achtungberlin.blogg.se

Jobbet knallar på. Folk slutar titt som tätt nu, vilket innebär ökat kolesterol: bakverk, Dunkin Donuts, morotskaka, chokladkaka, mer mera. Underbart att få gotta sig, trist att så härliga och duktiga personer slutar. De har trots allt varit på ett callcenter i ett år, det är mer är. nog. Över till nästa äventyr, som jag säger.

 

 

Imorgon på kvällen ska jag till London för att på lördag se mina idoler sedan jag var fjorton. Gissa vilka det kan vara? Ståplats, såklart.

 

Jag skulle bara lämna min väska i min nya lägenhet, men då träffade jag tjejen jag hyr av. Glatt välkomnad som jag lyckas bli så insisterade hon på att jag skulle stanna för en kopp te och lite snack, även fast jag sa att jag hade bråttom. Hon ville till och med göda mig, precis som mina andra nya rumskompisar när jag svängde förbi häromdagen. Det snackades om hiking resor utanför Berlin, samt att skaffa en hund tillsammans - plus att jag är välkommen att stanna längre än vad som först var planen. Härligt, jag tackar! Skönt att äntligen känna sig sig bekväm och välkommen i ett mer permanent boende med vettiga personer. 

Känns lite vemodigt att flytta ut där jag bor just nu, men min rumskompis har mina blessings om att testa och bo tillsammans med sitt ex och jobba på förhållandet...kanske bli tillsammans igen om hans plan fungerar som han vill.  Jag blir gärna dissad för någons kärlek. Så högt tänker jag inte om mig själv att jag går före romantiska känslor.

Rundar av kvällen med en flaska rött och lite serier. 

Au revoir

 

 

Äntligen har boendesituationen blivit löst och jag slipper oroa mig för detta mer! Ska flytta in i ett jättetrevligt kollektiv i sydvästra Berlin med två tjejer med start på söndag (direkt efter London). Äntligen - som jag kämpat för att få boende. Jag känner att jag är värd lite lugn och ro, och denna vecka är det löning plus London - det kan inte slå fel. 

 

 

Mycket regn på sistone. Berlin är inte den staden som vackrare i regn - Paris är ohotat den staden som är vackrast i regn. Nu i skrivande stund är klockan 19.45, sol och inte ett enda moln på himlen. Det är inte så där värmlebölje-varmt som det var för en vecka sedan eller två, men det är fint åtminstone, ibland lite kyligt dock. 

 

Bayern vann inte helt oväntat CL-finalen och trots att laget inte kommer från Berlin märktes det stora engagemanget av här. Jag satt på en liten bar/klubb/kaffe med en vän och såg på när fulla tyskar (inklusive en full barchef som glömt vem han höll på och high fivade alla oavsett vem som gjorde mål) och insöp en småskalig variant av en tysk folkfest: öl, testosteron-skrik och murrig barmiljö.

 

Rätt kul på väg hem att se en full man som såg ut som en neo-nazi skrika något obegripligt. Det roliga/komiska/konstiga/gulliga var att han hade en liten valp på axeln samtidigt. Jag tror inte folk riktigt kunde bestämma sig om det var läskigt eller komiskt/gulligt.

 

Ska bli skönt att börja gymma igen (inte haft tid eller ork pga. bland annat bostadsstressen) plugga tyska (samma skäl där), samt bara omfördela all energi till saker jag faktiskt VILL göra och inte saker jag måste. Jobbet är det enda måste jag vill ha här i Berlin. Jag låter mig inte själv bli slapp, jag har klara mål, jag vill alltid se och göra mycket var jag än befinner mig. Saknar att spela gitarr, saknar mina vänner hemma i Stockholm, saknar familjen, men verkligen inte på ett vemodigt abstinensliknande sätt, utan bara som ett ärligt statement för mig själv. Har bra och konkreta planer på vad jag vill göra i Stockholm till hösten och jag har inga problem med att sticka hem, mellanlanda, för att sedan ta sats till nästa äventyr. Funderar på Beijing eller/och New York i höst - två ställen jag velat se väldigt länge. Ska plugga upp lite betyg, spara lite pengar och framöver endast använda Stockholm som språngbräda för nästkommande planer. 

