achtungberlin.blogg.se

Hamnade på en fest med två framträdanden från två kvinnliga singer songwriters. De var riktigt begåvade, och trots att jag inte förstår tyska fick dessa sångfåglar språket att låta vackert. Det var häftigt att se kontrasten att göra om en fest till en scen för intim musik för att slå över till att vara fest igen. Första gången sen jag kom till Berlin då majoriteten (runt 95 procent denna gång) faktiskt var tyskar. Jag minglade och vinet jag drack hade nog god inverkar på att få mig att känna mig avslappnad efter första veckan på nya jobbet. Så skönt med helg. Jag pratade med de flesta och tog upp mitt favoritämne: Mentalitet. "I speak to everyone and I don't hit on them just because of that, that's fucking silly."

 

Stirrade på förlovningsringen på ena songwritern's finger:

 

"WTF...you're 34?! Thought you were my age. And your married? Holy shit?"

"Yeah, I actually am. He's half Swede, actually. So what's your age?"

"Oh, cool. I'm 21."

"No kidding!"

 

Tog det som en komplimang....tror jag.

 

"Does your boyfriend care that you're being open and sociable?"

"Nah...well...yeah, sometimes, but I'm me, and he should accept that."

 

"Truer words have never been spoken. Amen to that, sister."

 

Kände ibland att jag drack så mycket att det var svårt att hålla fokus under samtalen. Du vet när man lutar huvudet, saker snurrar, du försöker se nykter ut men det ser ut som nån precis kört in sin tumme i din röv och du liksom....inte riktigt njuter av det. Ditt ansiktsuttryck säger att du är plågad, ansträngd, du tar helt casual en sipp från ditt glas och låtsas som ingenting. Sen drack jag mer och kände mig konstigt nog stabilare.

 

"So what do you do?", sa hon. Fan vad söt hon var. "I study modelling and textile so I can tell from people's clothes what they do...how they are."

 

- Cool, so have a guess then...

 

- You dress minimalistic...you're into arts or something, right?

- Well yeah...love to write, I play guitar, so yeah, it's true."

 

- Oh you, I could tell. I'm good aren't I.

 

Kunde inte höra ett skit.

 

"What's your name, by the way"

 

Skriver på mobilen: My name is Philip, what's yours CARLA.

 

Någon var full.

 

- So Carla...how old are you?

 

- 22.

 

 

Det var fokus på henne och bara henne ett tag. Saker var för bra för att vara sanna, kemin var otäckt bra. En kille som ser helt okej ut kommer fram och böjer sig över Carla och ger henne en kyss. En sån där van kyss, inte en sån där slumpmässig. 

 

- Is that your boyfriend, frågade jag och visste redan svaret.

 

FAN.

 

- Yeah. 

 

Jag tittade på min kompis menande och sneglade mot killen. 

 

- Aaah, vad fan. Hon hade kille!

 

- Oh, surt. Så är det typ alltid. Skit i henne nu!

 

- Blir så jävla irriterad....du har ett gulligt och fint samtal, allt är bra, sen kommer han med stort H och förstör allt. Alltid.

 

Jag gick åt hämtade mer bål. Det var sorgens stund. 

 

Dröjde inte länge innan jag hittade Carlas ersättare. Av nåt jävla skäl gav jag mitt nummer till henne istället för att ta hennes nummer. Jag ville lämna det öppet. Jag kanske var för full för att ge rätt nummer. Denna ersättare var förmodligen inte alls lika intressant, men hon bemödade sig att prata med mig på ett öppet sätt, det fann jag intressant. Inte långt senare såg jag henne omringad av runt fem killar. Jag kände mig som en av alla dessa hyenor och det var inte kul längre.

 

NEXT!

 

Så vad gör A då. Ska kolla.

 

- Jag är så full haha *fniss*. Är inte du full?

 

- Ja, typ, det snurrar lite, men det verkar gå bättre för dig, haha. What the fuck is upp with all these girls. You have these great conversations, everything's fine and then their fucking boyfriends pop ups from nowhere, and everythings ruined. They don't act the same when their boyfriends have seen them socializing. 

 

(Pratar numera engelska rätt ofta när jag är full.)

 

Jag vet inte var de kom ifrån, men där var de. Två JÄTTEsöta tjejer, förmodligen kusiner, kanske systrar. Näsring på båda, men inte för lika varann. Klädsel som matchade deras personligheter: Blygsamt, sparsamt, men ändå intressant. Min vän som hade festen log stort, pratade om allt och inget med den ena och jag tog snabbt kommandot att prata med den andra. Vi stod bredvid varandra med varsin tjej, de gick någonstans, vi tittade på varann och han utbrast:

- Jag är kär.

 

- Jag med.

 

- De är...

 

- Fantastiska! sa vi samtidigt

 

- Wow...

 

Innan vi kände att vi hunnit bli intima (både fysiskt och socialt) så skulle de gå. 

 

- Ta hennes nummer! sa jag

 

- Va...nej, asså, jag vet inte, svarade han

 

- Jomendumåste! sluddrade jag tillbaka

 

- Okejdå

 

- Jag ska fan ha numret från "min", sa jag

 

- Ehmmmmm...can I have your number.

 

- Oh, I don't, well I don't have a phone or so. Take my Facebook instead. 

 

- Type it here please

 

"Antonia" lyste upp på mobildisplayen i mörkret. 

 

- Bye, sa jag och min kompis i kör

 

- Bye

 

Det sista jag minns från kvällen var att jag kysste nån tjejs hand och sa nåt på franska, typ madame. Dagen efter hade jag recap med min kompis som styrde festen.

 

 

- Jag visste inte vad hon hette, så jag döpte henne till "Älskling" på min mobil....

 

 

 

-----------

 

 

Idag har jag varit med min gamla mentor Mr. Gadd. Han är på semester här i Berlin med sin man och vi var och turistade lite. Bilder kommer på Insta/FB inom kort.

 

Nu ska jag ha middag/knytis med lite vänner och bli full och mätt.

 

Puss