In memoriam
Helgen skulle både innefatta karatefylla och dödsall och som creme de la creme har min bästa vän gått och blivit ett jävla rövhål. Vad kommer jag hem till? Jobb, plugg, familj, hund, tristess? Var är alla mitt i all vädjan och varför har en skaffat sig pojkvän när hon visste att skulle bort i ett halvår. "Jag orkar inte mer, det funkar inte." Inte ger man upp på det man håller kärt. Det är snurrigt nu, jag är trött av jobbet, hoppfull vad som kommer hända i Stockholm, försöker njuta i nuet nu när jag väl i Berlin, så jag inte vaknar upp hemma i Svedala igen och är sur på mig själv att jag inte kunde ta vara på tiden. För det har jag. Verkligen. Till 110 procent.
Såg en jättebra film igår på min mysiga lokala Kino. Fick göra detta tillsammans med några av mian favvotjejer. Filmen hette Ginger & Rosa, look it up, rekommenderas.
Hittat en skitbra tysk radiokanal som går att lyssnas på via nätet för er icke-Berlinare. Flux FM. Look that up, also.
Sopar allt under mattan just nu. Inget får störa. 7 arbetsdagar kvar. SJU, 7, det är sjukt hur man än säger det eller stavar det. Kommer sakna kollegorna lite, vissa, men aldrig sådant jobb igen, aldrig telefuckingfåååånjobb.
Tills dess ska jag göra knäppa, roliga, trevliga, mysiga, konstiga, galna saker - hoppas jag.
Snart kommer två vänner över och sen är det godnatt
