesn’t leave for a warmer climate like all the other birds, when the winter is harsh. I just…endure y’now?“

This time, the young man instead of just nod and smile (gestures very polite of course, but in a way also mocking because of their perfection), said: “Endure, I like that”. He draws his tongue inside his mouth, the tip of his tongue hits his teeth, and he mimics the word, almost saying it out loud but with a deep sigh, a whisper: “Endure.” He stops for a while and says without adding anything theatrical:   “Hmm, I like that…that’s a nice thought. No offense Mr., but it seems to me that we aren’t on the same chapter in our lives…given the different age.”

The old man poured himself a glass, a little too much in later years not to raise an eyebrow, but he felt like he needed it “for the pulse and the sake of a peaceful soul”, as he often eagerly explained it.

They look at each other, raising their eyebrows dramatically, both say: “You shouldn’t do that!”

The old man sips his drink, the young man puffs his cigarette, both pointing at each other’s poison of choice.

“Oh, don’t give me that look! Like you ever haven’t…you hypocrite!”

 

**To Be continued**

´Tack! Tack till alla er som läst.

Tack till alla ni som kommenterat inlägget eller bara passivt läst. Önskar alla ni kunde göra den resa jag nyss är hemkommen från Ett fucking halvår. Har inte ord. PÅ måndag kastas jag in i ett nytt liv, ett välbehövt sådant. Var nära på att gråta idag. Förstår noll om noll. 

 

Hejdå blogge, du går i graven nu. 

Betalade nyss den sista hyran. Jag kommer inte betala hyra igen förrän nästa gång jag flyttar och det är i början på nästa år, förmodligen Frankrike och Paris, men det måste inte vara Paris. Känns weird, var det en tår i ögat efter jobbet? Vill inte lämna detta, men ändå är jag så jävla redo för nya äventyr. Motstridande känslor.

 

 

Två ynka jobbdagar kvar. Kommer sakna alla stolpskott till kollegor blandat med de som helt enkelt inte kan språket eller nöjt sig med för lite i livet och inte kan ta sig ur knegarlivet och halvdan lön. Överviktiga kedjerökandes....aaah...orkar inte se dem i ögonen. De borde vara bilder på vissa framgångsrika personer i skolan och visa varför man ska plugga. Men å andra sidan har några av världens mest framgångsrika personer hoppat av skolan. Motstridande, igen. 

 

 

Jag tror ändå att plugga är bra grund och bra inspiration i livet, så det är därför jag ska ge mig på det nu. 

 

 

 

Igår såg jag nytt avsnitt av Breaking Bad. Det närmar sig slutet nu, runt 8 avsnitt kvar. En av de största beroendena jag haft sen kaffe, cigg och choklad. 

 

 

Imorgon har jag min hejdå grej och på torsdag har jag en minivariant av samma. Det är så galet när nu.

 

 

Hälsningar från mållinjen.

Underbart att komma hem från jobbet. En bästa killkompis (eller pojkvän om man såg till förhållningssättet) till min ena rumskompis var en underbar kock och lagade schnitzel, potatisgratäng, samt italiensk glass med blåbär och jordgubbar som efterrätt. Såklart tysk öl (Becks) till schnitzeln. Matkoma. Fint sällskap och exakt vad jag behövde nu i förvirringen vad det innebär att ha sin sista 1,5 vecka här i Berlin, plus diverse jobbiga saker i privatlivet. Nä, nu jävlar fokus på det roliga och mjölka ur vad som finns att hämta ur varje stund. 

 

 

Min bästa kompis här i Berlin drar hem till Lund på lördag och mina närmsta vänner här (de flesta) är antingen upptagna eller på semester/vift/upptagna. Ska ha minst två hejdå-middagar/kvällar nästa vecka, så det blir trevligt och det är viktigt att jag inte flyr från att jag ska åka och verkligen är noga med att säga hejdå och runda av detta på ett riktigt sätt. 

