achtungberlin.blogg.se

I all förvirring och snudd på förtvivlan så hittar jag äntligen, äntligen till kontoret för tidningen jag fått uppdrag av. Det ligger i en intetsägande tegelbyggnad, som vid första anblick inte ger någon hint om vilka typer av företag som kan arbetta där. Jag öppnar en dörr där det står XXX, vilket likagärna kunde vara en porrfilmsstudio (därav byter vi namn till Sensa Nostra för att bli mer neutrala i vår image.) Jag hälsar på chefen/skaparen Marc, en väldigt snygg ung man som är skottsk/fransk, vilket tack vare denna otippade blandning gav ett bra resultat både visuellt och intellektuellt. Därefter hälsar jag på Borja, en spansk man från Oviedo (Jag tänker genast på Vicky Christina Barcelona och Javier Bardems karaktär som kommer därifrån). Han ser väldigt medelhavsaktig ut, på gränsen till mellanöstern-aktig ut med sitt korpsvarta tjocka skägg och lite smått judiska anletsdrag. Marc drar ut en stol för mig, jag lägger ner min pinsamt billiga och prestandasvaga Asus-laptop på det slitna träbordet, och sätter mig bredvid en okänd man. "Hugo", säger han med fransk brytning, och räcker fram sin hand, och ler. "Philip", svarar jag, och ler tillbaka, och trycker hans hand lite extra. "Utspegla självsäkerhet nu när du är ny här", tänker jag. Marc och Borja går ut och röker, och jag sitter bredvid Hugo med min billiga och dåliga laptop och klickar upp dokumenten med alla mina utkast på artiklar, och sneglar mot hans håll, ser en påse med en väldigt stor klump av en väldigt bekant grön massa, och frågar honom medans han öppnar påsen "Is that what I think it is", varpå han svarar med fransk accent "Yeesssss, it's pot, I smoke it everyday", och rullar en joint som ser ut som den där megajointen jag garvade åt när jag såg filmatiseringen av On The Road. Fördelningen av tobak och majja var rätt jämn, dock. "Healthy smoker", tröstar jag mig med. 

Allt på kontoret är en oklar blandning av lekstuga och väldligt ambitiös/fokuserat arbeta. Jag utnämns till ansvarig för tidningens Twitter-konto, och jag spammar egensinniga grejer med nöje och glädjer mig åt Twitters enkla gränssnitt. Jag hade dock inte bangat på att ha Instagram-kontot, då jag älskar foto. 

Någon sa att Mexico City var lustarnas stad, men Berlin kan likagärna också bära det epitetet. 

 

Ikväll ska jag se Two Velvet Stripes på en klubb och dricka öl med nytt folk. Jag kommer ha det bra, och jag hoppas du får en fortsatt fin internationell kvinnodag, och i övrigt en fin helg.

Tyska illaluktande öl/korvpussar

Philip