achtungberlin.blogg.se

Föga förvånande så spenderades helgen i alkoholens tecken. Tack vare kontrastet med jobbet så känns det okej att dricka sig stupfull om helgerna: Utforska klubbar, barer, träffa folk,  se nya stadsdelar. Jag vet verkligen inte hur länge jag behöver bo här för att känna mig nöjd, ännu har jag bara skrapat på ytan. Firade två månader här (kom hit den 27:e feb) nu i fredags. Hamnade på afterwork (drack lite väl mycket och var väldigt nyfiken hur resten av kvällen skulle gå), senare stack jag hem till min nya finska bekantskap som bor med en dokumentärregissör, vidare till en vodkafest, därefter en sugigt dålig klubb med S, för att sen dra hem och sova...hos...

 

På lördag hade jag sedvanligt förkrök med E och S. Denna kväll stoppade dom inte tungorna i varandras halsar, som sist. E hade blivit (vänskapligt, hmm?) uppraggad av en man vars namn låter som en trollkarl. Jag och S lät Mr. Trollkarl guida oss genom natten. Först såg vi ett psykadeliskt Joy Division-liknande rockband i en övergiven lagerlokal ( lokaliserat likt alla andra nämnvärda ställen i det ungdomliga Berlin) från Frankrike för att sedan hamna på en hemmafest där alla stod och minglade i en trång hall även fast ett rum hade en inhyrd DJ. Mr. Trollkarln var på glatt humör och var flirtig mot min vän och vänlig mot mig och S. Han kändes inte bara ensbart styrd av sina lustar.  Jag kanske borde lära från honom. Öl, vodka och grönt senare var vi på väg till Kater Holzig, S rundade av kvällen och gick och la sig. Han lär ha ångrat sig när han satt ensam på sin tunnelbana på väg hem för ytterligare ett avsnitt av Game of Thrones. Eller traditionsenligt porr-runkande. Vem vet. Jag skulle göra en av de två nämnda sakerna, i alla fall. 

 

Mr. Trollkarln sa "I'll hook you up" och där satt jag inte långt senare och kände mig som i en film med en dollarsedel mot min ena näsborr. Eller det kanske jag drömde, jag vet inte. Hur som, natten var svart, regnet var kallt, men våra lustar var det viktigaste. Blev bjuden på hamburgare av en skäggig man. Letade efter min plånbok när jag stod i kön till Kater Holzig och där var en mycket "subtil" påse med ett marijuanalöv på. Visst hatar man när folk lägger oregano i ens ficka?!

 

 

 

Jag blev förälskad direkt. Skapad av sanna anarkister, här bryr vi oss inte, höga på livet, låt oss bli höga på natten, varann, allt, väggklottret var vackert, stilfult, intressant, dofterna, svetten, allt grönt, svetten, parfymerna, de äckliga toaletterna där folk gick in fem och fem, kanske utbyttes det kroppsväskor där, folk gick ut ur toalettbåsen och såg kåta och påkomna ut, vissa såg blyga ut, ett forum för synd, ett mekka för lustar. Dansandes euforiskt och som i trans hamnade jag framför en tjej med kattöron, vacker brunett. Vågade först inte gå fram. Hon var skrämmande vacker. Vi fick ögonkontant och blev närgångna direkt. "What's your name?" sa hon med väldigt bra engelska. "Philip", sa jag och tänkte ännu en gång på hur jag tycker att jag uttalar mitt namn så konstigt på engelska. "How come the cat ears?" frågade jag. "Well, you just gotta dress up as a cat on Kater Holzig", sa hon och gav mig hårspännet med kattöronen. "It's better on you", sa jag. Just när endorfinerna, attraktionen och lustarna var som störst försvann hon, som en dröm, som en bubbla.  “A pain stabbed my heart, as it did every time I saw a girl I loved who was going the opposite direction in this too-big world.” 
― Jack Kerouac, On the Road

"Jag är kär!!" sa jag till min vän och lät förmodligen både hög och full. "Haha, jaså", svarade hon. 

 

Catwoman var inte den enda intressanta jag träffade den kvällen, dock. Nån skulle till Norge och plugga/jobba, Mr. Trollkarln började ragga på min vän, musiken var sällsynt bra. Kände mig naiv: kanske skulle jag springa in i katt-tjejen igen. Nej, för mycket folk, lugn nu, vem bryr sig, var för full, varför haka upp sig på en....folk kommer och går...men tänk om hon var THE ONE....nä? Nu svamlar du. Här behövdes inte mer att dricka, stämningen var berusande nog. 