 

 

Denna kväll kunde inte rundas av bättre. Är jäkligt nöjd och glad. 

 

 

Håller huvudet högt nu bland det jobbiga och roliga. Önskar dig samma inställning och alla lyckoönskningar. 

 

Om du läser detta så tack. Det värmer. Tack, du vet vem du är. 

 

xx

 

Helgen skulle både innefatta karatefylla och dödsall och som creme de la creme har min bästa vän gått och blivit ett jävla rövhål. Vad kommer jag hem till? Jobb, plugg, familj, hund, tristess? Var är alla mitt i all vädjan och varför har en skaffat sig pojkvän när hon visste att skulle bort i ett halvår. "Jag orkar inte mer, det funkar inte." Inte ger man upp på det man håller kärt. Det är snurrigt nu, jag är trött av jobbet, hoppfull vad som kommer hända i Stockholm, försöker njuta i nuet nu när jag väl i Berlin, så jag inte vaknar upp hemma i Svedala igen och är sur på mig själv att jag inte kunde ta vara på tiden. För det har jag. Verkligen. Till 110 procent. 

 

 

Såg en jättebra film igår på min mysiga lokala Kino. Fick göra detta tillsammans med några av mian favvotjejer. Filmen hette Ginger & Rosa, look it up, rekommenderas. 

 

 

Hittat en skitbra tysk radiokanal som går att lyssnas på via nätet för er icke-Berlinare. Flux FM. Look that up, also.

 

Sopar allt under mattan just nu. Inget får störa. 7 arbetsdagar kvar. SJU, 7, det är sjukt hur man än säger det eller stavar det. Kommer sakna kollegorna lite, vissa, men aldrig sådant jobb igen, aldrig telefuckingfåååånjobb. 

 

Tills dess ska jag göra knäppa, roliga, trevliga, mysiga, konstiga, galna saker - hoppas jag. 

 

 

Snart kommer två vänner över och sen är det godnatt

 

 

 

 

 

 

Fredag:

 

Var på bra humör efter jobbet, de nya kollegorna bidrar med lite ny skön input och min kollega som spårade lite häromdagen satt fortfarande markerande i sitt hörn och sa ingenting. Vet inte om hon jobbade ens, men slapp ytterligare en scen med stolskastande och svordomar. Så där gick den arbetsdagen, hem, powernap och öl på balkongen, träffa båda rumskompisarna och lagade middag åt oss alla, mer öl, skratt och få gånger så gör vi tre roomies något tillsammans bara vi. Alla har helt seperata scheman och vi överlappa alltid varann. 

 

Hade sedan länge snackat med min gamla rumskompis om att ses och igår kväll blev det äntligen av. Vi skulle till Vineriet som det kallas, och konceptet är 2 euro för "hyra" ett glas och sedan dricker man så mycket man vill helt kostnadsfritt (utöver dricks som väntas.) Träffade ett par australienare, en till från Lund, S (såklart) och det var riktigt trevligt. Hade till och med sällskap till spårvagnen då jag sprang in i en tysk tjej som var lika förvirrad som jag även fast hon kom från Berlin. Småsnackade lite, sen skiljdes vi åt. 

 

 

Jag var på riktigt bra humör, kände att detta var en riktigt trevlig kväll. Blandade berusningsmedel och nådde förmodligen en pik och därifrån var det bara down hill. Vi drog till något ställe som hette något med Café, mer minns jag inte, det var en klubb/bar, inget märkvärdigt och där tog jag ölen som fick allt att rinna över. Vaga minnen om att jag skulle ta lite luft sen gled jag med ryggen mot husväggen för att sedan ligga i fosterställning i vad vet jag hur länge. Sirener, ytterligare vaga minnen om tunnelbana, såg förmodligen skit ut och folk skrattade, äcklades, någon sa något i stil med att "Du är råpackad men ändå vill tjejerna ha dig", sen bara ytterligare fragment om skratt, spya, ambulans och en skönhetssömn på min kompis golv.

