achtungberlin.blogg.se

The sound, the brushing sound, it never seems to quit. Gently lets every straw of the new toothbrush caress his gum and polish his teeth to whatever perfection there is left to reach. He’s glory days are over, they’re not yet to come. So he’s been told, and so is he shown. “Aging worthily”, he mutters to himself sometimes, “that’s what’s it all about.” “Hell, I’ve been a smoker since age of 14.”, he says to the young man before him, and further explains the yellow teeth that won’t get whiter. The young man nods politely and smiles. It’s heartbreaking for him to see that the young man smiles without a wrinkle and with pearl white teeth. “I’d like to see myself as a rare bird”, the man begins. “One that doesn’t leave for a warmer climate like all the other birds, when the winter is harsh. I just…endure y’now?“

This time, the young man instead of just nod and smile (gestures very polite of course, but in a way also mocking because of their perfection), said: “Endure, I like that”. He draws his tongue inside his mouth, the tip of his tongue hits his teeth, and he mimics the word, almost saying it out loud but with a deep sigh, a whisper: “Endure.” He stops for a while and says without adding anything theatrical:   “Hmm, I like that…that’s a nice thought. No offense Mr., but it seems to me that we aren’t on the same chapter in our lives…given the different age.”

The old man poured himself a glass, a little too much in later years not to raise an eyebrow, but he felt like he needed it “for the pulse and the sake of a peaceful soul”, as he often eagerly explained it.

They look at each other, raising their eyebrows dramatically, both say: “You shouldn’t do that!”

The old man sips his drink, the young man puffs his cigarette, both pointing at each other’s poison of choice.

“Oh, don’t give me that look! Like you ever haven’t…you hypocrite!”

 

**To Be continued**

´Tack! Tack till alla er som läst.

Tack till alla ni som kommenterat inlägget eller bara passivt läst. Önskar alla ni kunde göra den resa jag nyss är hemkommen från Ett fucking halvår. Har inte ord. PÅ måndag kastas jag in i ett nytt liv, ett välbehövt sådant. Var nära på att gråta idag. Förstår noll om noll. 

 

Hejdå blogge, du går i graven nu. 

Betalade nyss den sista hyran. Jag kommer inte betala hyra igen förrän nästa gång jag flyttar och det är i början på nästa år, förmodligen Frankrike och Paris, men det måste inte vara Paris. Känns weird, var det en tår i ögat efter jobbet? Vill inte lämna detta, men ändå är jag så jävla redo för nya äventyr. Motstridande känslor.

 

 

Två ynka jobbdagar kvar. Kommer sakna alla stolpskott till kollegor blandat med de som helt enkelt inte kan språket eller nöjt sig med för lite i livet och inte kan ta sig ur knegarlivet och halvdan lön. Överviktiga kedjerökandes....aaah...orkar inte se dem i ögonen. De borde vara bilder på vissa framgångsrika personer i skolan och visa varför man ska plugga. Men å andra sidan har några av världens mest framgångsrika personer hoppat av skolan. Motstridande, igen. 

 

 

Jag tror ändå att plugga är bra grund och bra inspiration i livet, så det är därför jag ska ge mig på det nu. 

 

 

 

Igår såg jag nytt avsnitt av Breaking Bad. Det närmar sig slutet nu, runt 8 avsnitt kvar. En av de största beroendena jag haft sen kaffe, cigg och choklad. 

 

 

Imorgon har jag min hejdå grej och på torsdag har jag en minivariant av samma. Det är så galet när nu.

 

 

Hälsningar från mållinjen.

Underbart att komma hem från jobbet. En bästa killkompis (eller pojkvän om man såg till förhållningssättet) till min ena rumskompis var en underbar kock och lagade schnitzel, potatisgratäng, samt italiensk glass med blåbär och jordgubbar som efterrätt. Såklart tysk öl (Becks) till schnitzeln. Matkoma. Fint sällskap och exakt vad jag behövde nu i förvirringen vad det innebär att ha sin sista 1,5 vecka här i Berlin, plus diverse jobbiga saker i privatlivet. Nä, nu jävlar fokus på det roliga och mjölka ur vad som finns att hämta ur varje stund. 

 

 

Min bästa kompis här i Berlin drar hem till Lund på lördag och mina närmsta vänner här (de flesta) är antingen upptagna eller på semester/vift/upptagna. Ska ha minst två hejdå-middagar/kvällar nästa vecka, så det blir trevligt och det är viktigt att jag inte flyr från att jag ska åka och verkligen är noga med att säga hejdå och runda av detta på ett riktigt sätt. 