 

Om en vecka kommer min bästa vän hit. Som jag längtat!

 

(Se Great Gatsby i 3D. Såg den igår: väldigt bra film oavsett vad alla säger. Läs boken på originalspråk också: ett mästerverk.)

Snart ska jag iväg, sen tillbaka hit och belöna mig med lite Game of Thrones, liggandes i sängen. 

Sol, men trötthet och frossa. Motgångar, men hopp. Upp tidigt, men snart helg. Stockholm om en månad, men London om en vecka. Lång jobbdag, men hemma tidigt. Mötte min rumskompis precis när jag kom hem. Suttit med honom i flera timmar och snackat politik, droger, kulturkrockar, filmer, med mycket mera. 

 

Ikväll ska jag se serier och ta det lugnt. Imorgon ska jag på buffé som after work/team building. 

 

Det är som en skogsdunge mitt i den traffikerade gatan utanför min lägenhet där jag tar spårvagn varje morgon. Så här års lägger sig växtligheten över huvudet på en som i ett rör, tänk dig körsbärsblommorna i Kungsträdgården. Det är vackert.

 

Jag forstätter få hatkommentarer på FB och Instagram angående mina utläggningar om jämlikhet/jämställdhet.

 

Min säng är skön, mitt rum är fint. Jag kommer sova gott. På mitt lilla bord mitt emot mig ligger saker som indikerar att jag förmodligen kommer synda lite i helgen.

 

Godnatt

London 31 maj till 2 juni, besök 5 juni, hem till Stockholm 19:e. Mycket att se fram emot trots att stressen ligger där och ständigt hägrar. Nu har jag hittat ett par grejer som gör att man orkar, att det blir värt. Jobbet fortsätter att puttra på, vädret är fint men inte alltid så varmt som det ser ut. Jag skulle inte missa Berlins sommar for the world, inte heller Stockholms sommar - nu får jag uppleva både och. Någon visar mig att jag inte är ensam mitt bland mina besvär, jag pratar med någon hemma som kan rycka upp mig ur min töntigt dålig sinnesstämning - jag förstorar kanske saker, men vissa dagar vill jag skita i allt, ville inte upp ur sängen idag, sen visade sig bli en riktigt bra dag. Kom först till jobbet igen trots att jag ansåg mig sen, vädret var fint, kollegorna var på bra humör och när jag kom hem fick jag bonda lite med min nya rumskompis (äntligen bor jag med en kille!) och vi pratade film, åt gott och snackade skit. Nu har var och en gått in i sina egna separata rum. Jag ska se lite serier sen sova tidigt. Imorgon ska jag jobba och snart är det bara en vecka tills jag drar till London. Kändes sjukt att boka en resa hem till Stockholm idag, känns som jag varit borta en livstid. Saknar min hund något helt otroligt kom jag på nu. Och mina bröder. Och mina vänner. Och min säng. Och min gitarr....och min.......och.................



Mamma.

Blev varnad på Instagram igår då jag kommenterade @Kvinnohat (ingen gillade mina kommentarer) för att kort därefter ha en tjej från kommentarsfältet som går in på min profil och klickar på "känsligt innehåll" på varje bild jag har. Jag är tydligen ett manschauvinistiskt svin om man frågar vissa. 

Ska fira min egna hemkompost med grillfest. Är du nära vän till mig har du en FB-inbjudan. Annars fuck off, du har ingen.

 

 

Fin kväll på er!

Pasta och stekta kantareller - Belöning. Svettats, stressat och haft ett svängigt humör senaste veckan. Äntligen fixat nytt boende och bevisat för mig själv ytterligare en gång att min envishet ger belöning. Motgångar kan endast tas med "nu jävlar". Trevliga planer ikväll...tills dess bara slappa. 

