achtungberlin.blogg.se

Shit, fan, förlåt. Är inne i en jobb/lägenhetssöknings/förkylnings-dimma. Både jag och min roomie har legat däckade stora delar av dagen, och hon sover bredvid mig i skrivande stund. Även jag har sovit, men är ganska nyvaken. Äter choklad och dricker te, tänkte se lite serier och koppla av. Glädjer mig åt nyhetet att min egentliga roomie som drog sig ut i sista stund kommer hit den 3 april, och det bästa är att hon bara bokat one way ticket. Dessutom har hon med sig en tjej som heter Sara som hon hittade på en resepartner-site. Väldigt spännande. Mitt första besök kommer om tio dar, och mitt jobbs stora fest är om nio dagar, och fy fasen vad tiden går, och imorgon har jag en jobbinterju, och hej och hå, det enda dåliga just nu är min förkylning och det trista vädret, men hey, good things come for those who wait.

 

I och med att min tidigare planerade roomie kommer den 3 april ska jag (enligt hennes önskemål) gå på Berghain och Primark, bland annat. Känns kul att jag inspirerat henne till live and let go, och bara köra på. Det är så jag hamnade här, vilket resulterade i tummen ur röven och en bra mer intressant nyanserat liv än hemma. Jag vill dela det med henne, för det var tänkt så, och äntligen kan vi det. Jag känner inte henne vidare bra, men våra lustar och våra olika behov/intressen förde oss samman. Hon har lite inre strider, skit som är i vägen för en fint polerad spegel som reflekterar en fin värld - och jag vill gärna tro att vårt möte blir givande för båda parter.

 

Min humörs lägstanivå har höjts här, och motgångar är inte riktigt motgångar på samma sätt, trots att de är mer "äkta" då jag kommit utanför alla bekvämlighetszoner och skyddsnät som finns hemma. 

 

Jag är bara tacksam. Det är ett ord jag använder för lite...en känsla jag för sällan bemödar mig att känna.

 

Här är härlig i form av bild och ljud - http://www.youtube.com/watch?v=QbDWgmYWc9s&feature=youtu.be

 

Även: John Frusciante – Sum

 

 

 

P