En jävla röra och en jävla lättnad
Pasta och stekta kantareller - Belöning. Svettats, stressat och haft ett svängigt humör senaste veckan. Äntligen fixat nytt boende och bevisat för mig själv ytterligare en gång att min envishet ger belöning. Motgångar kan endast tas med "nu jävlar". Trevliga planer ikväll...tills dess bara slappa.
London om två veckor och besök om 3 veckor. Hem om en månad, tillbaka, sen vara i Berlin cirka en månad till. Det är planen och det känns väldigt bra.
Så typiskt mig att allt alltid är en dans på rosor till en början, för att sedan gå in i en slags dvala tar allt endast "typ" är som i början. Haft mycket emot mig denna tid i Berlin, MEN bör sägas att jag haft mycket med mig också. Hade jag velat ha en bekväm vistelse hade jag varit hemma i Svedala och låtit föräldrarna curla mig i all oändlighet. Jag har det bra här, men jag tänker inte vara här ett år eller två. Det har inget med att det inte är bra här, utan snarare min rastlösa sökan efter att uppleva och utforska mer. Trots det stora kommunikationsglappet med att jag inte kan tyska så känner jag mig hemma här. Tycks vara ett stenkast hemifrån med sina dryga 90 minuter hem till Stockholm, men kommit ut ur boet och upplever/upplevt allt som hör därtill. Spelade ingen roll var jag stack egentligen, jag tänkte många gånger både på Paris och London, men är nöjd över valet med Berlin för att precis som jag trodde så är mentaliteten (öppen, internationell, inbjudande, inspirerande) och utbudet (ändlöst och brett) precis som jag hoppats.
Ligger i sängen och ser serier. Skrattar lite åt Aftonbladets så kallade Superlördag (Schlager plus hockey-VM), förargas över Nordkoreas missiler och den ändlösa jämställdhetsdebatten som tar fel riktning gång på gång.
Men hoppet finns för VM-guld, fred och jämställdhet. Kanske inte idag, men en dag.
Ska ut och roa mig ikväll. Stressen är borta för nu. Har förtjänat en öl eller två.
P