 

London om två veckor och besök om 3 veckor. Hem om en månad, tillbaka, sen vara i Berlin cirka en månad till. Det är planen och det känns väldigt bra. 

 

Så typiskt mig att allt alltid är en dans på rosor till en början, för att sedan gå in i en slags dvala tar allt endast "typ" är som i början. Haft mycket emot mig denna tid i Berlin, MEN bör sägas att jag haft mycket med mig också. Hade jag velat ha en bekväm vistelse hade jag varit hemma i Svedala och låtit föräldrarna curla mig i all oändlighet. Jag har det bra här, men jag tänker inte vara här ett år eller två. Det har inget med att det inte är bra här, utan snarare min rastlösa sökan efter att uppleva och utforska mer. Trots det stora kommunikationsglappet med att jag inte kan tyska så känner jag mig hemma här. Tycks vara ett stenkast hemifrån med sina dryga 90 minuter hem till Stockholm, men kommit ut ur boet och upplever/upplevt allt som hör därtill. Spelade ingen roll var jag stack egentligen, jag tänkte många gånger både på Paris och London, men är nöjd över valet med Berlin för att precis som jag trodde så är mentaliteten (öppen, internationell, inbjudande, inspirerande) och utbudet (ändlöst och brett) precis som jag hoppats. 

 

 

 

Ligger i sängen och ser serier. Skrattar lite åt Aftonbladets så kallade Superlördag (Schlager plus hockey-VM), förargas över Nordkoreas missiler och den ändlösa jämställdhetsdebatten som tar fel riktning gång på gång. 

 

Men hoppet finns för VM-guld, fred och jämställdhet. Kanske inte idag, men en dag.

 

Ska ut och roa mig ikväll. Stressen är borta för nu. Har förtjänat en öl eller två.

 

P

Så igår hade jag förväntat mig hemmafest, men det blev ett stort antiklimax. Hamnade hos en tät norsk som kompenserade sina bristande mängd vänner och sociala färdigheter med sina (förmodligen) oljepengar. Rom, cola och öl blev mina dejter för kvällen. Min vän ligger plus i kanten hos de flesta med sitt pojkaktiga utseende, glesa skäggstubb och blyga anspråkslösa personlighet. Dessutom kan han tyska, så han hovar in alla tvåspråkiga som hellre lite sydsvenskt lammkött än tzatziki (mig). Norsken och hans följeslagare hamnade på Golden Gate eller nåt, min dejt med en britt gick i kras, vidare till något som hette Astrobar, tyska tjejen och min vän började hångla, jag gav dem utrymme och satt och snackade med afrikanerna om rekreationella ting. I lost the bidding war. Greedy bastards.

 

Nä, riktigt kass kväll faktiskt. 

 

Mitt nya beroende har blivit serien Vikings. Tyvärr finns det bara 9 avsnitt hittills. Serien är som mindre komplex version av Game Of Thrones, så alla som gillar den sistnämnda lär gilla Vikings. Ska se Great Gatsby nästa vecka trots ljumma recensioner. Fullkomligt älskar boken och Leo Dicaprio, så då har jag två helt okej skäl att se den. 

 

Sängen är löjligt skön idag. Dricker Club Mate och ska starta en film. Ikväll ska jag på lägenhetsvisning, och jag kommer stampa lite i golvet i det omöblerade utannonserade rummet och säga på tyska (vad det nu kan heta) "I TAKE IT!".

 

Sen ska jag hem och kolla mer film och serier kvällen ut. Dessutom Skypa med min kära bror klockan åtta.

 

Längtar tills jobbet imorgon. Weird sak att säga, eller?

 

Skrev en recension på Mr. Nobody (se IMDB) som snart kommer finnas på SensaNostra.com. Keep an eye on that.