 

När vi kom dit var det svart....timmarna gick och alla gick ut i ljuset som vampyrer. FAN VAD LJUST. Helt sjukt, hur länge var vi borta, jag vet inte, men ett bra tag. Mr. Trollkarln gjorde sitt sista tappra försök att få min vän i säng. "I saved you a place in my bed and som LSD..." Jag däckade i min väns säng vid klockan åtta eller halv nio, som till runt...tre/fyra, stackarn hade sovit på soffan för hon inte ville störa mig, prinessan på ärten. Sov med kläderna på. Skulle ta mig hem till Berlins västra utkant och det var då, då, som jag började känna mig så jääääääääävla sliten. Kröp bokstavligen till tunnelbanan. Hängde/lutade mig/stöttade mig mot allt som fanns på vägen, satte mig på tunnelbanan och allt snurrade...tänkte att hur fan ska jag hinna till min station innan jag spyr...tänk om jag spyr här, mitt bland alla. Vänta, hon är snygg. inte spy nu förfan, keep it together, finns barn här också. Kom till min station, klev av för att byta, lutade mig över en papperskorg och spydde saliv, du vet "teasern" inför att verkligen spy. Nu jävlar var jag tvungen att lägga mig under ett träd mitt bland alla vid en park bredvid tågstationen. Weird. Nu jävlar var det på väg, kände det i magen...kom upp på perrongen, det blev svart för ögonen...och där kom spyan, mitt emellan alla människor men ingen brydde sig. Jag fick en servett....TACK??! Torkade munnen, väntade på tåget i evigheter, började långsamt känna mig bättre, fan vilken värme också, puuuh. Vattnet jag köpt på vägen gick snabbt åt. Kände mig som Jesus på korsett. Kom mirakulöst hem till min vän. Utelåst, satt i hennes trädgård, hennes pappa kom hem. Sängen, sängen, sängen....! Nu. Sova....

 

Att jag tog mig till jobbet tidigt imorse som om inget hänt i helgen är lite...mirakulöst...

 

Nu: snart Game of Thrones sen sova.

 

Puss

Sedan sist jag skrev har jag hunnit bli officiell Berlinare. För att sätta ord på min situation vill jag hänvisa till denna: http://www.svd.se/kultur/serier/stockholmsnatt_598903.svd?date=20121019

 

 

Vädret fortsätter att vara underbart vackert och uppfriskande. Dricker öl i skrivande stund, en timme sedan jag kom hem från jobbet. Satte mig vid rådhuset (Rathaus-Neukölln) med en kollega och åt döner kebab och snackade om allt och inget. Jäkligt kul att kemin på jobbet är så pass bra att kollegorna är vänner även utanför arbetstid. Lyssnar på splitter ny förvånansvärt medryckande musik från gamla favoritband som varit tysta allt för länge. Recenserat samtliga av mina nya favoriter - allt läggs upp på Rockbladet inom kort. 

 

Andra gången i rad som min boendesituation blir fixad dagen innan utflytt. Jag har boende hela maj månad, men det var några dagar då där emellan (från imorgon) som jag gick boendelös, så en vän har låtit mig få couch surfa lite. Tack!

 

Värmen håller sig kvar länge, ölen är inte riktigt slut. Ska ta mig en lättare powernap sen se på någon trevlig serie/film ikväll och runda av (lite sorgset?) att jag måste flytta ut härifrån snart. Allt i rörelse, alltid på väg nånstans. 

 

 

 

 

* Om du läser detta. Jag saknar dig. 

 

 

Mauerpark var jättefint. Vädret var vår vän: dryga 20 grader och få moln på himlen. Luften har gått från mild till tjock bastuliknande. Sommaren kommer att bli varm. Det var festivalkänsla i parken: så mycket liv och rörelse. Marknaden var intressant: här kunde man fynda för billig peng oavsett vad du var ute efter: kameror, smycken, litteratur, kläder, möbler, et cetera. Jag hade med mig kameran (se Instagram) och alla dessa starka färger från porslin, mat och vårens färgspektra gjorde sig perfekt på bild. Man ville ta och lukta på allt. Småföretagare/privatpersoner hade hamrat, sytt, stickat, målat, skissat, ritat sina skapelser som väntade på att bli uppmärksammade och sålda. Jag var där i timmar ocb inte ens då såg jag allt. Blir väl att dra dit nästa söndag igen för mer utforskande.

 

Jag mötte en kollega och två vänner, satte oss på en filt med några vänners vänner, tog en öl och bara njöt av vädret och stämningen. Vi skulle egentligen vara att större gäng, men på grund av den stora folkmängden var telenätet överbelastat och det gick inte att nå folk. Better luck next time. 

 

Känns som jag återställt humöret och orken i och med detta väder. Det slog om väldigt snabbt, för ett par dagar sedan var det vädret mer likt...Stockholm. Känns töntigt och blasé att prata om vädret, men efter en lång vinter gör det all skillnad i världen. Att ta sig till och från Potsdam (jobbet) har blivit roligare och mer smidigt och nu när man lärt sig hur alla tåg och spårvagnar går kan jag ta mig från dörr till dörr på under en timme snarare än en och en halv...tummen upp.

 

Ikväll ska jag se nya avsnittet av Game of Thrones. Är löjligt uppspelt för varje nytt avsnitt. Har en klassisk "ta tag i saker/flytta ut/fixa viktiga saker"-vecka, så kommer behöva mina simpla nöjen. 