 

Sen får väl ni döma om det låter som jag skämde bort mig. Tror enhetliga svaret blir JA.

 

 

Legat i sängen hela dagen och sett Breaking Bad/sovit. Kom hem runt tio imorse och har redan hunnit förklara för min ena rumskompis vad som hände och utan att jag visste det var hennes vän i köket och hörde allt utan att säga ett ord. Fått ett par smarta kommentaren idag som "Men var försiktig!", följt av "Alltså jag skulle aldrig göra så, men vet inte hur du gör när du är ute."

 

Lätt att verka vis kring andras dumheter. 

 

 

Vet inte vad jag ska göra ikväll, men jag gissar på att det inte blir något märkvärdigt. Imorgon ska jag lova mig själv att göra något konstruktivt och komma ut ur lägenheten i alla fall.

 

 

 

Shit happens.

 

 

Finns massa godsaker i köket och mat i kylen och en varm nybäddad säng, nybryggt kaffe och äppelpaj. 

 

 

Shit could be worse.

Snart hem till Stockholm och heltidsstuder samt deltidsvikare, plus frilansskrivande och andra sysselsättningar. Kommer vara busy när jag kommer hem, det vet jag, men här är nu. Är fortfarande i Berlin. Denna vecka har varit en galet trött vecka, blev nyss utfrågad varför jag är så trött nuförtiden och vettefan. Min rumskompis sa att det kanske är därför jag äntligen kopplar av och råkar känna efter. Hon sa att hon sett mig festa jättehårt och balansera jobb, men just denna vecka förvånar mig själv och andra. Fått stå över många roliga saker denna vecka, men imorgon är det helg och nästa vecka har jag min så kalalde "sena" vecka så jag kan nog carpa lite mer diem då än nu. Födelsedagsfirande, en kollega med mental breakdowns, ett kylskåp som endast består av öl numera. Har så mycket planer närmsta framtiden att huvudet snurrar. Fast det är kul. 

 

Har eventuellt nytt skrivjobb på G och jag snackade med min rumskompis om att jag förmodligen vill gå screenwriter utbildning. 

 

Är helt hög på alla intryck och skriver detta lite småberusad men du ska veta att jag mestadels är så inspirerad att jag kortsluts, att jag är på moln. 

 

Haft den bästa sommaren i mitt liv, bokstavligen. Den konstigaste, roligaste, knäppaste, mest givande, mest ALLT. Alles, bitte. 

 

Ska till New York i oktober, London i november och nånstans däremellan vill jag till kära Lund igen och besöka min bror och några av mina bästa vänner. Kommer inte ha en ledig sekund när jag kommer hem igen och det pirrar faktiskt i magen. Pirrar även i magen av att jag ska utnyttja mina sista två veckor här i Berlin. Holy fuck, imorgon är det två veckor tills jag drar. 

 

Hela mitt rum bestående av levande ljus och tomma vin och spritflaskor som jag satt ljus i. Funderar på att göra en tatuering där jag jag har en världskarta i svartvitt och fyller i länder jag besökt allt eftersom.

 

Är sjukt taggad på helg och jag behöver det. Underbemannat och skit som händer på jobbet, drama och folk som ställer sig upp och gör scen efter scen. 

 

 

Dagens låt: Stone Sour - Come Whatever May

 

Dagens humör: Hoppfull, nöjd, 

 

Dagens vill ha: Helg

 

 

 

Godnatt

 

Igår var inte min dag på jobbet. Led av självömkan, tristess och seghet. Suktade efter sängen hela dagen och det tog mig att tag att inse, men följande var en dröm.

 

 

 

 

 

 

Om matorgasm räknas så har jag min kväll säkrad. Ska ta en powernap sen laga middag. Hellregnade imorse men nu är det okej. Fint väder. Rofyllt.

 

 

H, jag gillar att du gillade chokladen så mycket. Saknar dig som fan, det vet du. 