 

Nä, nåt säger mig att jag börjar få lite vind i seglen igen.

 

Sömnigaste dagen någonsin på jobbet igår. Endast cirka 16 samtal på 8 timmar. Försov mig men kom ändå först av alla i mitt team. Aldrig varit inne så mycket på 9gag som igår och i onsdags (dan innan röd dag). Det är nåt med svenskar och dess mentalitet inför ledighet: vet man att man är ledig nästa dag så är man genom sin mentalitet redan tagit ledigt. Inte ska man jobba ihjäl sig, se bara på norrmännen med deras 30-timmars veckor. Många svenskar tog en långhelg tors-sön och eftersom mitt jobb behandlar svenska kunder så hade vi desto mindre jobb och kunderna desto mer ledighet. Jag bestämde mig för att Googla lite boenden, barar och klubbar då en kollega frågade om jag hört talas om Sisyphos. Nej, inte annat än den grekiska myten. 

 

 

Spolar fram flera timmar senare. Powernap efter jobbet, middag, in på Aldi för att köpa en flaska rom, shotta, möta upp en väldigt full vän, åka fel för att sen bli målade med guldklitter i ansiktet av random tjejer vi mötte vid tunnelbanan som också skulle till Sisyphos. Vi fattade aldrig vad grejen med glittret var, men det var väl kul ändå. LÅNG väg att gå från tunnelbanan, minst 20 minuter. Verkade som spårvagnen med sitt teasande spår i mitten av vägen hade slutat gå. Vet inte hur många gånger jag tittade på spåret och skrattade åt ironin åt att vi gick förbi ett tågspår som skulle kunna gjort denna helvetesfärd mycket kortare. Men så mycket helvete var det inte. Våren mötte oss när vi gick förbi grönskan bredvid trotoaren. Jag blev euforisk: helt sanslöst vad gott det doftade. Min pollenallergiska väns näsborrar var helt plötsligt tillgängliga för dofterna och vi glads åt detta i vår långväga färd. Äntligen framme. Kort kö, 10 euro och svänger runt hörnet: 

 

WOW!

 

Fuck Peace & Love och alla andra festivaler du varit på. Här fanns en liten sjö med en ö av soffor mitt i, en liten sandstrand, podier, flera barar och DJ-bås, kiosker, fast food bås och nästan bäst av allt: allt hallicugent ljus. I denna övergivna och väl omhändertagna gamla hundgodisfrabrik av tegel gick man in i alla dess ändlösa gånger och korridorer för att ständigt hamna på ett dansgolv bättre än det förra. Dansgolvet med bäst stämning var nog det lilla bebop/swing-golvet där alla klappade, skrattade och var delaktiga. En tjej där dansade så häpnadsväckande bra och sexigt. Någon ställde fram en stol i mitten av golvet och lät folk antingen blygt sitta på den som en kungatron eller använda den i en av sina erotiska rörelser. 

 

Jag blev inte full på överprisölen, desto mer på stämningen.

 

Vidare bara mingla runt, tappa min fulla vän flera gånger, träffa främlingar, prata, dansa, få naiva förhoppningar om att dela lakan med någon, se sitt ragg försvinna med någon annan, träffa nya "kärlekar" var femte minut, förälska sig i stämningen, ljuset, de dova basgångarna, se en pyroman ha en eldshow i området och lysa upp hela området i takt med sina industriella metallbeats, somna i en soffa, vakna när tågen börjar gå igen, ta sig till tunnelbanan och träffa en kollega av en slump, ta sig hem....... sova för för att vakna upp när det är kväll nästa dag. I skrivande stund har jag vara varit vaken i cirka tre timmar och klockan är sju. Dags för...lunch? Middag? Jag åt ju flingor vid halv fem.

 

Ikväll ska jag på hemmafest. 

 

Nu ska jag äta.

 

Puss

Varför står en tjej och kollar på min kuk bakom drapperierna? Stressade jag från jobbet för det här? Sen kör dom in en jävla nål i ollonet. Skön...T... Och där blev allt en vaken dröm. Fy satan. 