 

 

Denna kväll kunde inte rundas av bättre. Är jäkligt nöjd och glad. 

 

 

Håller huvudet högt nu bland det jobbiga och roliga. Önskar dig samma inställning och alla lyckoönskningar. 

 

Om du läser detta så tack. Det värmer. Tack, du vet vem du är. 

 

xx

 

Helgen skulle både innefatta karatefylla och dödsall och som creme de la creme har min bästa vän gått och blivit ett jävla rövhål. Vad kommer jag hem till? Jobb, plugg, familj, hund, tristess? Var är alla mitt i all vädjan och varför har en skaffat sig pojkvän när hon visste att skulle bort i ett halvår. "Jag orkar inte mer, det funkar inte." Inte ger man upp på det man håller kärt. Det är snurrigt nu, jag är trött av jobbet, hoppfull vad som kommer hända i Stockholm, försöker njuta i nuet nu när jag väl i Berlin, så jag inte vaknar upp hemma i Svedala igen och är sur på mig själv att jag inte kunde ta vara på tiden. För det har jag. Verkligen. Till 110 procent. 

 

 

Såg en jättebra film igår på min mysiga lokala Kino. Fick göra detta tillsammans med några av mian favvotjejer. Filmen hette Ginger & Rosa, look it up, rekommenderas. 

 

 

Hittat en skitbra tysk radiokanal som går att lyssnas på via nätet för er icke-Berlinare. Flux FM. Look that up, also.

 

Sopar allt under mattan just nu. Inget får störa. 7 arbetsdagar kvar. SJU, 7, det är sjukt hur man än säger det eller stavar det. Kommer sakna kollegorna lite, vissa, men aldrig sådant jobb igen, aldrig telefuckingfåååånjobb. 

 

Tills dess ska jag göra knäppa, roliga, trevliga, mysiga, konstiga, galna saker - hoppas jag. 

 

 

Snart kommer två vänner över och sen är det godnatt

 

 

 

 

 

 

Fredag:

 

Var på bra humör efter jobbet, de nya kollegorna bidrar med lite ny skön input och min kollega som spårade lite häromdagen satt fortfarande markerande i sitt hörn och sa ingenting. Vet inte om hon jobbade ens, men slapp ytterligare en scen med stolskastande och svordomar. Så där gick den arbetsdagen, hem, powernap och öl på balkongen, träffa båda rumskompisarna och lagade middag åt oss alla, mer öl, skratt och få gånger så gör vi tre roomies något tillsammans bara vi. Alla har helt seperata scheman och vi överlappa alltid varann. 

 

Hade sedan länge snackat med min gamla rumskompis om att ses och igår kväll blev det äntligen av. Vi skulle till Vineriet som det kallas, och konceptet är 2 euro för "hyra" ett glas och sedan dricker man så mycket man vill helt kostnadsfritt (utöver dricks som väntas.) Träffade ett par australienare, en till från Lund, S (såklart) och det var riktigt trevligt. Hade till och med sällskap till spårvagnen då jag sprang in i en tysk tjej som var lika förvirrad som jag även fast hon kom från Berlin. Småsnackade lite, sen skiljdes vi åt. 

 

 

Jag var på riktigt bra humör, kände att detta var en riktigt trevlig kväll. Blandade berusningsmedel och nådde förmodligen en pik och därifrån var det bara down hill. Vi drog till något ställe som hette något med Café, mer minns jag inte, det var en klubb/bar, inget märkvärdigt och där tog jag ölen som fick allt att rinna över. Vaga minnen om att jag skulle ta lite luft sen gled jag med ryggen mot husväggen för att sedan ligga i fosterställning i vad vet jag hur länge. Sirener, ytterligare vaga minnen om tunnelbana, såg förmodligen skit ut och folk skrattade, äcklades, någon sa något i stil med att "Du är råpackad men ändå vill tjejerna ha dig", sen bara ytterligare fragment om skratt, spya, ambulans och en skönhetssömn på min kompis golv.

 

Sen får väl ni döma om det låter som jag skämde bort mig. Tror enhetliga svaret blir JA.

 

 

Legat i sängen hela dagen och sett Breaking Bad/sovit. Kom hem runt tio imorse och har redan hunnit förklara för min ena rumskompis vad som hände och utan att jag visste det var hennes vän i köket och hörde allt utan att säga ett ord. Fått ett par smarta kommentaren idag som "Men var försiktig!", följt av "Alltså jag skulle aldrig göra så, men vet inte hur du gör när du är ute."

 

Lätt att verka vis kring andras dumheter. 