 

 

 

Igår var jag och kära Emelie på ett av Berlins nyöppnade Primarks. Total anarki. Här köper man snarare kvantitet än kvalité, men jag lyckades ändå (efter många om och men) få hem en jeansskjorta och Emelie fick med sig jeans, schal och någon blus. Timmarna gick och plötsligt började det närma sig kväll. Tomma i magarna, trötta och svettiga begav vi oss hem för lunch/middag. Emelie fick hela köket att röka medans jag lagade en suspekt (utseendemässigt) leverkorv som var jäkligt god. En flaska rött till det och jag var hemma. När vi började prata om planerna för kvällen sa Emelie "Berghain, Bergain!" som ett mantra, allt i vanlig ordning. Min partner in crime S kom över och vi förade på två flaskor vin och öl, "taggarå".....jag hittade ett ställe på nätet som heter Trust som skulle enligt beskrivning ligga rätt dolt, men när vi väl kom dit verkade det som att det var stängt. Vi gick till ett närliggande rundpingis-ställe som konfirmerade denna tråkiga nyhet. Vi tog varsitt pingisrack och varsin öl och gjorde bort oss rätt fort. Ironin blev stor när jag sa att jag ville bli pingisproffs när jag gick på lågstadiet. Fy fan vad dålig jag var. 

 

Två söta tjejer kommer in:

 

- Nåt är fel?

- Vadå "fel"?

- Nej, alltså....de är för snygga för att va tyskar, för snyggt klädda dessutom. De är säkert...svenskar. Fan!

 

*Tystnad*. Det sneglar åt vårt håll, en av tjejerna öppnar munnen. "Can we sit here?" Vi tittar granskande på varann. "Ni är svenskar va?" *Skratt* "Ja, Stockholm." Min vän S är sån rebell och grötar med sin accent extra mycket bara för att markera aversionen mot Stockholmare. Öl efter öl och vår lilla trio blev tröttare och tröttare. "Låt oss hitta ett annat ställe", sa vi i kör. Trots att vi var mitt i smeten så hamnade vi inte på något intressant ställe. En suspekt "cigg", ett gäng britter som tog varann på pungen och hånglade senare och en döner kebab och jag var hemma i min varma säng igen. Idag är det underbart väder och jag ska sitta och hänga med fina kollegor och vänner i Mauerpark. 

 

"I don't do hangovers. I do life."

 

 

Ytterligare en vecka avklarad på jobbet. Helt sjukt att jag inleder min tredje vecka på måndag! Man pumpas med ny info och nya intryck så man blir lite mör i huvudet. Kul att ha sån bra kemi med kollegorna, alla nya kommer väldigt bra överens och det verkar även som de som jobbat länge med varann har kul ihop och är vänner utanför jobbet. Det regnade, sen kom solen, det regnade lite mer, det började blåsa och när vi tagit oss till after worken på en båt med underbar utsikt så blev det tillslut sol igen. Företaget betalade för all alkohol - man bugar och bockar. Vi hade det jättetrevligt och min chef bjöd öppenhjärtat på intima berättelser om sig själv. Hon är en av de mest genuina och intressanta personerna jag träffat på väldigt, väldigt länge. När en italiensk kollega skulle presentera mig för sin flickvän sa han exalterat att "This is Philip, he's the coolest guy ever." I vanliga fall hade det låtit sarkastiskt och ironiskt, men ta mig fan, när han säger saker låter det så genuint och härligt. Jag blev glad. Svårt att förklara. 

 

Ser inte ut som jag ska göra nåt speciellt ikväll, kanske kolla på film. Just i skrivande stund känns det som jag kommer somna snart. Min första artikel på min tidning: http://sensanostra.com/the-sound-of-seduction/ för den som vill läsa. Jag är väldigt stolt och nöjd. Fick nyss veta att jag kommer få intervjua Grammyvinnande artister på olika festivaler i sommar, däribland några av mina idoler. Låt säga att känslan minst sagt är...bra...!

 

 

I helgen ska jag till Primark, gå på barrunda, njuta av den påstådda solen som ska infinna sig, vara i Mauerpark på söndag med kollegor, låta solen kyssa mitt ansikte (för ingen annan än solen vill vara intim med mig i Berlin) och skriva lite musikrecensioner: Stone Sours nya album och Alice in Chains nya singel, för att nämna två. Jag ska sova länge imorgon. Inget mer klockan 05.30 tills på måndag.

 

 

Hörde av mig till min gamla lärare som brukade fungera som en extrapappa. Underbart att veta att han är så entusiastisk kring saker som händer mig, fortfarande!