 

 

 

///

Upptäckte igår efter jobbet att min sjö är helt förstörd med all sin algblomning. Min kollega sa att alla dessa sjöar i Berlin är som polar som aldrig görs rena. Vidriga. Geggiga. Uäh. Var ska jag nu ta vägen?

 

Nä,  så jag och V drog hem till mig istället och började preppa middagen. Blev pastasallad med spinat, fetaost, egengjord balsamico, med mera. Alla skrattar åt att jag äter så mycket pasta, men jag är freakishly beroende. God mat dock. Där satt V och min nya rumskompis och jag blandade smarta påståenden med fullständigt idiotiska sådana. Yttrade mig nåt att Rammstein är skrämmande tyska i sitt sätt. Min vän förstod, men inte min tyska rumskompis. PK-nivå sänkt till minus.

 

Sen blev det franskt rödvin och mörk choklad. Hade sällskap i sängen. Katten. All pussy jag kan få i nuläget. En otroligt vacker katt med mörkgrå jättelen päls och orangea starkt lysande ögon. Ser ut som självaste Djävulens katt.

 

Rätt bra sömn, upp och jobba, trist och seg dag, körig, sömning, träffa vän efter jobbet och nu kom högpunkten för dagen: Teufelsberg, den övergivna Brittiska/Amerikanska spionanläggning på en kulle på Berlins högsta punkt. Makalös utsikt. Men vägen dit var svår Vi nådde till en sjö för nakenbadare. Mycket korv med bröd där, så att säga. Gick runt i cirklar, åt förbannat god glass, kom till stället efter jävligt mycket gående - svettiga, hoppfulla, jag ville inte ge mig trots att min vän sa "Ska vi inte ta det där imorgon istället?"

 

"Nein", röt jag

 

Vi kom till entrén. Svårförklarat. Tänk dig som en gammal Bond/spionfilm. Stora vita parabolliknande ting, men med Berlins signatur vilket självklart är det (i min mening) karismatiska klottret. Kullen hade sedan britterna/amerikanarna dumpade det efter kalla kriget använts som partyzon för festsugna hedonistiska berlinare. Stället hade blivit ägt av staden Berlin för att 1996 säljas till privata (ekonomiskt floppade) ägare som ville göra bostäder av skiten. Finns spår av det fortfarande. Allt står på en grund som Hitler ville göra till en del av Germania/Tredje Riket, nämligen som ett slags kulturcentrum uppepå kullen. När jag var i Santa Cruz och en kulturinstutition var på en kulle var det i alla fall inte av blodröda skäl. 

 

Jag och min vän försökte smyga oss in. Keep out stod det överallt. Fanns ett hål, men fanns vakter överallt och det stod till och med på engelska i entrén att alla korkade påhitt skulle polisanmälas, så vi betalade enté till en extremt hög man som kallade sig "guide" och så var vi inne och fick leka relativt fritt. Såg ut som Kater Holzig där uppe på kullen: klotter, möbler, barer överallt. Har hade det härjats, och "guiden" sa även att det hade varit mycket besvär med eldar och annat (fortfarande farlig giftig mark och man vet ännu inte vilka faror som lurar för allt lämnades väldigt abrupt) så därav blev det förbjudet för allmänheten. 

 

Botade nog min höjdrädsla idag. Träffade ett par spanska tjejer som spelade in en slags musikvideo högst upp i ena paraboltornet. Ekot var vacket, likaså tjejens röst och gitarr. VIsade sig att bara man hävdar att man är konstnär får man komma in gratis, de stödjer den verksamheten och allt klotter och andra artistiska bidrag gillas.

 

Ösregnade hela kvällen och ösregnar nu. Blev jagad av ett vildsvin på väg hem, skojar ej. Rädd och chockad. "De är jätteaggresiva fick jag höra." VIlken lättnad, tänkte klappa ju.

 

 

Blöt, mätt på god kebab och sömnig.

 

Nu lite vin och Breaking Bad

 

Godnatt