Odd night out.
Hellu på er alla bakis-själar. Orkar ni festa idag igen?
Igår var en konstig kväll. Jag träffade två svenska tjejer på tunnelbanan på väg till en fest. 96or (och där går även MIN gräns, tro mig), varav den ena bor precis bredvid mitt ex i Älta....i Stockholm. Världen är så liten att det behövs fler planeter, vädjar till NASA att hitta fler. Kvällen verkade lovande till en början, men för mycket var avtrubbande, distraherande och bara allmänt...fel? Försöker hitta ord här. Inför min flytt hade jag pratat lite smått med en viss tjej, låt oss kalla henne Sara. Denna person bjöd i alla fall in mig på en förfest igår, och föga förvånande hamnade jag i Kreuzberg, precis bredvid mitt jobb, för det är där "allt" händer. Alla tycks alltid av nåt jävla skäl jävlas med att bo på översta våningen, så kylan till trots så var jag och min vän A svettiga när vi nådde festen, och jag gav Sara en (för min del) efterlängtad kram. Shit, hon ser ut som en näst intill identisk (men vackrare variant) av min stora lågstadiekärlek. Dessutom är hon göteborska, och jag smälter av göteborskor. Kemin var dock ganska obefintlig mellan oss, eller så var det bara fel forum för att knyta ny bekantskap. Jag och min vän A kommer in i rummet där alla sitter och krökar/röker med öppna fönster. Det är som ett långt bort längst med väggen där alla sitter på tjocka skitiga sprit/fimp-dränkta madrasser, och hela lägenheten är ett renoveringsobjekt, dock med en viss charm. Inget ser helt ut, men det är stort, och Sofia som bor där (som av en slump jobbar vägg i vägg med mig) sa nåt i stil med att det bidrar till konstnärlig anda. En "hen" kliver in, och jag säger inte detta för att vara taskig, utan för att fler än jag tyckte att det var väldigt oklart vad dennes kön var. Jag har ingen aning om vad dennes namn var, men jag fick veta att denna "hen" var en "hon". Skälet till att könet var svårt att bestämma har en ganska tragiskt historia. Det var nämligen så att denna person, vi kallar henne X, var en sällan skådat stor junkie. Hennes käkben och kindben var urgröpta så som någon hade skopat glass ur hennes ansikte, hennes bröst var nästintill obefintliga (något hon försökte kompensera med vadderad BH), höfterna obefintliga, benen tändstickor, händerna skakiga av abstinens och fingrarna krokiga och beniga. Ni fårstår bilden. Medans alla rökte sin tobak så började hon nonchalant rulla sin egen variant av röka, och jag vet fortfarande inte vad det var, men starkare än marijuana i alla fall. Hon satt där och puffade världsvant och nonchalant på denna anonyma drog, småpratade med en bruten stämma, och kort därefter snortade hon en lina kokain från en mobilskärm med en bunt dollarsedlar formade som ett rör, så som på film. "You want more?" frågade hennes kompis, och hon sa med någon svårdefinierad accent att "Naaah, I'm gonna save it for tomorrow....It's this party youuu see"
Jag brukar inte vara politiskt korrekt. Jag är en stor förespråkare av dekadens, och detta var "SÅÅ BERLIN", men jag kunde inte annat än att tycka att det var egendomligt. Dessutom satt jag bredvid en 28-årig tvåbarnsmamma från Stockholm (trevlig, vacker, men ack så fuckad) som hävdade (pårökt på vad fröken X nu hade, och full) att hon inte brydde sig om vad sina barn gjorde hemme i Stockholm, och vem som passade barnen.
Jag och A tänkte dra till Watergate, men det var för lång kö, så vi tog varsin gudomlig döner på ett irakiskt ställe, skrattade/förundrades av allt, och drog hem och sov.
Berlin slutar aldrig att förundra, charma....och framförallt leverera.
P