 

Ha en fin kväll

 

 

 

 

Alla år vid skolbänken, alla timmar svärandes över tjock obegriplig kurslitteratur kan inte mäta sig med ett liv där du ständigt är i rörelse och utforskar nya platser, människor, kulturer och plockar på dig minnen för livet. Du lämnar plats efter plats med allt större ryggsäck bestående av alla möten och platser - upplevelser du aldrig någonsin kan sätta ord på, utan endast halvdant men ivrigt försöka formulera för dina vänner och bekanta. Är delad glädje dubbel glädje, eller spelar det någon roll? Tveksamt. Finns massa grejer, däribland denna resa till Berlin, som jag inte skulle kunna göra med någon av mina bästa vänner - de är nöjda med vad det har och jag är rastlös. Det skär sig i intressen, prio och personlighet. Så nu har jag mitt (temporära) liv här, allt är bra och nyttigt, allt är i en bubbla, saker händer hela tiden, dagarna smälter ihop i varandra, folket är intressant, mer som jag än folket hemma, jag kan maximera mina intressen och personlighet. Sagt det förr: Aldrig varit så här bekväm i en stad, någonsin. Bryr mig inte om hur länge jag stannar. Satt en slags gräns i augusti, för saker kallar hemma, ska börja plugga och så vidare, finns saker att fixa. Låter flummigt, men trots ny stad och nytt liv är inget definitivt för mig. Har bestämt mig för att inte vara länge på ett och samma ställe från och med nu, utan se mycket innan jag nöjer mig med ett ställe permanent. Visst så saknar jag folk hemma, vissa (men långt ifrån alla) vänner och bekanta bor kvar i Stockholm, men den största dragningskraften att åka hem igen vore ändå för studiernas skull. Mer eller mindre flummiga kurser kan jag ta på distans (exempelvis här från Berlin), men om vi snackar att ta sig i kragen så ska jag definitivt plugga i Sverige. Får väl söka jobb hemma parallellt med jobbet jag har nu. Ganska betryggande att kunna hinna sticka hem och sen inom veckor/dagar ha en lön som dyker upp på kontot. Uppsägningstiden är kort nu, lönen är bra och förutom att jag inte lyckas hitta något long term contract på boende så har jag allt som behövs för att stanna här i Berlin så länge jag vill

 

_____

 

Min vän berättade om att hans rumskompis som är snickare hade slagit på samma spik i över en timme och jag frågade samtidigt honom var kokainet från hemmafesten försvann - ironin blev komisk. 

 

 

___

 

 

Just nu är min rumskompis iväg och köper godis till oss. Jag röstar på film-mys.

 

Imorgon ska jag ha after work med min klass på jobbet. Vi får supa upp 10 euro var i team buildingsyfte. Resultatet av det återstår att se, hehe...

 

I helgen blir det barrunda/alternativt Berghain. Efterlängtad helg!

 

Förutom jobb igår så såg jag och min vän Emelie på en galet fin lägenhet igår. Dock short term contract, men jävlar vad fin. "You can't have parties here you know, we want to keep it neat." Jag tittade på Emelie och vi höll nog med om att detta ställe ska hållas i sitt skick. Snarare tea party än fest. 

 

Underbart med struktur. Tidiga morgnar, roligt (hittills) givande jobb, kollegor, prov idag  (Jag måste kunna det mesta om Canons produkter, fick 47 av 50 poäng) och jag känner att jag hamnat rätt. Över min döda kropp att jag stannar länge på ett telefonjobb, men inte allt så skabbigt att skaffa sig välbetalt heltidsjobb och boende inom en månad. Detta jobb är ju en stepping stone för det som komma skall. Jag tänker ta resten som det kommer. 

 

Jag har inget överdrivet kul att berätta just nu. Jobbet tar upp dagarna, jag kommer hem och är rätt trött (man blir mör av att hålla på med telefonjobb, lära sig saker (jag går utbildning just nu inför att ta samtal på kundtjänsten) och hjärnan är mos efter en dag. . Jag gjorde fuldans med min rumskompis: Vi dansade indisk dans framför spegeln och skrattade tills magen vek sig dubbelt. Skönt med bra stämning i sitt boende. 

 

När fan ska jag hinna plugga tyska? Helgkurs?

 

Ha en fin kväll

 

 

 

Obeskrivligt skönt solen börjat smeka mitt ansikte. Våren är här. Näst-nästa helg blir det runt 20 grader - helt sjukt att föreställa sig det. Berlinarna har svurit över hur det kan vara så jävla kallt denna tid på året. "Förra året gick vi i t-shirt, och nu är det snö!" Sommaren lär bli en värmebölja. Vacker stad att befinna sig i när våren och sommaren är på ingång. Det ser jag fram emot att uppleva mer. 

 

 

Jobb idag igen. Jag vaknade fem minuter innan mitt 05.45 larm och lyckades otroligt nog att INTE väcka min nya rumskompis, nämligen kära Emelie från Karlskrona. Länge har vi skissat på att testa att bo ihop, ut och se världen tillsammans och det känns bisarrt att hon faktiskt sitter mitt emot mig när skriver detta. En av de bästa och värsta sakerna här i Berlin har egentligen varit att jag upplevt allt ensam och ibland önskat att jag hade någon som jag slapp återberätta allt för, utan som faktiskt var med i alla stunder och såg/upplevde samma som jag.  Nu har jag det!

