Smälter
Har nästan aldrig varit kär i någon eller något så mycket som denna stad. Har inte så mycket kvar i denna stad innan jag bestämt mig för att dra hem tillbaka till Stockholm och äntligen bli färdig med studierna och körkort. Måste hitta ett nytt jobb också. Vissa bekantskaper och folk som stod mig väldigt nära som jag tog för givet är borta nu i och med distans och tjafs som leder till bråk. Men jag orkar inte och vill inte vara rädd för det som komma skall, för nu jävlar. Kommer hem som en ny bättre person och väljer mina fighter bättre.
Jag tror inte livet går i samma slappa "Jag vet inte vad jag ska göra här staden drar ner mig men jag har massa planer"- anda så som innan jag åkte till Berlin. Ack, Stockholm drar ner mig. Nu vet jag för nu har jag saker att jämföra med: en helt ny stad, ett helt nytt unmgänge, jobb, liv - allt.
With that being said så ska jag ta Stockholm vid hornen och klämma ur varje droppe det sura ruttna äpplet till stad har att erbjuda. Sedan iväg, iväg, iväg till nästa stad som jag hatälskar. Jag har innerligt hatälskat Berlin, sällan haft så här mycket motgångar och saker som lyft mig p samma gång. Det är så det ska vara, det sura och det salta i en bitterljuv kontrast. Vill sluta i dur och inte moll.
Vill att någon ska säga till mig att jag inspirerat denna att komma ur sin comfort zone. "Din resa inspirerade mig."
Ironiskt att säga att mitt nya beroende är Breaking Bad med tanke på dess handling.
Trevlig kväll och ciao
