London om en månad
I förrgår var det totalt kaos...som löste sig relativt bra. Jag skulle besöka min hyresvärd efter jobbet och betala hyran/få nycklarna. Jag hade haft en bra dag på jobbet och lyckades till min stora glädje springa in i min gamla klasskompis från jobbutbildningen. Med allt sitt italienska kroppsspråk visade han att han tyckte det var kul att se mig. Likewise. Vi hoppade av spårvagnen vid en bankomat/postkontor och jag förklarade att jag behövde ta ut pengar. Han följde med och sa att det är lugnt, ingen stress (typisk Medelhavsbo som han är). Jag stoppade in mitt kort i bankomaten så som jag gjort tusentals gånger förut, tryckte in min kod och då kom mardrömmen: ....."Sercurity"......... var allt jag hann se, och mitt kort slukades för att aldrig mer komma tillbaka igen. Jag vägrade inse fakum, ställde mig i kön till kontoret, sparkade på maskinen, men av nåt konstigt skäl så tappade jag inte gnistan. Jag bara log, en tysk kvinnan likaså en tysk gammal gubbe med förvånansvärt stora engelskakunskaper hjälpte mig så gott det kunde. Den tyska kvinnan ringde till och med till bankomatens service som i sin tur sa att jag skulle ringa min banks service. Jag lyckades få tag i numret till Kort Utlandsservice och tacka vet jag fan att jag snabbt och smidigit via DHL Express kommer få ett kort skickat till Berlin inom ett par dagar. Hade inte så mycket kontanter kvar i plånboken, men hade åtminstone inte blivit av med nåt på själva kontot.
Kommer inte kunna festa i helgen för jag kan inte ta ut pengar än, men det är en lätt smäll jag får ta.
Gläds åt mitt nya korta, dock väldigt fina nya boende. Det ligger nära där jag började min resa, alltså i Wedding i norra Berlin. Tre stora ljusa sparsamt elegant inredda rum och ett litet kök. Jag verkar ha gjort som vana att varje gång jag ska öppna frysen när jag är nyinflyttad så pajjar jag en av plastlådårna. Får se om jag får tillbaka depositionen eller inte. Annars brukar jag vara mycket klantigare. Hade en lägenhet i Paris en gång där jag satt eld på bordet. Detta var i en skyskrapa - tack och lov att det gick bra, haha.
Min rumskompis är en tysk tjej som mestadels sitter på sitt rum och kollar på vad som låter som serier, vaknar sent om dagarna och springer runt i rosa hotpants. Hon är från Frankfurt och förstår inte hajpen med Berlin, hon pluggar bara här. Lätt att se detta som ungdomsMekka (visst är det så men) det är en väldigt kontrast på folk: småbarnsfamiljer, gamla, unga, karriärsfolk, konstnärer, et cetera. Fast om man befinner sig på Bergain eller annan ungdomsdominerad nattklubb så kanske man inte tänker på denna bredd. Sen när man åker kommunaltrafik slår det mig plötsligt att det faktiskt bor folk i alla åldrar här.
Igår, första maj och allt, så fick jag ta det till vara. Ledig, skönt! Min kropp sa "vila"; sen tog jag mig upp för att möta en vän som hemskt gärna ville gå i demonstrationståget. "Varför inte", tänkte jag som inte hade något bättre för mig. Det var svårt att prioritera denna dag, gaturna var smockfulla och staden invånare hade delat upp sig i fack:
* De som bara ville ha ledigt och ta ett par öl i en park och sket i resten
* De som endast ville ägna sig åt något politiskt aktivt
* De som var något mellanting
* De som inte visste vad denna dag handlade om annat än ledighet
* De som inte visste att det var lediga och skällde ut sin chef för att hen sa "gå hem", du är ledig. Tyskarna tar sina jobb på blodigaste.allvar.akta.dig.
Jag såg en full kille krascha med sin cykel (hoppas det gick okej). Jag såg nynazister, kvaddade bilar, extremt mycket poliser och polisfordon, med ömma fötter gick jag genom Berlins gator med min vän utan att egentligen förstå vad demonstrationerna jag beblandade mig i faktiskt handlade om. Det gjorde mig inte mycket, jag ville vara där för upplevelsen. Vissa saker förstod jag, som när spanjorer protesterade mot den skyhöga arbetslösheten, när vi skrek för fulla halsar om att vi inte någonsin ska låta någon så kallad "övre" makt trycka ner oss, med mera. Det var en fin känsla.
Gick hem med en mättnadskänsla. Varit med om något mäktigt.
____________________
Försöker strukturera min sommar. Tiden går så fort här på gott och ont. Snart läggdags, för att nämna ett konkret exempel. Lite Svedala ska jag allt se i sommar. Shit, tänk om jag vill stanna hemma när jag väl kommit hem. Om jag drar hem (vilket jag ska senast i augusti har jag tänkt mig) så är det inte för jag längtar hem, utan för att jag vill ta tag i saker som jag skjutit upp hemma/saker som helt enkelt måste göras var jag än befinner mig. Det är inte så djupt som det låter, men mina högskole/universitetsdrömmar jagar mig och det är de jag ska hem till i så fall.
Undrar vilken stad som står på tur härnäst. Jag hoppas inte det ens är i denna värdsdel. Fått sådan upptäckarlust. Kan inte stanna ett år på ett ställe, kliar i hela kroppen.
En charm och en plåga, denna rastlöshet.