 

Angående inlägget igår. Alltså, vemod har inte skjölt över mig, men allt är inte alltid lätt och det förstår väl vad som helst, speciellt i ny stad och nya sammanhang. Vissa saker som skrivs är fiktion, andra är överdrifter, vissa är bara stream of concioussness, så don't you worry. Hade jag mått outhärdligt dåligt hade jag inte skrivit reseblogg. 

 

Älskade ironin idag på jobbet när jag skulle skaffa tysk internetbank på Deutsche Kreditbank och de hade som slogan "Vi talar DITT språk" även fast jag svor över att det inte fanns översättning på deras hemsida. 

 

 

En vän sa en väldigt bra sak idag som svar på att jag inte vet hur länge jag ska stanna här:

 

 

 

Igår styrde jag upp en knytismiddag/förkrök. Maten var god: snittar, pastasallad, bratwurst, men som alltid i åldern jag befinner mig i så är alkohol SÅ mycket roligare än mat. Motoriken var inte på topp redan från start hos en av mina kvinnliga vänner och jag fick ett litet hum hur denna kväll kunda tänkas gå. Little did I know.... 

 

Vi fortsatte att prata om allt och inget (mycket fokus på mitt nya smeknamn Dr. Phil) då jag som (själv)utnämnd sa vissa saker vars ställningstaganden var svåra att kategorisera. Skön kontrast på gänget, en tyst tysk vars engelskakunskaper svek honom och han satt mestadels tyst i sitt hörn av bordet och en karismatisk ibland högljudd kanadensiska som (halv)skojade om sina alkoholvanor och sin stora kärlek till chokladkakor och vin. Det snackades min favoritlitteratur och huruvida Perks of Being a Wallflower FAKTISKT är en bra film och jag förbannar alla som baserar sitt tycke om filmen ENBART på filmen. Boken måste läsas. En tjej sa att boken faktiskt inte är så djup som alla säger, en annan tjej sa att filmen inte är SÅ bra som alla säger. Hmm, jag älskar både boken och filmen. Aldrig har en casting för en film gjort boken mer rättvisa, tack vare att författaren regisserade filmatiseringen. Känsligt ämne...huruvida On the Road är ett bra litterärt verk. Filmatiseringen....hmm...vissa saker är klockrena i filmen, spot on som jag föreställer mig saker i boken, men den är för utbrett sexistisk, saknar djup, simplifierad berättarteknik och avsaknad av religiösa och spirutuella aspekter. Till slut pratade vi om Looking for Alaska. En fantastisk bok som alla borde läsa. Det har ryktats om en film länge, jag hoppas den blir av.

 

 

Vi doppade endast tårna i någon form av intellektuellt djup. Detta var en sådan kväll som är till för simpla nöjen. Precis på gränsen till att vi alla blev för bekväma och lite trötta av att vara här hos mig så togs det initiativ om att gå ut på klubb. Folk blev fulla och barnsliga - "perfekt", tänkte jag. Själv kände jag mer av tröttheten från förrgårs fest än själva fyllan från igår. Full? Kände det inte. "Jag vill inte dansa, bara ta ett par öl", sa en kille, och runt en timme efter begav vi oss i samlad trupp till något som heter Fuchs Und Elster som är en tidigare nämnd klubb (se gamla inlägg) där man går tyst (!) igenom ett rum som ser ut som ett kafé, alla vakter håller för munnen och viskar "Schh", för att därpå gå ner till en källare som är som att kliva in i garderoben i Narnia: det är en helt annan värld. Garderobiären med cowboyhatt och väst (jävligt charmig och rolig) kände igen mig. Utan den tyska brytningen sa han "You're Philip, right" och jag behövde inte betala. Det kändes extra bra med tanke på att mina vänner behövde det. Jag blev väldigt exalterad över att det var 50-talsmusik igen och jag kände mig som mitt i en Marilyn Monroe film, post-war America, beatgenerationen, nåt åt det hållet. Det är klart den mest dansbara/medryckande musik jag vet. 

 

Hon som var snyggast var konstigast. Ensam med ett lobotomerat leende och sin drink dansade hon för sig själv, sa nästan inget till någon, killarna brydde sig inte om henne och det värsta (bästa?) var att hon såg så obesvärad ut, men hon var liksom för neutral. "Ska du inte ändra min någon gång", minns jag mig själv tänka. Min vän knuffade in mig i henne, flörtade med ena ögat och sa "lycka till". "Men jag vill inte", sa jag som en femåring säger till sina föräldrar när föräldrarna försöker ta hem hen för tidigt från kalaset. "Äh, kör nu", svarade han.

 

Det är inte fokus på att flirta/haffa någon per se, men visst är jag nyfiken på det, precis som hemma gillar jag pirret, jakten, det sociala spelet, men jag vill hellre sitta och dricka öl/vin på någon murrig bar och känna hur vi dansar längs samma våglängder. "Det kommer när du ninst anar det", sa den ena. "Oroa dig inte", sa den andre.

