achtungberlin.blogg.se

Föga förvånande så spenderades helgen i alkoholens tecken. Tack vare kontrastet med jobbet så känns det okej att dricka sig stupfull om helgerna: Utforska klubbar, barer, träffa folk,  se nya stadsdelar. Jag vet verkligen inte hur länge jag behöver bo här för att känna mig nöjd, ännu har jag bara skrapat på ytan. Firade två månader här (kom hit den 27:e feb) nu i fredags. Hamnade på afterwork (drack lite väl mycket och var väldigt nyfiken hur resten av kvällen skulle gå), senare stack jag hem till min nya finska bekantskap som bor med en dokumentärregissör, vidare till en vodkafest, därefter en sugigt dålig klubb med S, för att sen dra hem och sova...hos...

 

På lördag hade jag sedvanligt förkrök med E och S. Denna kväll stoppade dom inte tungorna i varandras halsar, som sist. E hade blivit (vänskapligt, hmm?) uppraggad av en man vars namn låter som en trollkarl. Jag och S lät Mr. Trollkarl guida oss genom natten. Först såg vi ett psykadeliskt Joy Division-liknande rockband i en övergiven lagerlokal ( lokaliserat likt alla andra nämnvärda ställen i det ungdomliga Berlin) från Frankrike för att sedan hamna på en hemmafest där alla stod och minglade i en trång hall även fast ett rum hade en inhyrd DJ. Mr. Trollkarln var på glatt humör och var flirtig mot min vän och vänlig mot mig och S. Han kändes inte bara ensbart styrd av sina lustar.  Jag kanske borde lära från honom. Öl, vodka och grönt senare var vi på väg till Kater Holzig, S rundade av kvällen och gick och la sig. Han lär ha ångrat sig när han satt ensam på sin tunnelbana på väg hem för ytterligare ett avsnitt av Game of Thrones. Eller traditionsenligt porr-runkande. Vem vet. Jag skulle göra en av de två nämnda sakerna, i alla fall. 

 

Mr. Trollkarln sa "I'll hook you up" och där satt jag inte långt senare och kände mig som i en film med en dollarsedel mot min ena näsborr. Eller det kanske jag drömde, jag vet inte. Hur som, natten var svart, regnet var kallt, men våra lustar var det viktigaste. Blev bjuden på hamburgare av en skäggig man. Letade efter min plånbok när jag stod i kön till Kater Holzig och där var en mycket "subtil" påse med ett marijuanalöv på. Visst hatar man när folk lägger oregano i ens ficka?!

 

 

 

Jag blev förälskad direkt. Skapad av sanna anarkister, här bryr vi oss inte, höga på livet, låt oss bli höga på natten, varann, allt, väggklottret var vackert, stilfult, intressant, dofterna, svetten, allt grönt, svetten, parfymerna, de äckliga toaletterna där folk gick in fem och fem, kanske utbyttes det kroppsväskor där, folk gick ut ur toalettbåsen och såg kåta och påkomna ut, vissa såg blyga ut, ett forum för synd, ett mekka för lustar. Dansandes euforiskt och som i trans hamnade jag framför en tjej med kattöron, vacker brunett. Vågade först inte gå fram. Hon var skrämmande vacker. Vi fick ögonkontant och blev närgångna direkt. "What's your name?" sa hon med väldigt bra engelska. "Philip", sa jag och tänkte ännu en gång på hur jag tycker att jag uttalar mitt namn så konstigt på engelska. "How come the cat ears?" frågade jag. "Well, you just gotta dress up as a cat on Kater Holzig", sa hon och gav mig hårspännet med kattöronen. "It's better on you", sa jag. Just när endorfinerna, attraktionen och lustarna var som störst försvann hon, som en dröm, som en bubbla.  “A pain stabbed my heart, as it did every time I saw a girl I loved who was going the opposite direction in this too-big world.” 
― Jack Kerouac, On the Road

"Jag är kär!!" sa jag till min vän och lät förmodligen både hög och full. "Haha, jaså", svarade hon. 

 

Catwoman var inte den enda intressanta jag träffade den kvällen, dock. Nån skulle till Norge och plugga/jobba, Mr. Trollkarln började ragga på min vän, musiken var sällsynt bra. Kände mig naiv: kanske skulle jag springa in i katt-tjejen igen. Nej, för mycket folk, lugn nu, vem bryr sig, var för full, varför haka upp sig på en....folk kommer och går...men tänk om hon var THE ONE....nä? Nu svamlar du. Här behövdes inte mer att dricka, stämningen var berusande nog. 

 

När vi kom dit var det svart....timmarna gick och alla gick ut i ljuset som vampyrer. FAN VAD LJUST. Helt sjukt, hur länge var vi borta, jag vet inte, men ett bra tag. Mr. Trollkarln gjorde sitt sista tappra försök att få min vän i säng. "I saved you a place in my bed and som LSD..." Jag däckade i min väns säng vid klockan åtta eller halv nio, som till runt...tre/fyra, stackarn hade sovit på soffan för hon inte ville störa mig, prinessan på ärten. Sov med kläderna på. Skulle ta mig hem till Berlins västra utkant och det var då, då, som jag började känna mig så jääääääääävla sliten. Kröp bokstavligen till tunnelbanan. Hängde/lutade mig/stöttade mig mot allt som fanns på vägen, satte mig på tunnelbanan och allt snurrade...tänkte att hur fan ska jag hinna till min station innan jag spyr...tänk om jag spyr här, mitt bland alla. Vänta, hon är snygg. inte spy nu förfan, keep it together, finns barn här också. Kom till min station, klev av för att byta, lutade mig över en papperskorg och spydde saliv, du vet "teasern" inför att verkligen spy. Nu jävlar var jag tvungen att lägga mig under ett träd mitt bland alla vid en park bredvid tågstationen. Weird. Nu jävlar var det på väg, kände det i magen...kom upp på perrongen, det blev svart för ögonen...och där kom spyan, mitt emellan alla människor men ingen brydde sig. Jag fick en servett....TACK??! Torkade munnen, väntade på tåget i evigheter, började långsamt känna mig bättre, fan vilken värme också, puuuh. Vattnet jag köpt på vägen gick snabbt åt. Kände mig som Jesus på korsett. Kom mirakulöst hem till min vän. Utelåst, satt i hennes trädgård, hennes pappa kom hem. Sängen, sängen, sängen....! Nu. Sova....

 

Att jag tog mig till jobbet tidigt imorse som om inget hänt i helgen är lite...mirakulöst...

 

Nu: snart Game of Thrones sen sova.

 

Puss