 

 

Vet inte vad jag ska göra ikväll, men jag gissar på att det inte blir något märkvärdigt. Imorgon ska jag lova mig själv att göra något konstruktivt och komma ut ur lägenheten i alla fall.

 

 

 

Shit happens.

 

 

Finns massa godsaker i köket och mat i kylen och en varm nybäddad säng, nybryggt kaffe och äppelpaj. 

 

 

Shit could be worse.

Snart hem till Stockholm och heltidsstuder samt deltidsvikare, plus frilansskrivande och andra sysselsättningar. Kommer vara busy när jag kommer hem, det vet jag, men här är nu. Är fortfarande i Berlin. Denna vecka har varit en galet trött vecka, blev nyss utfrågad varför jag är så trött nuförtiden och vettefan. Min rumskompis sa att det kanske är därför jag äntligen kopplar av och råkar känna efter. Hon sa att hon sett mig festa jättehårt och balansera jobb, men just denna vecka förvånar mig själv och andra. Fått stå över många roliga saker denna vecka, men imorgon är det helg och nästa vecka har jag min så kalalde "sena" vecka så jag kan nog carpa lite mer diem då än nu. Födelsedagsfirande, en kollega med mental breakdowns, ett kylskåp som endast består av öl numera. Har så mycket planer närmsta framtiden att huvudet snurrar. Fast det är kul. 

 

Har eventuellt nytt skrivjobb på G och jag snackade med min rumskompis om att jag förmodligen vill gå screenwriter utbildning. 

 

Är helt hög på alla intryck och skriver detta lite småberusad men du ska veta att jag mestadels är så inspirerad att jag kortsluts, att jag är på moln. 

 

Haft den bästa sommaren i mitt liv, bokstavligen. Den konstigaste, roligaste, knäppaste, mest givande, mest ALLT. Alles, bitte. 

 

Ska till New York i oktober, London i november och nånstans däremellan vill jag till kära Lund igen och besöka min bror och några av mina bästa vänner. Kommer inte ha en ledig sekund när jag kommer hem igen och det pirrar faktiskt i magen. Pirrar även i magen av att jag ska utnyttja mina sista två veckor här i Berlin. Holy fuck, imorgon är det två veckor tills jag drar. 

 

Hela mitt rum bestående av levande ljus och tomma vin och spritflaskor som jag satt ljus i. Funderar på att göra en tatuering där jag jag har en världskarta i svartvitt och fyller i länder jag besökt allt eftersom.

 

Är sjukt taggad på helg och jag behöver det. Underbemannat och skit som händer på jobbet, drama och folk som ställer sig upp och gör scen efter scen. 

 

 

Dagens låt: Stone Sour - Come Whatever May

 

Dagens humör: Hoppfull, nöjd, 

 

Dagens vill ha: Helg

 

 

 

Godnatt

 

Igår var inte min dag på jobbet. Led av självömkan, tristess och seghet. Suktade efter sängen hela dagen och det tog mig att tag att inse, men följande var en dröm.

 

 

 

 

 

 

Om matorgasm räknas så har jag min kväll säkrad. Ska ta en powernap sen laga middag. Hellregnade imorse men nu är det okej. Fint väder. Rofyllt.

 

 

H, jag gillar att du gillade chokladen så mycket. Saknar dig som fan, det vet du. 

 

 

 

///

Upptäckte igår efter jobbet att min sjö är helt förstörd med all sin algblomning. Min kollega sa att alla dessa sjöar i Berlin är som polar som aldrig görs rena. Vidriga. Geggiga. Uäh. Var ska jag nu ta vägen?

 

Nä,  så jag och V drog hem till mig istället och började preppa middagen. Blev pastasallad med spinat, fetaost, egengjord balsamico, med mera. Alla skrattar åt att jag äter så mycket pasta, men jag är freakishly beroende. God mat dock. Där satt V och min nya rumskompis och jag blandade smarta påståenden med fullständigt idiotiska sådana. Yttrade mig nåt att Rammstein är skrämmande tyska i sitt sätt. Min vän förstod, men inte min tyska rumskompis. PK-nivå sänkt till minus.

 

Sen blev det franskt rödvin och mörk choklad. Hade sällskap i sängen. Katten. All pussy jag kan få i nuläget. En otroligt vacker katt med mörkgrå jättelen päls och orangea starkt lysande ögon. Ser ut som självaste Djävulens katt.

 

Rätt bra sömn, upp och jobba, trist och seg dag, körig, sömning, träffa vän efter jobbet och nu kom högpunkten för dagen: Teufelsberg, den övergivna Brittiska/Amerikanska spionanläggning på en kulle på Berlins högsta punkt. Makalös utsikt. Men vägen dit var svår Vi nådde till en sjö för nakenbadare. Mycket korv med bröd där, så att säga. Gick runt i cirklar, åt förbannat god glass, kom till stället efter jävligt mycket gående - svettiga, hoppfulla, jag ville inte ge mig trots att min vän sa "Ska vi inte ta det där imorgon istället?"

