achtungberlin.blogg.se

Jag vet inte var jag ska börja, inte för att detta var en märkvärdig dag, för det var inte, utan för att som min vän sa så lyckades jag uppskatta "the small things". Låter galet löjligt, men jag hade en ganska trist dag på jobbet, vädret var fint, mötte min vän, mina rumskompisar, en tysk vän och allt liksom stämde. Var och badade i lokala sjön, vi hade ett par rätt omogna ganska oseriösa snack för att kort därefter snacka om allvarligare saker. Både skratta löjligt och se varann i ögonen och nicka, ge den där blicken "jag lyssnar, jag förstår" Om en vecka är hon med stårt H här. Underbart. Idag sneglade jag lite på hemsidor gällande studier och strök ytterligare under mina tänkta planer både för denna höst/vinter, plus början på nästa år. Jag vet vad jag vill och det känns skönt. Vettefasen hur jag inte vetat om inte mina senaste år hade varit fail, fail again, fail better blandat med trial and error. 

 

"Det här", sa min bosniska vän (fast på engelska) för fem minuter sedan. ..."Det här är fan nice....det här gillar jag..."

"Vadå", frågade jag

 

"Det här....denna stund, denna musik, dricka och andas in berusningsmedel och vara naturligt hög på stunden, kvällen, livet....det är kvalité...livskvalité.....THE LITTLE THINGS..."

 

 

"Håller med", sa jag, höll käften och lutade mig tillbaka och föll tillbaka i min egna tankebubbla.

 

Vi har en genuin tystnade, aldrig en sådan där obekväm. Vi bara stannar upp, sen spräcker (tillfälligt) vår bubbla, börjar prata igen, delar skratt, leenden och den där "jag hör dig, jag ser dig"-blicken. 

 

Jimi Hendrix, Velvet Underground, The Doors.

 

 

Gissa vad allahar gemensamt och varför vi gillar dem just nu, extra mycket, i denna stund. 


Se film, sen sova.

 

Ytterligare en dag i Berlin där man känner att man bara lever.

 

Äntligen.