 

 

Tidig jobbvecka denna vecka. Gäller att gå upp vid fem för att hinna med ett tidigt tåg som (om allt går väl) gör att jag hinner till jobbet innan sju, gärna halv sju. En lyx att få sluta fyra. Jag föredrar att börja tidigt/sluta tidigt än tvärtom. Jag är anpassningsbar. Kan sova bort en dag för att nästa dag gå upp med tuppen - militäriskt exemplariskt , så som en äkta tysk. Jag över på min Berlinanda snarare än språket i sig. Gärna Cllub Mate (koffeindryck gjord på något som heter yerba mate som är som en växt från Sydamerika), ta en Berliner Pilsner på tåget efter jobbet, eller varför inte en morgonsup i sann Vodkabältet-anda? Dessutom ska jag säga Tjüss (hejdå) på ett speciellt tillgjort sätt, säga "alles" (allt) när turkarna frågar vad jag vill ha på kebaben och nicka och säga "genau" (precis) eller det universella ordet "bitte" för att låta som jag hänger mig i en tysktalandes konversation.  It's hard to be a fake.

 

På torsdag är jag ledig, vilket är andra veckan i rad jag har en dag ledig mitt i veckan - inte illa. Detta väder motsvarar svensk högsommar. Jag har lovat mig själv (men kan nog inte rent ekonomiskt genomföra) att aldrig mer vara hemma på en svensk vinter/höst med flit. Ska bli en såndära utlandszchvensk du vet. Jag går i vanlig ordning i svart. Vädergudarna skrattar åt mitt dåliga val. Jag med.  Synd att jag har ett jobb som innefattar stirrandes på en datorskärm åtta timmar per dag nu när högsommaren börjar närma sig. Oh well, desto mer uppskattar man helger och när man väl slutat jobbet. After work, parkhäng, med mera. 

 

 

Kom hem för inte så länge sen. Blev en Berliner Pilsner och en döner på lokala kebakstället. Himmelriket är nåt! Ska se serier och pilla pung nu. Är på lite bättre humör än för en/två dagar sen. Börjar kunna konretisera mycket oklarheter. Det gillas.

 

Tjüss (Tchüss? Stavning?)

 

I förrgår var det totalt kaos...som löste sig relativt bra. Jag skulle besöka min hyresvärd efter jobbet och betala hyran/få nycklarna. Jag hade haft en bra dag på jobbet och lyckades till min stora glädje springa in i min gamla klasskompis från jobbutbildningen. Med allt sitt italienska kroppsspråk visade han att han tyckte det var kul att se mig. Likewise. Vi hoppade av spårvagnen vid en bankomat/postkontor och jag förklarade att jag behövde ta ut pengar. Han följde med och sa att det är lugnt, ingen stress (typisk Medelhavsbo som han är). Jag stoppade in mitt kort i bankomaten så som jag gjort tusentals gånger förut, tryckte in min kod och då kom mardrömmen: ....."Sercurity"......... var allt jag hann se, och mitt kort slukades för att aldrig mer komma tillbaka igen. Jag vägrade inse fakum, ställde mig i kön till kontoret, sparkade på maskinen, men av nåt konstigt skäl så tappade jag inte gnistan.  Jag bara log, en tysk kvinnan likaså en tysk gammal gubbe med förvånansvärt stora engelskakunskaper hjälpte mig så gott det kunde. Den tyska kvinnan ringde till och med till bankomatens service som i sin tur sa att jag skulle ringa min banks service. Jag lyckades få tag i numret till Kort Utlandsservice och tacka vet jag fan att jag snabbt och smidigit via DHL Express kommer få ett kort skickat till Berlin inom ett par dagar. Hade inte så mycket kontanter kvar i plånboken, men hade åtminstone inte blivit av med nåt på själva kontot. 