 

Jag såg två som hittade varann i på dansgolvet och gick hem tillsammans.

 

Jag såg mig själv i en reflektion stirra på mina skor. Jag skulle gå hem, gick fel och kom hem ensam. Fan. Är jag själv men inte ensam, eller både ensam och själv. Är jag missunsam? Han kunde varit jag. Jag såg två till - undrar om de har de bra?

 

Vaknar upp städar spåren från spektaklet igår. Vi firade livet, att vi är unga och har varann. För varje ölflaska jag slängde tänkte jag på samtalen som utbyttes när alla läppjade på sina öl. Fina stunder, känn ingen vemod, var glad för det är sol idag. Varför skriver jag om ångest när jag faktiskt ler. Solen skiner och idag får jag efterlängtat besök. Imorgon ska jag tillbaka till mitt givande jobb. 

 

Saker är bra. Balans är bra.

 

Hamnade på en fest med två framträdanden från två kvinnliga singer songwriters. De var riktigt begåvade, och trots att jag inte förstår tyska fick dessa sångfåglar språket att låta vackert. Det var häftigt att se kontrasten att göra om en fest till en scen för intim musik för att slå över till att vara fest igen. Första gången sen jag kom till Berlin då majoriteten (runt 95 procent denna gång) faktiskt var tyskar. Jag minglade och vinet jag drack hade nog god inverkar på att få mig att känna mig avslappnad efter första veckan på nya jobbet. Så skönt med helg. Jag pratade med de flesta och tog upp mitt favoritämne: Mentalitet. "I speak to everyone and I don't hit on them just because of that, that's fucking silly."

 

Stirrade på förlovningsringen på ena songwritern's finger:

 

"WTF...you're 34?! Thought you were my age. And your married? Holy shit?"

"Yeah, I actually am. He's half Swede, actually. So what's your age?"

"Oh, cool. I'm 21."

"No kidding!"

 

Tog det som en komplimang....tror jag.

 

"Does your boyfriend care that you're being open and sociable?"

"Nah...well...yeah, sometimes, but I'm me, and he should accept that."

 

"Truer words have never been spoken. Amen to that, sister."

 

Kände ibland att jag drack så mycket att det var svårt att hålla fokus under samtalen. Du vet när man lutar huvudet, saker snurrar, du försöker se nykter ut men det ser ut som nån precis kört in sin tumme i din röv och du liksom....inte riktigt njuter av det. Ditt ansiktsuttryck säger att du är plågad, ansträngd, du tar helt casual en sipp från ditt glas och låtsas som ingenting. Sen drack jag mer och kände mig konstigt nog stabilare.

 

"So what do you do?", sa hon. Fan vad söt hon var. "I study modelling and textile so I can tell from people's clothes what they do...how they are."

 

- Cool, so have a guess then...

 

- You dress minimalistic...you're into arts or something, right?

- Well yeah...love to write, I play guitar, so yeah, it's true."

 

- Oh you, I could tell. I'm good aren't I.

 

Kunde inte höra ett skit.

 

"What's your name, by the way"

 

Skriver på mobilen: My name is Philip, what's yours CARLA.

 

Någon var full.

 

- So Carla...how old are you?

 

- 22.

 

 

Det var fokus på henne och bara henne ett tag. Saker var för bra för att vara sanna, kemin var otäckt bra. En kille som ser helt okej ut kommer fram och böjer sig över Carla och ger henne en kyss. En sån där van kyss, inte en sån där slumpmässig. 

 

- Is that your boyfriend, frågade jag och visste redan svaret.

 

FAN.

 

- Yeah. 

 

Jag tittade på min kompis menande och sneglade mot killen. 

 

- Aaah, vad fan. Hon hade kille!

 

- Oh, surt. Så är det typ alltid. Skit i henne nu!

 

- Blir så jävla irriterad....du har ett gulligt och fint samtal, allt är bra, sen kommer han med stort H och förstör allt. Alltid.

 

Jag gick åt hämtade mer bål. Det var sorgens stund. 

 

Dröjde inte länge innan jag hittade Carlas ersättare. Av nåt jävla skäl gav jag mitt nummer till henne istället för att ta hennes nummer. Jag ville lämna det öppet. Jag kanske var för full för att ge rätt nummer. Denna ersättare var förmodligen inte alls lika intressant, men hon bemödade sig att prata med mig på ett öppet sätt, det fann jag intressant. Inte långt senare såg jag henne omringad av runt fem killar. Jag kände mig som en av alla dessa hyenor och det var inte kul längre.

 

NEXT!

 

Så vad gör A då. Ska kolla.

 

- Jag är så full haha *fniss*. Är inte du full?

 

- Ja, typ, det snurrar lite, men det verkar gå bättre för dig, haha. What the fuck is upp with all these girls. You have these great conversations, everything's fine and then their fucking boyfriends pop ups from nowhere, and everythings ruined. They don't act the same when their boyfriends have seen them socializing. 