 

"Nein", röt jag

 

Vi kom till entrén. Svårförklarat. Tänk dig som en gammal Bond/spionfilm. Stora vita parabolliknande ting, men med Berlins signatur vilket självklart är det (i min mening) karismatiska klottret. Kullen hade sedan britterna/amerikanarna dumpade det efter kalla kriget använts som partyzon för festsugna hedonistiska berlinare. Stället hade blivit ägt av staden Berlin för att 1996 säljas till privata (ekonomiskt floppade) ägare som ville göra bostäder av skiten. Finns spår av det fortfarande. Allt står på en grund som Hitler ville göra till en del av Germania/Tredje Riket, nämligen som ett slags kulturcentrum uppepå kullen. När jag var i Santa Cruz och en kulturinstutition var på en kulle var det i alla fall inte av blodröda skäl. 

 

Jag och min vän försökte smyga oss in. Keep out stod det överallt. Fanns ett hål, men fanns vakter överallt och det stod till och med på engelska i entrén att alla korkade påhitt skulle polisanmälas, så vi betalade enté till en extremt hög man som kallade sig "guide" och så var vi inne och fick leka relativt fritt. Såg ut som Kater Holzig där uppe på kullen: klotter, möbler, barer överallt. Har hade det härjats, och "guiden" sa även att det hade varit mycket besvär med eldar och annat (fortfarande farlig giftig mark och man vet ännu inte vilka faror som lurar för allt lämnades väldigt abrupt) så därav blev det förbjudet för allmänheten. 

 

Botade nog min höjdrädsla idag. Träffade ett par spanska tjejer som spelade in en slags musikvideo högst upp i ena paraboltornet. Ekot var vacket, likaså tjejens röst och gitarr. VIsade sig att bara man hävdar att man är konstnär får man komma in gratis, de stödjer den verksamheten och allt klotter och andra artistiska bidrag gillas.

 

Ösregnade hela kvällen och ösregnar nu. Blev jagad av ett vildsvin på väg hem, skojar ej. Rädd och chockad. "De är jätteaggresiva fick jag höra." VIlken lättnad, tänkte klappa ju.

 

 

Blöt, mätt på god kebab och sömnig.

 

Nu lite vin och Breaking Bad

 

Godnatt

 

Lyckades på något sätt döda ytterligare en jobbvecka i tristessens tecken, tog en ledig dag i torsdags (fuck yeah plustimmar) och när fredagen kom bar AC:n på jobbet med sig en lättare snuva som jag tänkte att jag bäst kunde bli av med genom en sån där alkoholhaltig dryck eller två. Vädret har inte varit barmhärtigt och går man då och känner sig dåsig av vädret, vill gå ut och festa och det är 25 grader vi klockan elva på kvällen så tro mig gott folk, du behöver inte många öl innan en eventuell snefylla är på väg. "Jag borde verkligen inte", tänkte jag ett par gånger i fredags, och precis som alla andra gånger när ditt samvete satt på din axel och berättat hur du BÖR göra, varpå den där lilla djävulen som är den onda delen av ditt samvete sätter sig på din andra axel samtidigt och säger tvärtemot. Vi har väl alla någon totalt hedonistisk okontrollerad (ej beroende av promillehalt) del i sig som jävlas. Vistelsen här sjunger på sista versen eller åtminstone sista månaden och jag har valt att vara glad och tacksam istället för alllt som kan kategoriseras som negativ. 

 

 

När jag köat till Sisyphos med S, V och R (sistnämnda var ett trevligt återseende) i flera timmar kom jag in, men ack var ålderskontrollen inte vår vän den kvällen. "You're too young", sa dörrvakten och riktade sin blick mot min vän. Tio minuter innan såg jag mina andra vänner (splittrat gäng för de tre killarna jag var med hade hittat potentiella ragg och fuskat sig före i kön) inte komma in. Happ, vafan detta är väl inte Berghain där bara hipstereliten får komma in? Jag stod solidariskt kvar med kvinnan i vårt sällskap och kanske var det alkoholets hybris som talade, men jag var säker på att komma in och jag var på extra bra humör den kvällen av något skäl. 

 

Optimism.

 

I kön till Sisyphos cirkulerade svenskar (finns för många i Berlin), spanjorer som försökte leka små smalltime druglords ("This one is a happy pill - familiar?") och alla typer av människor i skikten däremellan. Det är en värd klubb att gå till, varit där förut.

