achtungberlin.blogg.se

Gjorde inte ett skit på hela dagen igår (fredag). Tog mig en riktig latdag och sov, drack kaffe, skrev artiklar, terroriserade min roomie med dåliga skämt och kuddkrig. Det var inte förrän fram på kvällen som det hände nåt. Först Skype:ade jag med mina föräldrar. De lever, de saknar mig, och min älskade valp växer sig mer och mer till storleken av en islandshäst. Det pågår många små projekt där hemma för att kompensera bristen på barn som tagit sig ut ur boet. Mamma, pappa, kom hit istället, kom ut ni med, Berlin får inte missas oavsett ålder!

Därefter drog jag till Rosi's för att se Velvet Two Stripes, ett tyskt trio som lirade bluesrock/psykadelia, och fy fan vad bra, jag tappade hakan många gånger. Samplade beats med bluesriff, shredding och de bankande likt besatt av djävulen skiten ur golvpukor med sällan skådad karisma och energi. Efter den drygt 45 minuter långa spelningen fanns det inte så mycket mer att göra än dansa eller dricka, vilket jag lätt tröttnade på. Spelningen kunde inte toppas med nåt annat den kvällen. Jag och min vän gick upp till den lugna övervåningen, satte oss i en av alla sammetsfotöljer, drack öl och pratade. Bartendern jag nyss beställt av satt bredvid mig, och jag sneglade åt hans håll då han tog upp en påse ur sin ficka. Jag fortsatte prata med min vän, men min blick drogs åter igen till bartendern sysslor.  Jag kläckte ur mig mitt andra "Is that what I think it is?" som den senaste veckan tycks blivit min standardfras, och han svarade på snudd till nonchalant att "Yeah, it's pot".  Han la i det gröna och tobaken i ett filterpapper (About 60/40, förtydligade han), rullade ihop, tände, och räckte mig jointen. Så där satt jag i en gammal nerlagd asiatisk bordell på en sidenfotölj med en joint i handen. 

 

Kände mig hög på diverse berusningsmedel, och bestämde mig för att dra vidare till en klubb där en kvinnlig bekant var. "Om hon messar så här mycket så måste hon vilja ha dig", sa min tyska vän till mig. Jag var dock inte så säker, med tanke på att hon kallat mig konstig häromdan och saker kändes lite tafatta. Jag sa snabbt hej då till vänner och bekanta, tog min jacka och begav mig ut i storstadsmörkret för att leta rätt på klubben där min kvinnliga bekanta var. Jag hade namnet på klubben på ett sms, frågade ungdomar på stan, varpå jag för varje gång jag frågade vägen dit (det tog ett tag att komma dit), så tittade folk på mig granskande och sa "Gonna have a gay good night, ey?" Jag förstod ingenting, och fortsatte min färd mot klubben. När jag trodde jag var nära destinationen frågade jag om vägbeskrivning en sista gång, och fick frågan:

 

"What brings you there?"
"A girl", sa jag
"Oh, that's what they all say"
"Not sure what you mean", svarade jag
"It's a gay club, you didn't know?"
"What? No, I'm new here, haha"

"Well, have a good night meeting that girl of yours"

"Thanks. I promise, it's a girl"
"Yeah, yeah, whatever"

 

Kändes inte som kontentan blev att han trodde mig, men oh well. På gayskalan över hur gay stället var så var det snäppet över Elton John.

 

Förstod inte skepticismen. En gay kväll är väl en bra kväll?

 

P