 

(Pratar numera engelska rätt ofta när jag är full.)

 

Jag vet inte var de kom ifrån, men där var de. Två JÄTTEsöta tjejer, förmodligen kusiner, kanske systrar. Näsring på båda, men inte för lika varann. Klädsel som matchade deras personligheter: Blygsamt, sparsamt, men ändå intressant. Min vän som hade festen log stort, pratade om allt och inget med den ena och jag tog snabbt kommandot att prata med den andra. Vi stod bredvid varandra med varsin tjej, de gick någonstans, vi tittade på varann och han utbrast:

- Jag är kär.

 

- Jag med.

 

- De är...

 

- Fantastiska! sa vi samtidigt

 

- Wow...

 

Innan vi kände att vi hunnit bli intima (både fysiskt och socialt) så skulle de gå. 

 

- Ta hennes nummer! sa jag

 

- Va...nej, asså, jag vet inte, svarade han

 

- Jomendumåste! sluddrade jag tillbaka

 

- Okejdå

 

- Jag ska fan ha numret från "min", sa jag

 

- Ehmmmmm...can I have your number.

 

- Oh, I don't, well I don't have a phone or so. Take my Facebook instead. 

 

- Type it here please

 

"Antonia" lyste upp på mobildisplayen i mörkret. 

 

- Bye, sa jag och min kompis i kör

 

- Bye

 

Det sista jag minns från kvällen var att jag kysste nån tjejs hand och sa nåt på franska, typ madame. Dagen efter hade jag recap med min kompis som styrde festen.

 

 

- Jag visste inte vad hon hette, så jag döpte henne till "Älskling" på min mobil....

 

 

 

-----------

 

 

Idag har jag varit med min gamla mentor Mr. Gadd. Han är på semester här i Berlin med sin man och vi var och turistade lite. Bilder kommer på Insta/FB inom kort.

 

Nu ska jag ha middag/knytis med lite vänner och bli full och mätt.

 

Puss

Nu har jag verkligen rutiner. Fan vet jag det tyska pappersarbetet som krävs för att få lön (stressade som satan idag helt i onödan), annars är det händelserikt och stimulerande på jobbet. So far so good. Vi har kul på jobbet. Tacka vet jag att vi fick en amerikansk slapp/rolig/ambitiös/inspirerande lärare tillstället för den stereotypa stela tysken. Fick återigen skjuts av min kollega och ytterligare en (svensk) kollega joinade. Ihoptrycka i den lilla Polon snackade vi om allt från Berlins skyline (jag diggar ej TV-tornet), till utbildning och kulturkrockar. Vi blir pumpade med info på jobbet, mycket nya intryck och väldigt tidiga morgnar. Lite omställning, men nästa vecka är jag nog piggare. Helgen är efterlängtad då jag ska träffa min gamla mentor från Östra Real, samt få besök av en person jag tycker om. Denne ska bo med mig på obestämd tid och vi ska leta lägenhet ihop. 

 

Igår (onsdag) efter jobbet var jag lite trött, åt mat, min kompis S kom, sen kom tre tjejer och vi spelade poker, lyssande på musik, hade levande ljus och min julgransbelysning som jag slingrat runt rummet och vi drack vin och öl. Mer än så behövs det inte för att ha det väldigt trevligt. En stol gick sönder och en tjej som fått sitt smeknamn efter ett näbbdjur blev lite väl full. 

 

Idag fick vi gå lös på alla Canons skrivare och skriva ut så mycket vi ville. Jag hittade vackra tavlor på internet som jag skrev ut i väldigt hög upplösning på canvasliknande papper. Ska rama in dessa, samt lägga upp foton på dem på FB/Instagram. 

 

Ikväll blir det bara lugnt (verkar det som) och imorgon är det helg, så slipper tänka på sex....


Alltså att gå upp klockan sex.

 

 

Hörs

 

 

 

Jobbat, sen haft pokerkväll. Måste sova nu, upp senast klockan sex. Godnatt!

Hade en fin kväll igår. Tände ljus och kom ikapp med mina serier. Vägrade gå till jobbet och städa upp då flera kollegor hade bangat på att hjälpa till då de ansåg sig vara för bakis. Lojalitet. Tände ljus, åt jordnötssmör, drack te och tittade på mina favoritserier: Californication, Walking Dead och Game of Thrones, ett avsnitt vardera, det senaste av varje.

 

Hade lite svårt att sova, var nervös inför första jobbdagen nästkommande dag, alltså idag. Sov bra, kom upp i tid, men svårigheterna var att hitta till kontoret i Potsdam som ligger i en helt annan stad. Blev väl kanske 2 h dörr till dörr, mycket tack vare min förvirring. Det innebar att jag gick upp klockan sex. Jag började klockan nio och jobbade till fem, men skulle vara där klockan åtta och skriva på kontrakt/göra lite pappersarbeta (det är ett helvete med tyskt pappersarbete, och jag har inte ens börjat med bankkonto och folkbokföring.) Uäh, better get it over with. 