 

 

Igår fick jag återse mina gamla Sensa Nostra kollegor. Det blev inflyttningsfest och jag tog med mig A (min tyska vän som äntligen följde med) och sen var S och V där i vanlig ordning.  Riktigt bra kväll och skönt folk. S, vet vad du drömt om ifall du läser detta. Du fick i alla fall hennes nummer och jag kan meddela att jag såg henne på Facebook nyss. Kul att ha svenskakurs med alla som tycker att Sverige är så vackert och svenska så exotiskt. 

 

Ska börja frilansa ännu hårdare när jag kommit hem igen. Sensa Nostra är nog det skrivjobbet jag är mest stolt över av alla tidningar och uppdrag jag fått, för med denna tidning känner man verkligen att man gör något meningsfullt. www.sensanostra.com om du så vill. Sök på "Sound of Seduction".

 

Nä, de tycker mer elller mindre att jag är en backstaber som slutade jobba där och you gotta do what you gotta do, jobbet betalade inte hyran direkt. Väldigt varma och härliga personer och jag hoppas verkligen inte de hyser agg mot mig, men kändes ändå som det var den där halvstela känslan att bryta sig in i ett tight kompisgäng. Efter alla timmar på kontoret där andraspråket var franska (på delad plats med spanska) fick jag väldig lust att börja plugga franska igen och voíla, om mindre än en månad ska jag det.

 

 

Vet inte var denna dag tar mig, vi får se. Frukosten (klockan två jag vet) kallnar.

 

Några feta tyskar hade med sig ett pingisbor på tunnelbanan och spelade beerpong. På hemmafesten svängde en van för ett energidrycksmärke förbi och gav oss ett helt flak energidryck. #sakersomhänderiBerlin

 

 

Arrividerci.

Aaah, igår var bra. Kom hem i trötthetens och tristessens tecken, tackade vädergudarna att det var stundtals mulet under dagen, lagade mat, pratade religion och brist på tid (hon pluggar konstant) med min ena rumskompis (lär mig att nicka och le åt saker jag inte håller med om) för att sedan ta en powernap och vakna upp av att varje ben i kroppen värkte. Drog och pantade på Edeka (Motsvarande ICA) för att sedan komma hem till min andra rumskompis och hennes bästa vän jag som jag har en (icke diskret) flirt med. Blev matad med tufu, sallad och färkpressad juice samtidigt som de skulle visa mig "BBC, weirdest moments in nature" på Youtube. Det var enormt äckligt och fungerade inte alls som den aptitretare de hade hoppats på. Kids can be so cruel. Efter maten gällde det att vara på tå gällande spontanitet:

 

- Hey, we're gonna go see a French movie tonight. Wanna join?

 

* Tystnad *

 

- Yeah, sure!

 

Och woops satt vi på en dubbeldäckad buss (flashback tillbaka till London) och pratade om att rymma till Stockholm (Allt baserat på ett skämt att min rumskompis och hennes vän agerade som ett par och jag sa "Well, ain't that cute, we have the Gay Parade in Stockholm right now and you should totally go."

 

Så skämtet vändes till seriösa planer:

 

"Seriously let's go!"

 

 

Vet inte när eller hur, men kanske blir en weekend om inte allt för lång framtid.

 

 

 

Den franska filmen var i en fancy biosalong i ett fancy distrikt runt 20 min från min lägenhet. Paulette hette filmen och handlade om en kärring i Paris som inte kunde betala hyran och det ena ledde till det andra... plötsligt sålde hon droger och allt var som en parodi på Breaking Bad.

 

Efter två timmar av mer eller mindre konstanta skrattsalvor så begav vi oss till Savignyplatz för öl/drinkar, sen hem mitt i natten (omständigt på en vardag) och sen raka vägen till sängen. Jag glömde min mobil i en tjejs väska, så känner mig handikappad idag - dock får jag tillbaka mobilen i eftermiddag.

 

Bloggar från jobbet och nu ska jag fortsätta läsa min bok Satanic Bible.

 

Tristess.

 

Xx

 

 

 

 

Fanns inget att göra på jobbet så jag drog hem en timme tidigare vilket betydde att jag redan var hemma runt fyra.  Så förmånligt att börja klockan sju så dagarna känns mycket kortare. Det blev direkt att förbereda middagen för min nya rumskompis och med hjälp av min nuvarande rumskompisar (vi bor totalt tre här) så var vi ett utmärkt team. Jag hade bestämt att vi skulle göra spinatpaj med fetaost och bulgur med sallad. Så jävla gott!