 

Kommer inte kunna festa i helgen för jag kan inte ta ut pengar än, men det är en lätt smäll jag får ta.

 

Gläds åt mitt nya korta, dock väldigt fina nya boende. Det ligger nära där jag började min resa, alltså i Wedding i norra Berlin. Tre stora ljusa sparsamt elegant inredda rum och ett litet kök. Jag verkar ha gjort som vana att varje gång jag ska öppna frysen när jag är nyinflyttad så pajjar jag en av plastlådårna. Får se om jag får tillbaka depositionen eller inte. Annars brukar jag vara mycket klantigare. Hade en lägenhet i Paris en gång där jag satt eld på bordet. Detta var i en skyskrapa - tack och lov att det gick bra, haha. 

 

Min rumskompis är en tysk tjej som mestadels sitter på sitt rum och kollar på vad som låter som serier, vaknar sent om dagarna och springer runt i rosa hotpants. Hon är från Frankfurt och förstår inte hajpen med Berlin, hon pluggar bara här. Lätt att se detta som ungdomsMekka (visst är det så men) det är en väldigt kontrast på folk: småbarnsfamiljer, gamla, unga, karriärsfolk, konstnärer, et cetera. Fast om man befinner sig på Bergain eller annan ungdomsdominerad nattklubb så kanske man inte tänker på denna bredd. Sen när man åker kommunaltrafik slår det mig plötsligt att det faktiskt bor folk i alla åldrar här. 

 

 

Igår, första maj och allt, så fick jag ta det till vara. Ledig, skönt! Min kropp sa "vila"; sen tog jag mig upp för att möta en vän som hemskt gärna ville gå i demonstrationståget. "Varför inte", tänkte jag som inte hade något bättre för mig. Det var svårt att prioritera denna dag, gaturna var smockfulla och  staden invånare hade delat upp sig i fack: 

 

* De som bara ville ha ledigt och ta ett par öl i en park och sket i resten

* De som endast ville ägna sig åt något politiskt aktivt

* De som var något mellanting

* De som inte visste vad denna dag handlade om annat än ledighet

* De som inte visste att det var lediga och skällde ut sin chef för att hen sa "gå hem", du är ledig. Tyskarna tar sina jobb på blodigaste.allvar.akta.dig.

 

 

Jag såg en full kille krascha med sin cykel (hoppas det gick okej). Jag såg nynazister, kvaddade bilar, extremt mycket poliser och polisfordon, med ömma fötter gick jag genom Berlins gator med min vän utan att egentligen förstå vad demonstrationerna jag beblandade mig i faktiskt handlade om. Det gjorde mig inte mycket, jag ville vara där för upplevelsen. Vissa saker förstod jag, som när spanjorer protesterade mot den skyhöga arbetslösheten, när vi skrek för fulla halsar om att vi inte någonsin ska låta någon så kallad "övre" makt trycka ner oss, med mera. Det var en fin känsla.

 

Gick hem med en mättnadskänsla. Varit med om något mäktigt. 

 

 

____________________

 

Försöker strukturera min sommar. Tiden går så fort här på gott och ont.  Snart läggdags, för att nämna ett konkret exempel. Lite Svedala ska jag allt se i sommar. Shit, tänk om jag vill stanna hemma när jag väl kommit hem. Om jag drar hem (vilket jag ska senast i augusti har jag tänkt mig) så är det inte för jag längtar hem, utan för att jag vill ta tag i saker som jag skjutit upp hemma/saker som helt enkelt måste göras var jag än befinner mig. Det är inte så djupt som det låter, men mina högskole/universitetsdrömmar jagar mig och det är de jag ska hem till i så fall. 

 

 

 

Undrar vilken stad som står på tur härnäst. Jag hoppas inte det ens är i denna värdsdel. Fått sådan upptäckarlust. Kan inte stanna ett år på ett ställe, kliar i hela kroppen. 

 

En charm och en plåga, denna rastlöshet.