 

Kollegorna var sköna: I vår grupp (eftersom vi går utbildning) var det tre (jag inräknad) från Sverige, en från Norge, tre från Italien och en från Alsasse. Vår team leader blev en quirky funny American lady från Connecticut som genom sina tyska rötter "gift dig aldrig med en tysk" förstås hittade en tysk och flyttade till Berlin. Klyschigt va. Hon upprepade saker som "Good times" varannat ord och hade ett kraftigt beroende av cherry chopstick. "I go through these SOB:s like a knife through butter. I think I must use like forty of these per year. Gosh."

 

Härlig dag, många skratt, pumpande av info, fina miljöer och gissa om jag var trött när jag kom hem. Fick dock skjuts (med bil!) av min kollega från Alsasse, en cirka 35 årig mycket jordnära man. Vi pratade om allt om relationer till karriärsmål, det var ett fint möte och fina samtal utbyttes. Jag njöt. Saker som lät intima berättades i förbifarten. "And then I went bankrupt and started to think of what I REALLY want in my life....and I came to think of that I only want to travel, live in a place I love and meet good people. Have the opportunity/create me the opportunity to make interesting career choices. That's all I want, basically. Like you said, FUCK age. It's here and now. Everyone ages, everyone has a different life...what can YOU do about YOURS, you must ask yourself."

 

 

Kände mig helt utan skäl som världens sämsta roomie idag. Min roomie och jag överlappar varandra just nu, hon har sitt jobb och jag har mitt. Ändå pratade (utan att komma någonstans) om huruvida min standpoint var att inte vilja ta något för givet, och hennes var att hon köpt mat och nödvändigheter. Ville inte vara den där asshole roomien som tar allt för givet. Hon jag bor med nu är neat, hon städar och lagar mat, visst ska hon ha saker på sitt sätt men det mesta är ändå strukturerat på ett trivsamt sätt. Jag ska bara se till att få det att kännas som att båda gör/ger lika mycket så länge vi bor med varann. Blev lite trötta missförstånd ikväll.

 

Tydligen så har vi en lägenhet direkt över en lägenhet på grundplan som är i direkt anknytnining till en närliggande pub. Där är basen, praten (snarare skriken) och musiken rätt hög, lyhört. Första gången jag upplever denna lägenhet lyhörd. Jag knackade på hos ägarna av lägenheten och antog att tonåringar bodde där, helt ovetande om att puben och lägenheten var samma så att säga. Weird. Men nu vet jag. Får se om jag kan sova bekymmerslöst i natt då

 

 

Godnatt. Ska till mitt fucking nya heltidsjobb imorgon. Är stolt att jag fixat saker så bra so far.

 

Godnatt

 

 

Sköna lojala kollegor man har. Dagen efter tidningens stora fest för 600 pers så var det bara jag plus tre till som städade en gigantisk lokal som lätt måste varit flera hundra kvadratmeter stor. Ändå har vi enbart ett fåtal verktyg för att ta isär baren och bara sunkiga trasor/moppar för att skura golvet. Tänkte många gånger smita och skylla på bristande lojalitet, men om jag börjat städa kan jag ju inte sluta mitt i. All in. Jag kom in runt klockan elva på kvällen. Hade städat i cirka sex timmar. Tog en jumbo (stor jävel) döner kebab på vägen hem, dissade att svenskar stod och pratade i kön (orkar inte mer svenska bekanta, de var säkert bara turister) och gick hem och lockade hit min vän för lite kortspel och öldrickande. I trappan på väg upp till min lägenhet möter jag min rumskompis som ler och ger mig en kram. "Hi how are you, I got something for you." Fattade inte vad hon menade, men frågade artigt om allt var väl och så vidare. Hon är härlig. Jag går upp till mitt rum och byter till mjukisar. Där ligger choklad på min säng med en lapp där det stod "Happy Easter". Vänligt och sött, det gjorde mig glad. 

 

Där satt jag med min gigantiska döner och lyssnade på musik och så som på beställning ringer min vän på (han bor bara ett par hundra meter ifrån, praktiskt) och kommer med öl/skitsnack, Tiden måste gått, för när han väl bestämde sig för att gå var klockan helt plötsligt fyra.

 

Idag är jag seg. Lämpligt för en röd dag. Ska kanske ha en liten bjudning här hemma ikväll. 

 

Tror förresten att jag drömde om att jag hostade festen häromdan och lokalen var så stor att det tog nästan en halv dag att gå igenom den. Kände mig som min chef...rättfärdigad huvudvärk och stress om något är så överväldigande. Gästerna var kräsna och artisterna var ass holes. Tur att jag inte hostar fester då?

 

På onsdag kommer en vän hit och bor med mig i Berlin på obestämd tid. Yäy.

 

 

Har min roomie sex på toaletten med en random snubbe i skrivande stund?

#närfårjagliggaklockanärfyravarförsoverjagintefårvälporrsurfasomvanligtdåraheheärlitefullgodnatt