 

 

Vi hade det riktigt trevligt och jag lyssnade med spetsade öron på all tyska som blandades med Arnold Schwarzenegger-aktig engelska. Okej, nu ver jag elak, folk är inte SÅ dåliga på engelska här. De är klart över snittet. Förresten: tyska och svenska är inte SÅ likt ju högre nivå man kommer. Inte för jag är på hög nivå just nu, jag har bara kommit till insikt med att det är lite förskönat att det är så förbannat likt så som alla tyskar påstår att det är. Nope.

 

Läppjade på ett av tysklands bästa viner, drack ovanligt god fransk äppelcider, Etiopiskt kaffe, matkoman fortsatte, glass och frukt, mörk choklad och bäst av allt: dans i regnet. Eller ja, det var inte lika mycket dans som totalt gå lös i regnet genom att springa och hoppa i varje lite vattenpöl, gärne så resten fick så mycket vatten som möjligt på sig. Kändes verkligen som det där ögonblicket i Perks of Being A Wallflower:

 

I swear in this moment we were infinite. David Bowies "Heroes" mentalt som bakgrundsmusik. Svårt att förklara, men utan att bli för metaforisk kändes det så sjukt uppfriskande att äntligen få regn efter denna snudd på hemska värme som gick närmare 40 grader vid sina varmaste pikare. Själsligt renande med ösregn.

 

 

Ska se om hur många böcker jag hinner läsa ut denna vecka. Läste precis ut Beatrice & Virgil av Life of Pi-författaren och är nu inne på Satanic Bible som handlar om en man som grundade satanistkyrkan och hoppade sedan av och skrev efter ett tag ner alla grundpelare i religionen och gjorde jämförelser med världsreligioner och små sektliknande religioner. Skrämmande hur snyggt han rationaliserar allt och får det att låta snudd på logiskt och till och med klokt. Har laddat ner massa böcker på iBooks och ser fram emot att faktiskt läsa (bland annat) originalet Alice in Wonderland på engelska. Är så taggad på min kurs på SU om en månad där det är litteraturvetenskap blandat med skriva. 

 

Lär inte ha ett skit att göra imorgon heller så blir väl sjön efter jobbet såvida det inte regnar. Kanske även bio, sa någon. 

 

Haft en galet härlig kväll. Ska se Breaking Bad sen sova.

 

Natt mina kycklingar. 

 

 

I fredags var jag riktigt sugen på att dra ut och festa. Hade ingen som helst aning om att det var fredag, en dag försvann någonstans mitt emellan massa planer och ett ganska kort och upptaget minne. Fick sitta över på jobbet för en kund var väldigt pratglad. Alla andra på kontoret hade gått, förutom en, och jag kände mig övertrött, AC:n gått sönder/blivit överbelastad och jag ville bara hem, ta en dusch och tycka lite synd om mig själv ett tag.

 

 

Tog en powernap och började skissa på vilka klubbar jag ville gå till. Asphalt lät kul, så jag skrev till min kompis om det, men han träffade några polacker (en ganska ful tjej som förhoppningsvis har ett par snygga tjejkompisar, som han uttryckte det) från en eller två helger tillbaka, satte sig i en park och hade vodka-race. He was doomed to lose.  Ringde mig svinpackad vid midnatt och försökte locka dit mig. "Assåentjejhärärverkaraskåtpådig och jag nämnde bara hennes namn, assåhonharinteenssättdig men ändå verkar hon jättetaggad på att ses."

 

"Trevligt", svarade jag och övervägde på att dra, men sanning var att jag  pratade i telefon med min tokfulla kompis med ryggen mot en rysk kvinna som låg och slingrade bland lakanen i min säng. Vädjandes. 

 

"Hur gåre med tjejen då", skrek han och hickade samtidigt. "Asså det är skithög volym här."

 

"Vi hörs senare", sa jag. 

 

 

Precis innan hade T och jag varit vid lokala sjön och badat. Vi hade vin, det regnade, vi drev att det romantiska är en illusion men kunde ändå peka ut saker som en natthimmel med tindrande stjärnor, regn och vin är nog ganska romantiskt. "So tell me about yourself, Philip", sa hon med sin brutna ryska accent. Det var lång tid sedan jag fick den frågan på allvar, så jag skämtade förmodligen bort den. 

 

 

 

Så ska man dra till sin fulla vän när man är sekunder på att få knulla? Vet inte om det är en vett och etikett fråga, broes before hoes eller vad ni småkids säger, men hur det blev den kvällen/natten förvånade mig och alla inblandade

 

 

 

Lördags:

 

 

Bada i lokala sjön. Hur varmt som helst, säkert 34 grader av ren skärseld. Panik.  Hem till duschen och mitt nya beroende vilket stavas Breaking Bad. Powernap, dricka vatten, sen föra hos S som hade kvinnligt besök från Lund. Kunde inte uttala hennes namn för vem öre innan jag fick det framför mig på papper. "Ahaaaaaa", sa jag som om jag både var nära på att få en stroke och var extremt trögtänkt. Vi drog till min tyska kompis bar. Ja, hon har pojkvän, ja jag vill ha henne, ja, hon flirtar allt annat än subtilt med mig även framför hennes pojkvän som ständigt stirrar snett på mig, ja, de går formodligen hem samma kväll och har svettigt härligt sex och han får känna att han "äger" henne och får markera sitt revir lite. Vi skulle säga hejdå och möjligen dra hem eller dra till Kater Holzig, men S och T började bli trötta, likaså jag. F och jag pussades cirka en halv millimeter från munnen när vi skulle säga hejdå. Tackar för ölen förresten, fina du. Vi ses i himlen eller helvetet där förtryckta sexuella fantasier får levas ut i sann hedonistisk anda. 

 

 

FIck sån snefylla igår. Blev jättekonstig och hade inte ens druckit mkt. Just det där berusningsmedlet kombinerat med det där andra kanske är ajabaja? Men det har funkat förut, men det är gambling. 

 

 

 

 

 

 

---------

 

 

Söndag 

 

 

Fortfarande värmebölja. Drog till sjön igen, simmade länge och mycket. Ätit gott, köpte fetaost och calamata-oliver hos lokala turken, duschen pajjade för andra gången på en och en halv månad, panik i denna värme,springer endast runt i kalsonger i lägenheten, har alla dörrar öppna och det är fortfarande för varmt. Imorgon ska det bli regn och prisa Gudarna för det. Imorgon ryktas det om någon form av after work och justjust nu ska jag inleda säsong två på Breaking Bad. 

xxx

 

Thesocialdistortion © instagram

 

 

 

 

 

 

Drar hem om runt en månad och likaså min vän från Lund. HUR vi kommer hem skiljer sig dock lite. Jag ska ta det konventionella flyget, MEN han ska cykla hem. Cool idé! Han väntar sig att det tar runt fem dagar. Ser fram emot att tågluffa med min bosniska vän i vår/nästa sommar eller höst, men att cykla ensam är nog rätt oslagbart och berikande det med. Min kondis är inte på topp, kan knappt simma mina längder i lokala sjön utan att flåsa, och att komma från sida till sida är allt annat än graciöst för mig. Är i rätt bra form och är i vanlig ordning mån om kontraster: denna gång handlar det om att festa/leva hårt och intensivt vs. träna och må bra.

 

 

* Förstår inte alla rabalder kring att Bostonbombaren kom med på Rolling Stone Magazine's front cover. Storyn handlar ju om mannen och monstret inte om en hyllning till terrordådet. Visst är han fotad i en rätt boyish rockstar-pose, men ingen sa något när Time publicerade samma bild. Bilden är ju inte tagen av RS för just det tillfället, utan det är en återvänd gammal bild. Dessutom (OM man bemödar sig att läsa artikel och inte gör det klassiska "judge a book by its cover) så får man reda på att RS tar (tack och lov) distans till händelsen och vill snarare utbilda läsaren än hylla bombaren. Dock är det vanligt i dagens journalistik att offren glöms bort och så blir det tyvärr mestadels i detta fall också. Fokus tycks numera alltid vara på förövaren.  http://www.rollingstone.com/politics/blogs/taibblog/explaining-the-rolling-stone-cover-by-a-boston-native-20130719

 

 

* Min besatthet av Pearl Jam fick sig lite glädjerus nyligen. Nytt album på G och ny intressant singel, samt denna nypublicerade lista från en röstning av Rolling Stone Magazine's läsare. Kan inte annat än hålla med:

 

 

 

Hinner förmodligen få ett par fler besök innan jag sticker tillbaka till Svedala. Hoppas hoppas.

 

Om jag inte avlider av tristess och värme ska jag nog bada efter jobbet samt handla mat och present till min ena rumskompis. Skypade med min aspirerande nya rumskompis igår. Skön trevlig dam vid namn Johanna.

 

 

Hörs.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Badade i sjön efter jobbet. Hur varmt kan det egentligen bli? Det ska bli varmare än så här? Vem det nu än är som styr värmen är denne en sann sadist. 

 

 

Har inget att göra på jobbet. 

 

 

 

Kommer aldrig kunna sortera ut vad som varit bäst med min vistelse här i Berlin. Glömmer aldrig när jag spydde över en hel perrong och var "baumsteined" (påhittat ord av två vänner till mig som betyder något i stil med hög/full som ett hus), jag hade nämligen festat hårt i väldigt många timmar i rad och tagit diverse substanser som höll mig vaken i givakt en hel natt.

 

Kanske var det bästa på sommaren när jag åkte till London? Eller hem till Stockholm igen? Njaeee?

 

Någon person som förändrade allt för mig? Ja. Flera.

 

Aldrig stannat i en stad annat än Stockholm och upplevt flera årstider. Kom hit och det var bitande ihärdig vinter, gick över till en mestadels mild och skön sommar för att totalt haverera  i vad som nu är en en dystopisk varm sommar. Allt har sin charm. I vintras trängde jag mig in på diverse kaféer, murriga barer och klubbar för livemusik, sen till våren såg jag min första marknad i Mauer Park och nu håller jag mig ute så fort jag inte jobbar. Inte låtit humöret ändras med årstiderna så som jag och många andra gör i Stockholm eller något annat ställe med väldigt utmärkande årstider. 

 

Haft skitfina samtal med min roomie K. En av de mest intressanta, mogna, varma och vackra personer jag mött. 

 

Ska se Breaking Bad, sen sova!

Har nästan aldrig varit kär i någon eller något så mycket som denna stad. Har inte så mycket kvar i denna stad innan jag bestämt mig för att dra hem tillbaka till Stockholm och äntligen bli färdig med studierna och körkort. Måste hitta ett nytt jobb också. Vissa bekantskaper och folk som stod mig väldigt nära som jag tog för givet är borta nu i och med distans och tjafs som leder till bråk. Men jag orkar inte och vill inte vara rädd för det som komma skall, för nu jävlar. Kommer hem som en ny bättre person och väljer mina fighter bättre. 

 

 

Jag tror inte livet går i samma slappa "Jag vet inte vad jag ska göra här staden drar ner mig men jag har massa planer"- anda så som innan jag åkte till Berlin. Ack, Stockholm drar ner mig. Nu vet jag för nu har jag saker att jämföra med: en helt ny stad, ett helt nytt unmgänge, jobb, liv - allt.

 

With that being said så ska jag ta Stockholm vid hornen och klämma ur varje droppe det sura ruttna äpplet till stad har att erbjuda. Sedan iväg, iväg, iväg till nästa stad som jag hatälskar. Jag har innerligt hatälskat Berlin, sällan haft så här mycket motgångar och saker som lyft mig p samma gång. Det är så det ska vara, det sura och det salta i en bitterljuv kontrast. Vill sluta i dur och inte moll.

 

Vill att någon ska säga till mig att jag inspirerat denna att komma ur sin comfort zone. "Din resa inspirerade mig."

 

 

Ironiskt att säga att mitt nya beroende är Breaking Bad med tanke på dess handling.

 

 

Trevlig kväll och ciao

 

 

Haft besök i nästan tre veckor konstant nu. Är skönt nöjd, veckorna har varit fantastiska, men faktiskt skönt att vara ensam nu. Är faktiskt helt ensam i lägenheten och det har aldrig hänt. Får glädja mig ett rofylld kväll. Efter jobbet överlappade jag  med H som var på väg hem till SV. 

 

Firmafesten hade satt sina tydliga spår på mina kollegors hälsa. Många anmälde grön dag idag så jag var ensam med en man från mitt team. Tur att vi inte hade så mycket att göra, men så fort han gick på toaletten eller lunch blev det genast mycket att göra. Lite mör från dagens arbetsdag. 

 

Skön att kattfan dragit. Har alla dörrar öppna nu utan att oroa mig för att han ska välta och äta massa saker eller dyka ner för balkongen. Fan, kommer inte sakna att ha en upprorisk uttråkad adhd-katt.

 

 

Får snart en ny rumskompis. Eftersom de jag redan har är oslagbara så låter jag mig själv vara svårflörtad. Men alla ska ha minst en chans, ibland två, eller hur?

 

Har ni några filmtips så skriv dem gärna i kommentarsfältet nedan. Vettefasen vilka som ens läser denna blogg, den är mest till för mig själv. 

 

Saknar att syssla med musik och plugga. Men har nog en personlig pik här i Berlin i de flesta kategorier. Aldrig känt mig så här levande och hungrig på saker. 

 

Tänker hålla fast i den känslan länge.

 

Framtiden är snart här och i höst kommer många utmaningar. Dags att bli lite rädd, dags att bli lite taggad.